Jag låg alltså inlagd på sjukhus i två veckor efter vattenavgången, när jag väntade Gustav. Jag var i vecka 34+3, när jag blev utskriven. Den dagen gjordes ett nytt tillväxt-UL, som uppskattade bebisens vikt till 1994 g, vilket var 20% mindre än beräknat. Jämfört med UL, som gjorts två veckor innan, stod det klart att bebisen inte växte som förväntat i magen men alla flödesmätningar på navelsträngen såg bra ut.
Knappt två veckor senare var jag tillbaka på sjukhuset igen. Jag var i vecka 36+1 och det var dags för igångsättning. Livmodertappen var fortfarande opåverkad och igångsättningen gjordes med prostaglandingel. Den första dagen fick jag två omgångar med gel, en vid niotiden och en vid 13-tiden. Och det hände ingenting. Inte minsta lilla känning.
Jag fick välja, om jag ville stanna kvar på förlossningen över natten eller åka hem. Jag valde det förstnämnda medan maken åkte hem. Jag minns inte hur jag sov den natten. Jag minns däremot vilken bok jag läste ... Tunn luft av Jon Krakauer.
Dagen därpå, som var en onsdag, kom maken till sjukhuset på morgonen och jag fick en ny omgång gel. Sedan åkte vi in till stan och gick i affärer och åt lunch och gick i lite mer affärer. Framåt 15-tiden var vi tillbaka på förlossningen och då kände jag en svag oro i magen. Två timmar senare fick jag den fjärde och, visade det sig, sista omgången prostaglandingel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar