Läsdagbok 1:a kvartalet 2012

Januari

• Gustavs grabb : en roman om min klassresa av Leif GW Persson.

Mars

• The Holmes Affair av Graham Moore
• Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött av Alex Schulman

Det blev inga direkt imponerande listor från årets första kvartal. Jag saknar att läsa men tycker samtidigt att det är lite jobbigt numera. Jag har inte riktigt förmågan att fokusera på läsning. En bok måste verkligen fånga mitt intresse snabbt, om den alls ska få en chans. Efter Schulman-boken, som jag tyckte mycket om, ratade jag i snabb följd tre böcker efter att ha läst ca 10 sidor i dem.

Men så vände jag min uppmärksamhet till The greatest show on Earth av Richard Dawkins och kände mig "hemma" igen. Den är emellertid lite tung att läsa på kvällen, när jag har lagt mig. Då blir det i stället Harry Potter ... för vilken gång i ordningen vet jag inte...

"Mamma! Nin-ning!"

Igår kväll somnade jag strax före kl 22, efter att faktiskt ha läst en lång stund. Inspirerad av min Harry Potter-box med alla filmerna, bestämde jag mig för att läsa om böckerna. Jag har haft den tanken ganska länge och igår tog jag omsatte jag tanken till handling och hämtade Harry Potter and the Philosopher's Stone ur bokhyllan.

Klockan 3 vaknade jag och insåg att jag inte skulle somna om igen. I huvudet snurrade Loreens Euphoria men jag hade lämpligt nog bytt utt ordet "euphoria" till "insomnia". Jag gick upp och satte mig i soffan framför TV med datorn i knät. Min bror var online på Skype och så kunde jag lägga ytterligare ett "äntligen" till min lista av sådana ... nämligen att chatta med T en stund. Mycket trevligt och efterlängtat.

Därefter läste jag vidare om Harry Potter och somnade framåt 5-tiden. Alldeles nyss vaknade jag till ljudet av ett mycket uppmanande Mamma! Nin-ning! och att någon slet filten från mig. Oskar var vaken och hade kommit ner från ovanvåningen. Han ville ha välling.

Dagen har börjat!

Vissa fredagar är...

... lite mer TGIF än andra. Den här fredagen är en sådan fredag. Hela min kropp fullkomligt skriker

ÄNTLIGEN!

Det är inte bara fredag utan även sista arbets-/skoldagen inför påsklovet. Även om jag inte längre har påsklov utan kommer att arbeta tre dagar i nästa vecka, så känns det ändå som en liten lättnad att ha kommit hit. Missförstå mig inte, jag gillar mina elever ... och jag gillar dem mycket! Men ibland är det skönt och välbehövligt med en paus från varandra.

Så ikväll är jag lite extra trött och mosig. Inget snack om saken. Antagligen är även mina fötter lite ömmare än vanligt. Det ska köpas nya skor i helgen. Klacken på min högra sko är lite lös och har så varit de senaste veckorna. Jag är så tacksam att den inte har trillat av, exempelvis under en pedagogisk promenad, eftersom det hade varit besvärligt att klara sig resten av arbetsdagen med 7 cm klack på vänsterskon och 0 cm klack på högerskon.

På väg hem från jobbet stannade jag på Hemköp "i byn" och handlade lite till kvällens middag. Jag passade även på att hämta ut ett paket från CDon. Det innehöll Harry Potter-boxen samt Yann Arthus-Bertrands film Home. Har du inte sett den, så rekommenderar jag en titt. Nu kan det nästan få vara precis hur dålig program som helst på TV i helgen (som vanligt, med andra ord). Jag kommer att h något att titta på.

Ett avklarat måste

Tandläkaren!

Eller rättare sagt tandhygienisten. Där hade jag ett inbokat besök idag, efter jobbet. Inte direkt något jag såg fram emot. Gillar det lika lite som jag gillar att ta bilen till bilbesiktningen. Men det var en trevlig tandhygienist jag träffade på och det var tydligen väldigt bra ställt i min mun. Så skönt! Snacka om lättnad!

När besöket var överstökat, tittade tandhygienisten över vilken grupp jag kvalificerar mig för när det gäller frisktandvårdsavtalet. Goda nyheter! Jag kvalade in i grupp 1, vilket innebär att jag kunde teckna ett avtal enligt vilket jag betalar 52,50 kr/månad för tandvård. That's it!

Nu kanske jag ska hoppas på att mina visdomständer börjar spöka, så att jag får valuta för pengarna. Eller kanske inte...

