Försommarkvällspromenad

Vädret är helt bedårande för tillfället och jag passade på att gå en promenad efter middagen. Det var på tiden att jag tog mig i kragen och kom ut och rörde på mig. Inte en dag för tidigt! Jag letade fram min Garmin Forerunner-klocka för att hålla reda på hur långt och hur länge jag gick. Utan den informationen är det inte alls kul att promenera, tycker jag.

Det var nästan ett år sedan jag använde klockan och jag hade delvis hunnit glömma hur den fungerar. Slå på GPSen var inga problem men att få fram ett enkelt tidtagarur höll på att ge mig en hjärnblödning. Jag hade hunnit gå närmare en halv kilometer innan det lyckades mig ... av en slump, så jag vet fortfarande inte hur jag ska göra nästa gång.

Solen sken, himlen var blå och det var alldeles underbart vackert och härligt att traska fram på en grusväg mellan blommande rapsfält. Det blev många stopp på vägen för fotografering och totalt en promenad på 3,4 km.

Och så var sommaren här!

Jag har följt SMHIs årstidskarta med stort intresse de senaste dagarna. Dag efter dag med sommartemperaturer. För att det ska bli sommar enligt den meteorologiska definitionen ska det vara en dygnsmedeltemperatur på 10 plusgrader under fem dygn i följd.

Igår var det den femte dagen och det var med spänning jag tittade på årstidskartan idag. Och, jojomensan, nu är det sommar i sydvästra Skåne. Den 19 april kommer att vara det datum som gäller för sommarens ankomst och det är ungefär tre veckor tidigare än normalt.

Sedan krävs det ju lite mer för att det ska kännas som sommar. Löv på träden, till exempel. Lövsprickningen är på gång men det finns fortfarande många kala trädkronor.

Det var längesen...

... jag lagade en lasagne men det kommer att ske igen inom en snar framtid. Den är god! Och inte är det särskilt besvärligt att göra heller. Jag vet inte vad som har farit i mig men jag till och med improviserade! Jag skulle göra bechamelsåsen och receptet på paketet med lasagneplattor verkade så klyddigt så jag gjorde lite på känn ... och det blev bra! Ha!

När vi var hos mormor härom dagen, såg barnen en del av Star Wars: episode IV - A New Hope. De har hittills bara sett Star Wars som LEGO-filmer eller i Family Guys tappning. De var helt begeistrade att det var "på riktigt". De fick låna med sig filmen hem och även episoderna The Empire Strikes Back och Return of the Jedi. De har sett alla tre minst en gång, någon av dem mer än en gång, under helgen och det är speciellt Oskar som älskar dem.

Vi allmänbildar oss

Att hitta tidningen på hallmattan på morgonen ger mig en känsla av lyx. Jag prenumererar på Sydsvenskan och får den fredag, lördag och söndag. På helgen brukar jag ta med mig tidningen till sängen för att läsa den. I morse hittade jag en krönika skriven av Rakel Chukri och den hade rubriken Påsktraumatisk stress.

I krönikan berättar Chukri om en resa hon och några släktingar gjorde till Jeriko. De besökte ett kloster och en guide berättade om Jesus svåra tid i öknen. Chukris kusin frågade vad lärjungarna gjorde medan Jesus var i öknen. Guiden svarade bestört att Jesus inte hade träffat lärjungarna ännu och tillade: "Har ni inte ens läst Bibeln?"

I dubbel upplaga.

Jag läste klart krönikan och sedan började en förmiddag som gick i allmänbildningens tecken. Jag började med att ta fram Barnens bibel av Anne de Vries och bläddrade fram till de sidor som handlar om den sista kvällen, Getsemane, Pilatus, Golgata, korsfästelsen och Jesu uppståndelse. Jag läste och berättade för Gustav på vilken dag de olika sakerna hände i vår påskhelg. (Oskar var inte intresserad.) Jag tycker att det hör till allmänbildningen att känna till berättelserna i Bibeln.

Sedan fortsatte vi av bara farten med att lära oss nya saker. Vi googlade på bäver, myrlejon och vägglöss - sådant vi har pratat om de senaste dagarna och velat veta mer om.

