Gustav har lånat Dödenboken av Pernilla Stalfelt på skolbiblioteket. Ikväll bad han mig läsa "lite" ur den. Han tycker att döden är otäck och skrämmande men vill lära sig mer om den. Det slutade med att vi läste hela boken och den väckte många tankar.
Vi har väldigt olika uppfattning om vad som händer efter döden. För mig är det viktigt att Gustav får bilda sig en egen uppfattning samtidigt som jag inte mörkar min egen.
Gustav vill bli en ängel i himlen, så att han kan få träffa Stella igen. Han vill också bli en stjärna. Han frågade mig om jag kan komma tillbaka som en ängel och hälsa på honom. Jag tror inte att varken änglar eller himlen finns men mitt svar blev:
- Om du tror på änglar, Gustav, så kommer jag tillbaka och blir din skyddsängel.
Man kan påstå att pojkarnas funderingar går i lite olika riktningar!
SvaraRaderaJag skulle önska att jag hade en egen uppfattning!
SvaraRaderaJag tror att jag har haft min uppfattning klar för mig i stort sett hela mitt liv men den kanske kommer att ändras längre fram. Jag känner mig också tillfreds med mina tankar om döden.
RaderaDöden är viktig att prata om och framför allt att låta barnet få ha sin egen uppfattning. Själv har jag nog ingen riktigt klar bild om vad jag tror den innebär men efter min upplevelse på Irland när Linn kämpade för sitt liv har jag definitivt omvärderat min syn på döden...
SvaraRaderaNär jag tänker på det, så känns det som om jag alltid har haft min uppfattning om döden klar för mig, vad som händer efter döden, och jag känner mig trygg med den uppfattningen. Min egen död skrämmer mig inte. Att människor jag tycker om och älskar en dag kommer att dö - den tanken kan jag inte tänka helt och fullt! Det gör för ont.
Radera