Svårt att somna

Jag har svårt att somna ikväll trots att jag känner mig ganska till freds med helgen och med veckan som ligger framför mig. Det är alltså inga stresstankar som stör mig. Jag läste några sidor i Tårtgeneralen av Filip Hammar & Fredrik Wikingsson men det är inte en bok som tilltalar mig, så jag bytte till en annan, vars titel jag inte kommer ihåg. Någon snarkade. Det var inte jag. Det vet jag med bestämdhet, eftersom jag fortfarande var vaken. Gustav låg tvärs över min sida av sängen, mitt i, så det var svårt för mig att få plats.

När jag tänker efter, så är det nog inte så konstigt att jag inte kan somna.

Nu har jag flyttat ner till en av sofforna framför TVn. Numera tittar jag sällan planerat på TV. Det blir oftast så att jag letar efter något som kan tänkas falla mig i smaken. Först kollar jag BBC Entertainment i hopp om att få se ett avsnitt av Qi med Stephen Fry och den underbare Alan Davies. Har jag ingen tur där, så är Discovery nästa anhalt och där hoppas jag få se Deadliest Catch. Är det helgmorgon så är Kanal 5 också ett alternativ och i så fall är det Brothers & Sisters jag letar efter.

Brothers & Sisters började jag titta på 2008 men när vi flyttade till Kävlinge hade vi inte längre något stort TV-utbud. Kanal 5 var ett minne blott och så även serien om klanen Walker. För 1,5 år sedan hamnade vi i Dalby och antalet TV-kanaler mångdubblades och lite då och då snubblar jag över några avsnitt av den här serien. Ibland funderar jag på om jag ska köpa den på DVD ... men nej, jag avstår nog från det. Serien West Wing, som jag inte sett alls, ligger närmare till hands att köpa in ... om jag nu ska köpa någon serie alls.

Vem kom på idén att skapa ett TV-program som går ut på att följa krabbfiskares arbete på Berings hav? Och vem hade kunnat tro att det skulle bli en sån succé? För succé är rätt ord att använda om Deadliest Catch. Jag fascineras av deras avskyvärda arbetsmiljö ... snö, is, enorma vågor, farligt tunga krabburar, oändligt långa arbetspass, krabbor som nyps... Mina favoritfartyg är Midwestern och Cornelia Marie.

Ikväll hade jag tur. Det är Qi på BBC Entertainment så nu ska jag vila ögonen på Alan Davies en stund.

Solen kom till oss också

Idag kom solen till oss också. Framåt förmiddagen letade den sig igenom molntäcket och snart var himlen blå. Det blev varmt och det började myllra av liv ute på gatan och i trädgårdarna runt omkring.

Oskar älskar att vara utomhus och han blev överlycklig, när han fick ta på sig ytterkläderna och ge sig iväg.

Ur förrådet hämtades cyklar med varierande antal hjul. Oskar når inte ner till pedalerna på Gustavs gamla trehjuling men det hindrade honom inte att sparka sig fram och tillbaka längs gatan ... och i cirklar emellanåt. Gustav cyklade en del på sin tvåhjuling, som fortfarande har stödhjul. Tanken är att de ska plockas bort framöver och det ser Gustav fram emot.

Seg morgon

Det är en ganska så seg söndagsmorgon här hemma.

Gustav sover fortfarande. Han hade en fullspäckad dag igår med en tur till ett lekland tillsammans med S. Det var första gången Gustav var på ett lekland och det hade varit full ös på barnen hela tiden. På kvällen var Gustav hos S och lekte ... och deltog i S 5-årsfirande med farmor och farfar. LEGObyggande stod på programmet. När jag hämtade hem Gustav vid 19-tiden, lekte han och S med en blandning av en brandstation och Star Wars. Rymdskeppet passade perfekt i brandstationen.

Maken och Oskar sitter i köket och läser morgontidningen. Oskar sov ända till klockan sju idag.

Jag ställde om klockorna till sommartid redan igår kväll, innan jag gick och lade mig. Jag hade väl hoppats på att sova lite längre idag på morgonen än vad som blev fallet. Vaknade halv sex och har varit uppe sedan dess. Discovery visar "Dödlig fångst", så jag har legat i soffan och följt två avsnitt, slumrat emellanåt.

Men nu börjar det bli dags att dra igång dagen...

Apropå mygg

Myggen som visade upp sig igår kan inte ha varit vanliga myggor. De var gigantiska! Ungefär två gånger större än normala myggor.