Härom dagen var jag på biblioteket och lånade nya böcker till barnen. Jag kom bland annat hem med Trollflöjten av Cecilia Sidenbladh och Tord Nygren och i den har vi hittills lärt känna Tamino, Papageno, Nattens drottning, Sarastro, Pamina och Papagena. När dagens frukost var avklarad, letade jag upp Mozarts Zauberflöte på Spotify och musiken fick göra oss sällskap under förmiddagen.


Källa: Påsktraumatisk stress av Rakel Chukri (Sydsvenskan 2014-04-20, sid B2)

Påskbord

Magnolian blommar. Kommer det att finnas några kvar till Valborg? Magnolia är en av mina favoritblommor. Tänk att de redan är i blom, till och med "uppe på" Tre Högar, som ligger högre placerat än Lunds centrum. Körsbär och magnolia blommar alltid tidigare inne i stan än här ute.

I dagens tidning - Sydsvenskan - står det att rapsfälten är på väg att slå ut och att det är väldigt tidigt, så tidigt att "lantbrukarminnet" inte kan påminna sig att rapsen kommit i blom redan i mitten av april.

Jag tittade på SMHIs hemsida tidigare idag för att se hur varmt det var ute. 10 grader men det kändes kallare på grund av vinden. Det är milt även på nätterna och jag började fundera på när det blir sommar enligt meteorologerna. Sommar är det när dygnsmedeltemperaturen varaktigt är över 10 grader. Sommaren "brukar normalt" anlända till Malmö den 8 maj.

I förmiddags promenerade barnen och jag upp genom parken för att hälsa på mormor, som ska få låna min Downton Abbey-box. Jag är riktigt avundsjuk på att mamma och J inte har sett serien än utan ska få uppleva den för första gången.

Det var mycket spring i benen och det är ju bra att de fick utlopp för den energin. Vi hittade även en massa daggmaskar, otroligt många. Vissa var helt enormt stora medan andra var små och ovanligt tunna. I trädkronorna bygger råkorna sina bon och de skränade riktigt ordentligt.

På eftermiddagen åkte barnen, deras pappa och jag till Staffanstorp Gästis för att äta påskbord. Det var inte något vi hade planerat utan det var en spontan idé. Påskmaten föll inte barnen i smaken. Gustav åt en bit skinka och en massa melon. Oskar åt en knäckesmörgås med ost och två skivor lax.

Laxen var god. Köttbullarna likaså. Och det fanns en currysill som var helt makalöst god. Annars måste jag tyvärr säga att det inte var någon höjdare till påskbord. Men vi hade kul tillsammans och vi blev mätta.

Långfredagen börjar gå mot sitt slut. Klockan är snart åtta på kvällen och jag ska se till att barnen kommer i ordning inför natten och sedan tittar vi på Let's Dance tillsammans.

Heaven, I'm in heaven...

Det låg ett stort paket i min brevlåda, när barnen och jag kom hem från en shoppingrunda i eftermiddags. Downton Abbey-boxen med säsong 1-3! Vilken lycka!!!

Jag tittade inte på Downton Abbey, när den började visas på SVT. Förra sommaren såg jag ett reprisavsnitt på TV, fastnade direkt och skyndade mig att leta upp alla avsnitt av säsongerna 1, 2 och 3 på internet och maratontittade mig igenom dem. Sedan väntade jag otåligt på att säsong 4 skulle börja på TV.

Jag har sedan dess funderat på att köpa boxen men har tyckt att den har varit lite för dyr. I måndags hittade jag den till ett mycket överkomligt pris och slog till direkt. Samtidigt började jag titta på serien igen, streamad från internet, vilket emellanåt är så galet irriterande, när överföringen segar.

Det har blivit en till påskpresent till mig själv - ett garnnystan. Tanken är att det ska omvandlas till en disktrasa eller två.

Vädret har inte varit lika strålande som under gårdagen men jag njuter obeskrivligt av våren ändå. Jag känner likadant varje år, att det nästan gör ont i kroppen, så vacker är våren! Trädens kronor skiftar i grönt. Gräsmattorna är rikt gröna och det blommar tusenskönor och maskrosor i mängder. Jag har tittat igenom barnens skogarderob. Oskar klarar sig för närvarande men Gustav behövde två par nya skor och ett par gummistövlar och det har vi ordnat under eftermiddagen.

"En slags sorg över ett misslyckande i livet"

Jag läser i Expressen att Lasse Kronér skiljer sig efter 23 års äktenskap. Han säger, enligt tidningen, att det är en ovanligt lycklig skilsmässa men samtidigt känner han "en sorg över ett misslyckande i livet".

Precis så är det! Även om det är rätt beslut att gå skilda vägar så är det inte roligt. Min skilsmässa gick igenom under mars månad efter sex månaders betänketid och det är till dags dato mitt livs största sorg. Det jag sörjer mest är att inte kunna ge mina barn en uppväxt med tillsammans med både mamma och pappa. Det är ett misslyckande!

Nu är det som det är och jag måste göra det bästa av situationen för mina barn i samarbete med deras pappa, ett samarbete som fungerar mycket bra. På många sätt mår jag bättre än jag gjort på länge, till och med någonsin ... kanske ... även om det kan vara att ta i...

Vem har snott mina små pojkar?

Plötsligt, när jag såg den här bilden, som jag tog under gårdagen, insåg jag att Oskar inte längre är en liten pojke. Det är en känsla som har kommit smygande de senaste månaderna. Det känns som om han har dragits ut på längden och han har börjat visa en egen, mycket stark vilja och han har bestämda åsikter om saker och ting. Nu börjar det även synas i ansiktet att han lämnat småbarnsåren bakom sig.

Gustav tappar tänder till höger och vänster - nåja, det var en lätt överdrift. Tre har han redan tappat och tre till sitter löst. Snart kommer det att vara en stor glugg i överkäken. Året i förskoleklassen är snart över och då väntar den "riktiga" skolan med läxor. Härom dagen satt Gustav och fyllde i ett frågeformulär inför sitt utvecklingssamtal. Han behövde ingen hjälp att läsa frågorna. Han markerade ett ledset ansikte bredvid lektionerna i matematik. Senare berättade han att det de arbetar med i matte är alldeles för enkelt och därmed tråkigt.


Mina små pojkar är inte små längre utan de börjar bli stora och formar sin plats och sin väg i världen. Jag kommer att sakna småbarnsåren, som för alltid kommer att vara ett mycket kärt minne, men jag ser så otroligt mycket fram emot vad som komma skall.

Härlig vårdag

Att kalla vädret för vårväder är nästan en underdrift. Solen har strålat och det har varit varmt, riktigt varmt, även en bra bit in på kvällen. Häggen är mitt uppe i sin lövsprickning. Körsbärsträden blommar. Jag har letat fram barnens vårjackor, kepsar och solhattar. I morgon ska vi ge oss ut och leta efter vårskor.

Hur kan jag glömma en sådan sak?

Jag lärde mig sticka, när jag gick på dagis.

Jag stickade mycket under tonåren. Mamma och jag satt och stickade framför TVn.

Jag har stickat mycket i perioder i vuxen ålder.

Jag har stickat tröjor, sjalar, strumpor, halsdukar, vantar.

Idag satte jag mig i soffan för att sticka medan jag tittade på Project Runway. Jag stickar en ärm till en tröja och antalet maskor ska ökas med en maska i varje sida av ärmen med jämna mellanrum. Plötsligt har jag inte en aning om hur jag brukar göra, när jag ökar maskor i början av varvet. Slutet av varvet - inga problem - men början...

Hur kan jag plötsligt glömma bort något som jag har gjort hundratals, kanske tusentals, gånger förut?!?

Vertikalt hindrad

Det är inte jag som har kommit på detta suveräna uttryck - vertikalt hindrad - utan jag har lärt mig det av mitt kusinbarn, E, som använde det på Facebook härom veckan. Det var i samband med en serie foton på situationer, som kortväxta - eller vertikalt hindrade - känner igen sig i.