Mygg on steroids!

Var är solen?

Jag hade fått det bestämda intrycket att den här helgen skulle bjuda på solsken och varma temperaturer. Och, förvisso, enligt statusuppdateringarna jag läser på Facebook, så verkar det vara så på andra håll i landet. Men inte här, där jag är!

Här är himlen ljust gråmulen. Jag tänkte skriva att det blåser, eftersom det nästan alltid gör det. Men en blick ut genom fönstret säger mig att så inte är fallet. Flaggan på byggarbetsplatsen på andra sidan gatan fladdrar till emellanåt, inte mer.

Men att våren är här, det märks. Förra helgen var det full aktivitet i trädgårdarna runt omkring. Ingen tvekan om att trädgårdssäsongen dragit igång. Jag kände instinktivt att jag nöjer mig med att rensa ogräs under bokhäcken som omgärdar tomten. Omsorg om själva bokhäcken och gräsmattan behövs också. Och kanske en kruka med lite blommor. Men inte mer. Det räcker gott och väl. Alla andra trädgårdsprojekt verkar kräva så enormt mycket arbete.

Fast jag skulle gärna vilja ha en liten rabarberodling...

Lite mer ÄNTLIGEN!

Det har varit lite si och så med mitt läsande det senaste året. Just nu går det väldigt trögt. Jag började läsa The Holmes Affair av Graham Moore i januari och det var först igår som jag lyckades läsa ut den. Och det har inte att göra med att jag tyckte den var tråkig, tvärtom. Det var en spännande historia. Jag har bara inte ro att sätta mig och läsa nu för tiden.

Men i rena chocken över att ha läst ut en bok påbörjade jag en ny igår kväll. Det blev Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött av Alex Schulman. Och den läste jag slut i morse!!!

Jag gillar Alex Schulmans sätt att skriva. Språket flyter lätt och det berör. Han lyckas att beskriva vardagen på ett intressant sätt. Och det är inte lätt.

Äntligen fredag!

Eller TGIF! Det brukar vara en särskild känsla, som infinner sig på fredagen, när det är dags att gå hem från jobbet. Men idag var jag snudd på för trött för att orka känna den där speciella fredagskänslan. Det har gått i ett idag, från det att jag kom till jobbet 8.15 och tills jag gick därifrån några minuter efter fyra i eftermiddags. Och när jag säger att det gått i ett, så är det ingen överdrift. Jag har hunnit med två toalettbesök. That's it! I övrigt var det jobba, jobba, jobba som gällde.

Så när jag stod i kapprummet på jobbet och tog på mig jackan för att ge mig ut i eftermiddagssolen, då kände jag mig snarare lite ledsen och sorgsen. Det kändes nästan oöverstigligt att köra hem. Energin var slut.

Men så kom jag hem och när jag körde upp framför huset möttes jag av synen av glada barn, som lekte i vårsolen. Då återkom energin som i ett trollslag och den tunga känslan jag känt på väg hem från jobbet var som bortblåst.

Gustav och Oskar lekte med grannpojken S. Det märks att Oskar börjar bli stor. Han kan leka med Gustav och S på helt andra villkor än förra sommaren. De trivs tillsammans, de där tre pojkarna. Det var mycket skratt, spring och lek. Maken satt och pratade med S:s pappa medan grillkolen fick den rätta glöden för att middagshamburgarna skulle kunna göras färdiga.

Solen försvann bakom husen på andra sidan gatan och då blev det med ens kyligt. Men middagen intogs utomhus och vi måste vifta bort en hel massa mygg, som dök upp från ingenstans. Barnen var ganska smutsiga och lyckliga, när det var dags att gå in. Ett bad tog hand om smutsen och var nog även välbehövligt för att värma upp dem en del. Nu ligger de och tittar på en smurffilm och jag misstänker att de snart har somnat, båda två. Jag kommer snart att göra dem sällskap. Det är bara några "jag ska bara..." som jag ska ta hand om först...

Paketvecka

Barnen har öppnat paket den här veckan. Vi har på något sätt kommit efter med deras födelsedagsfirande. I onsdags tog de itu med varsin födesedagspresent, när morfar här. Oskars paket är faktiskt en julklapp som blev en födelsedagspresent, som nu öppnats mer än två månader efter hans tvåårsdag. About time!