I morse på bussen blev jag påmind om att jag är vertikalt hindrad. Jag satte mig på sätet och satt sedan där och dinglade med fötterna som inte nådde ner till golvet. Det är ganska obekvämt att sitta så och det var som tur var på lokalbussen, som jag åkte med i cirka sju minuter, så det var överkomligt. När jag sitter och dinglar med fötterna på det där viset, känner jag mig inte vuxen utan som ett litet barn och jag tycker inte om den känslan.

Produktiv dag

Den här blanketten har dominerat min dag. Rättning av nationellt prov i biologi, kl 7:45-16:45, koncentrerat arbete endast avbrutet för en timmes lunch.

Läsa svar, jämföra med bedömningsmaterialet, klia sig i huvudet, fundera, få lite fler bekymringsrynkor i pannan, diskutera med Å och sedan sätta kryss i rutor - på blanketten och i provhäftena.

Kvar att göra är att föra över en del kryss till ett av de tre provhäftena samt kontrollera för vilka elever det sista momentet - laborationen - kommer att vara avgörande för om de ska nå ett högre provbetyg.

Andra veckan efter påsklovet är det dags för eleverna att laborera och därefter väntar mer rättning. Det var utan tvekan värt att ta den här lediga påsklovsdagen och ägna den till att "göra undan" de här proven.

Jag har tappat bort min läslust och försöker att hitta den igen. Dagens bussresa fram och tillbaka till Tomelilla gav mig gott om tid att väcka lusten igen och jag hann en god bit in i The Naming of the Dead av Ian Rankin.

Underverk

En natts sömn kan göra underverk. Jag somnade tidigt igår kväll, vid 21:30, och sov non-stop fram till 6:30 i morse. Vaknade utvilad och redo att ta itu med dagen...

... som började uppe i tvättstugan. Sex maskiner tvätt rasslade iväg och som vanligt ondgjorde jag mig över alla strumpor. Jag räknade till 35 stycken - ett något udda antal - medan jag hängde upp dem i torkskåpet. Det visade sig vara en felräkning, eftersom det fanns ett jämnt antal strumpor när jag skulle vika ihop dem, visserligen var två av dem udda. Alla strumpor återfanns emellertid, plus sisådär sex-åtta stycken till som jag hade glömt att räkna, eftersom de låg i tvättmaskinen, när jag roade mig med strumpräkning.

Ute har det regnat och varit solsken om vartannat. Jag vet att jag borde gå ut och gå men så blir det inte. I stället överraskade jag mig själv med att sätta mig med jobb - rättning av nationella prov i biologi. Jag gjorde undan del A3 och fyra av frågorna på del A1.


I morgon bär det av till min arbetsplats i Tomelilla, där jag och en kollega ska sitta och rätta NP tillsammans. Det ska bli så skönt att få det gjort! Och det ska bli skönt att ha Å att diskutera bedömningen med.

Resten av dagen kommer jag att ägna åt stickning och TV-tittning. Eller om det blir filmtittning. Det brukar inte finnas mycket värt att se på TV. Söndagskvällar klockan 20:00 är ett undantag, då det är dags för Mästarnas mästare och det ska jag naturligtvis se ikväll!

Första påsklovsdagen

De senaste tre veckorna på jobbet har vi pratat om hur vi har längtat efter påsklovet. Nu är det här! Kvällen efter den sista arbetsdagen är jag ofta helt slut. Mycket tröttare än vanligt och jag är övertygad om att det beror på att jag slappnar av helt och hållet.

Barnen fick vara uppe hur länge de ville igår kväll. Oskar kroknade strax efter halv nio. Han lade sig på soffan och somnade på två minuter - om det ens tog så lång stund. Gustav var fortfarande i full gång, när jag började snegla på kudden och sängen och känna att de ropade på mig vid halv tio. När han väl kom i säng, somnade han omgående ... och det gjorde jag med. Jag hade hoppats få sova till kanske halv sju men så blev det inte.

Klockan 3:45 vaknade jag och det gick bara inte att somna om. Oftast när det är svårt att sova eller somna om, så är det negativa tankar som far omkring i huvudet. Så var det inte idag, och det var ett bra tag sedan jag var med om det, jag mår alldeles förträffligt bra numera. Oskar kom upp vid halv sex och höll mig sällskap tills Gustav vaknade kvart över sex. Förmiddagen gick i ett makligt tempo - lite frukost, läsa tidningen, lek.

Det enda som egentligen fanns på dagens agenda var att Oskar skulle på kalas. Jag hade erbjudit mig att stanna kvar och hjälpa till vid kalaset - ett erbjudande som var välkommet. Morfar kom och tog hand om Gustav medan Oskar och jag var iväg. De tog bussen in till stan för att köpa en svart lapp att ha för ögat (Gustav ska på maskerad och vara pirat), besöka Stadsparken och äta glass.

Oskar var inte helt på kalashumör. Han har varit trött hela veckan. På förskolan har de sagt att han har haft lite besvär att orka med hela dagarna. I onsdags hämtade jag honom tidigare och i torsdags fick han vara hemma hos mormor. Det finns inget påtagligt "fel" på honom mer än att han verkar lite förkyld. Även om Oskar inte var på bästa humör, tyckte jag att det var roligt att träffa de barn han går på förskolan med. Totalt var det nitton 4-5-åringar på kalaset och de var glada, omtänksamma och uppförde sig exemplariskt.

Barnen har åkt hem till sin pappa, som sprang en halvmara i Malmö i förmiddags. Jag har tillbringat två timmar på soffan, halvvaken, halvslumrande. Nu ska jag uppbåda lite motivation att gå och handla och fixa lite att äta.

Snälla våren, hia daj litta nu!

Lövsprickningen är i full sving. Bokens knoppar har svällt mycket de senaste dagarna och nu börjar de spricka upp för att släppa ut de ljust gröna löven.

Magnolians blomknoppar är på väg att slå ut.

Det känns som om våren rusar fram. Vi är inte ens halvvägs genom april månad. Jag gillar våren och den får gärna börja tidigt och mota undan vinter och snö. I år känns det bara som om det går alldeles för snabbt. Det blev extra tydligt, när jag i eftermiddags på väg hem från jobbet körde förbi ett rapsfält, som börjar skifta i gult...

Visk i örat

Jag frågade Oskar vilket vapen Legolas använder, när han skjuter sina pilar för att förmå honom att säga pilbåge.

- Jag vet ingenting, svarade Oskar.

- Jag kan viska i ditt öra, sade Gustav.

- Jag vill inte ha visk i mitt öra, blev Oskars mycket bestämda svar.

Nytt på middagsrepertoaren

Igår pratade barnen och jag om vad vi skulle äta till middag idag och kom fram till att det var ett tag sedan vi åt fisk. I morse tittade jag in på ICAs hemsida och hittade ett recept på en fiskgratäng som lät mycket god.





Fiskgratäng med dill och broccoli (4 port)

400 g sej
800 g potatismos
250 g broccoli
1 msk smör
salt och peppar
1 citron
1,5 dl matlagningsgrädde
1 dl mjölk (gärna 1,5%)
1 msk senap
3 msk dill

1. Tina fisken och gör potatismoset. Skär broccolin i små buketter.
2. Smörj en ugnssäker form med smöret och bred ut potatismoset.
3. Lägg på fisken och salta och peppra. Lägg på broccolin.
4. Riv skalet av halva citronen och klyfta den andra halvan.
5. Blanda grädden med mjölk, senap, dill och citronskal. Smaka av med salt och peppar. Häll gräddmjölken över fisken.
6. Grädda mitt i ugnen, 225 grader, i 20 minuter.
7. Servera gratängen med citronklyftor och gärna en sallad.

Jag använde torsk i stället för sej. Jag tog dijonsenap och nu när jag läser receptet igen förstår jag varför jag inte kände någon smak av senapen. Jag tog bara 1 tsk i stället för 1 msk. Nåväl, det var mycket gott och jag kommer att använda mig av det här receptet igen.