Gustav fick en kickbike eller om det heter scooter. Själv använder Gustav den gamla hederliga termen sparkcykel. Han gillar sin sparkcykel. Han vill inte ta ut den för då blir hjulen smutsiga, säger han. Och det har han ju rätt i. Men om han ska åka runt på den framöver, då måste den ut. Åka omkring inomhus, som han gjorde i onsdags, var ett undantagsfall.

Oskar fick en kulram och den tycker han om att bära omkring på och att snurra på kulorna och att "räkna" dem. Ibland låter det som om han säger "tio" när han drar den sista kulan på plats på en rad men jag tror ärligt talat att det är en tillfällighet.

Paketöppnandet avslutades igår. Gustav fick syn på ett stort paket i tvättstugan. Ett samtal till mormor säkerställde att det var okej att han öppnade det. I paket låg en magnetisk världskarta, som även är ett pussel. Länder och regioner utgör de olika pusselbitarna.

Gustavs födelsedag har även firats på förskolan. J har också fyllt år i dagarna och båda barnen fick var sin krona att ha på huvudet. Gustav berättade att han var kung och J var drottning.

Efterlysning

Tillverkas inte dessa längre? Här hemma går de under benämningen "puffar" och det är vad Gustav har på yoghurt och fil.

Nivån i paketet, som står i skåpet över mikron i vårt kök, börjar bli alarmerande låg. Därför skrev jag upp puffar på dagens inköpslista. Men jag fick gå tomhänt från Coop Forum och tänkte att jag får i stället köpa "puffarna" på Hemköp där hemma.

Men även på Hemköp kammade jag noll. Där 4 crisp mix har stått på hyllan stod det nu helt andra paket med flingor.

Morötter framför allt

Jag har haft nöjet att tillbringa förmiddagen tillsammans med Gustav. Vi körde till Nova i Lund för att köpa födelsedagspresenter till A, som ska ha födelsedagskalas i morgon, och till S, som ska ha kalas om två veckor. A och S får nog räknas som Gustavs allra bästa kompisar. Vi tittade på en massa olika saker på BR Leksaker och bestämde oss till sist för LEGO.

Sedan var Gustav hungrig. Vi hade ätit en ordentlig frukost innan vi gav oss iväg men Gustav gav sig inte. Han var hungrig! Det blev ett stopp på McDonalds, där ett Happy Meal inhandlades. Varför är boxarna gjorda i plast nu och inte av kartong? Är det något tillfälligt eller ska det alltid vara så? På bildskärmar i restaurangen gjordes reklam för nästa helgs pysseldag och detta illustrerades av en bild på en flicka som satt och klippte i rosa papper. Nu skulle jag behöva en morrande och ilsken smiley för att illustrera vad jag tycker om detta.

Nåväl, Gustav fick sitt Happy Meal och började med att äta sina morötter och dricka äppeljuice. När morötterna var slut, vände han sin uppmärksamhet mot hamburgaren och åt halva. Pommisarna åt han ett par stycken av.

Nästa stopp var Coop Forum, där vi storhandlade. Gustav var på gott humör hela tiden. Han gick och filosoferade för sig själv och hade frågor och funderingar kring allehanda ting. På ett ställe hängde det en liten discoboll i taket och den fångade hans uppmärksamhet. Varför hängde den där? Ja, det tycker jag var en mycket bra fråga, eftersom den var märkbart malplacerad mitt i övergången från kylavdelningen till avdelningen för torra specerier. Varför snurrade den? Varför var var spegelbitarna fyrkantiga? Varför...?

När vi nästan var hemma, konstaterade Gustav att det var lite dimmigt ute och han funderade lite över fenomenet dimma. Dimma ser ut som moln. Dimman försvinner när man kommer nära den.

RUT har varit här

Idag har RUT varit här och städat. Tanken var ju att detta skulle ha blivit av för ungefär en månad sedan men sjukdomar hos oss i familjen och hos RUT har medfört att projektet skjutits upp några gånger.

Igår kväll for maken och jag runt som skållade råttor och plockade undan så att bänkytor och golvytor var fria från saker. Jag plockade ner julgardinerna och tömde fönstren på blommor och lampor.

Och så kom jag hem idag. Visst syns det att det är städat, främst i köket. Men är jag imponerad? Not so much! Jag förväntade mig att städningen skulle vara bättre gjord än om jag själv utfört den. Och det är den inte! Den håller ungefär samma standard som min egen städning.