Källa:
Fiskgratäng med dill och broccoli - http://www.ica.se/recept/fiskgratang-med-dill-och-broccoli-715466/

Finns det någon Star Wars-fantast som läser det här...

... och som kan hjälpa mig med ett namn på den här figuren:

Barnen kallar den för något obegripligt. De säger att de har hört att figuren heter så i en LEGO Star Wars-film. Jag har letat i två Star Wars-böcker, som vi har här hemma,  bland annat i en som beskriver olika LEGO Star Wars-minifigurer. Det jag kommer fram till är att det är en stridsdroid. I boken tycks den inte ha något namn.

Så, är det någon som vet vad det är för något namn mina barn har gett den här figuren?

Fullmatad söndag

Jag tittade precis på klockan och den alldeles strax två på eftermiddagen. Det känns som om den borde vara mycket mer men det beror kanske på att jag har fått en massa gjort redan.

Barnen och jag åkte till CityGross och veckohandlade direkt efter frukost. När vi kom hem, tog jag itu med mycket eftersatt städning. Det är förbluffande hur mycket damm det kan samlas under en säng. Jag har röjt undan en massa flyttkartonger från mitt sovrum. De var tomma men har stått lutade mot väggen i ett hörn. Jag har attackerat några högar med papper och har sorterat igenom dem. Mycket kan slängas. Barnens rum har också fått sig en översyn - alla leksaker undanplockade och golvet har dammsugits.

En lätt lunch och sedan började passet i tvättstugan. Oskar har gjort mig sällskap tillsammans med ett av gosedjuren, som kunde hitta på en massa roliga saker i tvättstugan medan jag hängde upp tvätten. Jag har hunnit jobba lite också. Ett omprov i fysik - om krafter - har jag satt ihop och jag har gjort en planering i tanken av måndagens två första lektioner.

Nu känns det som om dagen borde vara slut men det finns många timmar kvar. Vad ska jag fylla dem med? Så här på rak arm kan jag komma på följande: bädda rent i min och Oskars säng, stryka och vika ihop tvätt, laga middag (det blir en fisk- och broccoligratäng), se till att barnen badar, duscha och tvätta håret själv, röja i oredan på den låga bokhyllan i mitt sovrum, gå ut med en massa återvinningsmaterial, visa Gustav ett program på nätet där han kan träna på klockan, klippa ut några intressanta artiklar ur tidningen, skriva brev, läsa en bok, sticka...

Det verkar inte som om jag ska behöva vara sysslolös resten av dagen. Det känns också som om jag skulle behöva lite semester efter att bara ha läst igenom allting i den där listan. Det är tur att allting inte behöver göras idag, att en del av sakerna faktiskt är sånt jag tycker är kul att göra och att, inte minst, det bara är en vecka kvar till påsklovet! Halleluja!!!

10000-kronorsfrågan

Vilken knapp öppnar tvättmaskinsluckan?

Jag kan meddela att för mig känns det faktiskt som en 10000-kronorsfråga, när jag står framför tvättmaskinen, redo att plocka ut tvätten.

Min slutledningsförmåga säger mig att det är knappen med nyckeln på.

Min erfarenhet säger mig att det inte är knappen det står Start/Stop på, eftersom den startar tvättmaskinen, när jag trycker på den. Tänk, vad fantastiskt, maskinen startar när jag trycker på startknappen. Det sker både när jag har för avsikt att starta maskinen och när jag har för avsikt att öppna luckan men trycker på fel knapp.

Att jag trycker på fel knapp har hänt mer än en gång. Det har hänt pinsamt många gånger. Jag börjar så smått komma tillrätta med problemet genom att stå och titta på knapparna medan jag för ett resonemang inombords för att komma fram till vilken knapp jag ska trycka på.

Vad är det för fel på mig? Det är ju inte rocket science precis.

Varför det står Stop på Start/Stop-knappen är inte lika självklart. Jag brukar trycka på den knappen, när jag har råkat starta tvättmaskinen av misstag när jag egentligen tänkt öppna luckan, men inte stoppas maskinen för det. I alla fall inte omedelbart. Jag brukar hinna tänka och fundera en massa kring vad Stop kan betyda om det inte innebär att maskinen stoppas och tvätten avbryts. Jag trycker gång på gång på knappen men maskinen fortsätter att fylla tvättrumman med vatten. Jag trycker på knappen några gånger till och då plötsligt tystnar maskinen och jag kan använda mig av rätt knapp - den med nyckeln! - för att öppna luckan.