Visst är det skönt att ha ett nystädat hem utan att jag/vi har behövt dammsuga, våttorka golv, putsa fönster, torka av skåpsluckor i köket, städa badrummen ... men jag vet inte om det är värt att betala någon annan för att göra det med tanke på resultatet. Den jobbiga delen av städningen, det vill säga allt småplock av en miljon leksaker, prylar och papper, måste vi ändå göra själva. Att dammsuga, tvätta golv och städa badrummen är ju trots allt ganska raskt gjort, när plocket är avklarat.

Jag får allt ta mig en funderare på om RUT ska anlitas igen. Jag är inte så säker på den saken...

Förskolemat

Vid middagsbordet ikväll frågade jag Gustav vad han hade fått till lunch på förskolan. Svaret kom blixtsnabbt:

- Lera.

Där ser man. Jag blev lite förvånad av svaret men fann mig snabbt och frågade om det var gott ... och det var det. Jag måste säga att jag blev lite nyfiken på hur lera smakar, så jag frågade Gustav om det.

- Det smakar gräs.

Okej. Det får bli dagens lärdom. Lera smakar gräs. Och det är gott. Mycket längre kom vi inte i det där samtalet. Gustav sade något om att de även fått fis att äta och sedan hittade Oskar på något som satte stopp för förskolematsamtalet.

Melodifestivalen 2012

Det blev nog faktiskt rätt vinnare i år. Enligt mitt sätt att se det, alltså. Och för en gångs skull vann den låt som jag tyckte var bäst. För så är det nog, jag tyckte mest om Loreen med Euphoria i kvällens startfält.

Jag har följt årets melodifestivalturné lite halvhjärtat. Någon deltävling sov jag mig igenom. Det måste ha varit den första, eftersom jag missade Sean Banan. Honom fick jag stifta bekantskap med i Andra chansen förra lördagen och jag måste lite förläget erkänna att jag gillade hans låt Sean den förste Banan. Inte texten men väl melodin, musiken.

Min inställning till de fyra deltävlingarna har varit att de har varit ganska mediokra. Men det blev ändå ett ganska bra startfält i finalen i Globen. Förutom Loreen gillade jag Danny och Lisa Miskovsky.

Nu är det bara att önska Loreen lycka till, när hon reser till Baku i maj för att representera Sverige i Eurovision Song Contest.

En dag kommer du att förstå

Idag bevittnade jag (och deltog lite i) ett samtal mellan två av mina kollegor och en elev. Kollegan D hade precis kommit till jobbet och han hade uppenbarligen cyklat, eftersom han hade en cykelhjälm med sig. Eleven fick syn på hjälmen och frågade förvånat och nästan förfärat D om han verkligen använder cykelhjälm.

D bekräftade att det gör han och han kunde också berätta att han började göra det i samband med en olycka mellan en cyklist och en bilist alldeles utanför arbetsplatsen i höstas. Och så har han ett barn, som kommit i cykelålder, och han vill föregå med gott exempel.

Kollegan E ryckte in med andra goda argument. Som förälder vill man finnas kvar i livet för sina barn. Då är det värt att uppfattas som en tönt, om man nu är en tönt för att man använder cykelhjälm. Jo, en tönt är man, flikade eleven in.

Det var i det läget, som vi tre vuxna plötsligt upplevde en känsla av déjà vu, var och en för sig. Vi kunde alla minnas åtminstone ett tillfälle, när vi varit "eleven" som hört de vuxna säga saker som låter helt galna och vi har försäkrats om att en dag kommer vi att förstå.

Och så är det ju. En dag kommer man att förstå. Förstå att det är smart att använda cykelhjälm. Jo, jag har också varit av uppfattningen att jag inte vill använda cykelhjälm, aldrig kommer att använda cykelhjälm. Jag kan inte minnas när jag senast cyklade men Gustav har ju kommit i cykelålder så det är ju inte helt otroligt att det blir en och annan cykeltur under sommaren som kommer.

Dags att inhandla en cykelhjälm, så att jag är redo!

Långt bort i tanken

Fredag eftermiddag och på väg hem från jobbet. Klockan är halv fem och jag kör på motorvägen mellan Malmö och Lund. Plötsligt, utan någon medveten tanke, har jag tagit av mot Göteborg. Lite läskigt är det allt, när sådant händer. Jag skulle ju inte till Göteborg. Jag skulle ju hem till familjen och äta middag.

Fem år med Gustav

Nyfödd Gustav

Gustav 1 år

Gustav 2 år

Gustav 3 år

Gustav 4 år

Gustav 5 år

Välkommen Gustav!

 Idag, den 8 mars, för fem år sedan föddes Gustav i Kalmar. Förlossningen avslutades med sugklocka och enligt journalen föddes han klockan 7:02. Det var precis, när det var skiftavlösning. Den barnmorska (BM) och undersköterska, som hade varit oss under natten stannade kvar och dagskiftet (med en barnmorska, en barnmorskestudent och en undersköterska) hade också kommit in i förlossningsrummet. Där fanns även en förlossningsläkare samt en barnläkare och en sjuksköterska från neonatal. Det var ganska mycket folk som myllrade omkring. Natt-BM, som stannade kvar för förlossningens avslutning, fick som tack sin träsko fylld av fostervatten, när Gustav kom ut.

De sista 10 minuterna av förlossningen var väldigt intressanta. Förlossningsläkaren tillkallades för att lägga sugklockan. Jag minns hur fascinerande jag tyckte att det var att höra honom ge order om vad som skulle göras. Det värkstimulerande droppet skulle ökas på. Han skulle ha en spruta med bedövningsmedel för att bedöva mig inför klippet. Det var verkligen ett väloljat maskineri. Det var lite surrealistiskt att ligga där och observera allt detta samtidigt som jag faktiskt höll på att föda barn.

Så här i efterhand kan jag inte fatta att jag hade krystvärkar i fyra timmar, och krystade i tre av dem, utan att uppleva det som jobbigt. Den värsta delen av hela förlossningen var när jag öppnade mig från 3 cm till 10 cm. Det gjorde ONT och jag var väldigt glad för lustgasen. Som tur var tog det inte så lång tid. Det var en lättnad, när krystvärkarna tog över även om jag aldrig riktigt fattade hur jag skulle krysta.

Men ut kom Gustav. Han vägde 2095 g och var 46 cm lång. Han var arg (min tolkning, han ser arg ut på de första bilderna) och skrek, när jag fick upp honom på bröstet. Där fick han ligga i ca 20 minuter innan maken fick bära honom hud mot hud under en sjukhusskjorta till neonatal. Jag fick åka på en utflykt till OP eftersom moderkakan inte ville komma ut. Det var lite irriterande att klara förlossningen utan EDA för att sedan få en spinalbedövning när allt var över. Det var först framåt eftermiddagen, som jag kom till neonatal från uppvaket och vi kunde krypa in i vår bebisbubbla ... maken, jag och bebisen, som då inte hade fått något namn än.

Så var det dags

Jag låg alltså inlagd på sjukhus i två veckor efter vattenavgången, när jag väntade Gustav. Jag var i vecka 34+3, när jag blev utskriven. Den dagen gjordes ett nytt tillväxt-UL, som uppskattade bebisens vikt till 1994 g, vilket var 20% mindre än beräknat. Jämfört med UL, som gjorts två veckor innan, stod det klart att bebisen inte växte som förväntat i magen men alla flödesmätningar på navelsträngen såg bra ut.

Knappt två veckor senare var jag tillbaka på sjukhuset igen. Jag var i vecka 36+1 och det var dags för igångsättning. Livmodertappen var fortfarande opåverkad och igångsättningen gjordes med prostaglandingel. Den första dagen fick jag två omgångar med gel, en vid niotiden och en vid 13-tiden. Och det hände ingenting. Inte minsta lilla känning.

Jag fick välja, om jag ville stanna kvar på förlossningen över natten eller åka hem. Jag valde det förstnämnda medan maken åkte hem. Jag minns inte hur jag sov den natten. Jag minns däremot vilken bok jag läste ... Tunn luft av Jon Krakauer.

Dagen därpå, som var en onsdag, kom maken till sjukhuset på morgonen och jag fick en ny omgång gel. Sedan åkte vi in till stan och gick i affärer och åt lunch och gick i lite mer affärer. Framåt 15-tiden var vi tillbaka på förlossningen och då kände jag en svag oro i magen. Två timmar senare fick jag den fjärde och, visade det sig, sista omgången prostaglandingel.

Ingen kolv längre

Det tycks vara slut på kolvätandet i familjen.

När jag kom hem från jobbet, såg jag att grillen hade plockats fram. Maken har varit föräldraledig med barnen och genom fönstren på jobbet har jag kunnat se att vädret idag varit underbart. Jag frågade Gustav om de hade grillat.

- Ja, vi har ätit koRv, blev hans svar.

Där ser man, ingen mer koLv här inte.