Min tvättstuga

Idag är det dags för en minisejour i tvättstugan. Två maskiner tvätt ska jag köra. Jag mycket förtjust i min tvättstuga. Den fascinerar mig också, hur man har lyckats få plats med allting på en så liten yta. Två tvättmaskiner, torktumlare och så min favorit - mangeln.

Till vänster när man kommer in i tvättstugan.

Till höger när man kommer in i tvättstugan.

Mangeln!!!

Enkel lördag

Tidig morgon blev det för min del. Kroppen är inställd på att vakna tidigt, vardag som helg, så jag vaknade redan klockan halv sex. Barnen sov vidare i drygt en timme till. Utanför sovrumsfönstret var det en symfoni av fågelkvitter, ledd av talgoxar.

På dagens agenda stod att åka tåg till Malmö för att hälsa på morfar, så det var vad vi gjorde framåt förmiddagen, när frukost och påklädning hade klarats av i ett makligt tempo. Pågatåget gjorde alla stopp som finns mellan Lund och Malmö och när barnen såg Hjärup blev de helt till sig. Där ligger ju "pappas gym" och det kan man mer eller mindre se från tåget.

Morfar mötte oss på stationen vid Triangeln och vi gjorde ett ganska snabbt stopp på BR Leksaker för att köpa en present inför nästa veckas kalas. Det finns en massa saker att titta på i leksaksaffären och barnen tyckte att jag skulle köpa både det ena och det andra LEGO-setet med fantasipriser. Det är skönt att de kan ta ett nej och vi kom därifrån med det vi skulle ha - födelsedagspresenten - och inget annat.

Oskar har blivit riktigt bra på att gå. Han knatade på utan knot hela vägen hem till morfar, där han och Gustav snabbt hittade sina favorit"leksaker", som bland annat inkluderar en hink med tennisbollar. De vet precis var morfar har alla roliga saker. De vet också att det finns en låda med kex, riskakor och skorpor i köket och den lådan finns dessutom inom bekvämt räckhåll för dem... Say no more! De åt i alla fall lax med god aptit till lunch, vilket gjorde mig både glad och förvånad.

På väg till tåget, som vi den här gången tog från Centralstationen, stannade vi vid Malmö Live-området, där husen skjuter som svampar ur jorden. Det ska bli konserthus, kongressanläggning, hotell och bostäder. Vi träffade på en man som stod och fiskade och han visade barnen alla sina drag och det tyckte barnen var spännande.

Oskar ville att jag skulle läsa hans stora bok om LEGO Star Wars-minifigurer, när det var dags att sova, och så blev det. Jag hade hoppats att jag skulle hitta namnet på den minifigur, som för tillfället är Oskars favorit. Den följde med oss på dagens utflykt till Malmö. Tyvärr kunde jag inte hitta det. Barnen har ett namn på honom men jag blir inte klok på vad de säger. När Oskar hade somnat, gick Gustav och jag och satte oss framför TVn för att titta på Smartare än en femteklassare ... och vi somnade båda två.

Den första läxan

Barnen i Gustavs klass kan, om de vill, ta med sig en läxa hem varje vecka. Veckan som gick valde Gustav att göra läxan. Jag tycker att det är jättespännande att se hur läxan kan se ut.

Valet att ta hem läxan har funnits ett tag men Gustav har inte velat. Jag tror inte att han vet vad en läxa är, inte förrän nu i alla fall. Andra barn i klassen har längtat efter läxor och det är därför lärarna har hittat på de här frivilliga läxorna.


Barnen har varit hos sin pappa den här veckan, så det första jag såg av läxan var när jag hittade den i Gustavs skolväska i fredags eftermiddag. Han berättade att pappa hade hjälpt honom att läsa uppgifterna och sedan hade han löst dem själv: