Välkommen Gustav!

 Idag, den 8 mars, för fem år sedan föddes Gustav i Kalmar. Förlossningen avslutades med sugklocka och enligt journalen föddes han klockan 7:02. Det var precis, när det var skiftavlösning. Den barnmorska (BM) och undersköterska, som hade varit oss under natten stannade kvar och dagskiftet (med en barnmorska, en barnmorskestudent och en undersköterska) hade också kommit in i förlossningsrummet. Där fanns även en förlossningsläkare samt en barnläkare och en sjuksköterska från neonatal. Det var ganska mycket folk som myllrade omkring. Natt-BM, som stannade kvar för förlossningens avslutning, fick som tack sin träsko fylld av fostervatten, när Gustav kom ut.

De sista 10 minuterna av förlossningen var väldigt intressanta. Förlossningsläkaren tillkallades för att lägga sugklockan. Jag minns hur fascinerande jag tyckte att det var att höra honom ge order om vad som skulle göras. Det värkstimulerande droppet skulle ökas på. Han skulle ha en spruta med bedövningsmedel för att bedöva mig inför klippet. Det var verkligen ett väloljat maskineri. Det var lite surrealistiskt att ligga där och observera allt detta samtidigt som jag faktiskt höll på att föda barn.

Så här i efterhand kan jag inte fatta att jag hade krystvärkar i fyra timmar, och krystade i tre av dem, utan att uppleva det som jobbigt. Den värsta delen av hela förlossningen var när jag öppnade mig från 3 cm till 10 cm. Det gjorde ONT och jag var väldigt glad för lustgasen. Som tur var tog det inte så lång tid. Det var en lättnad, när krystvärkarna tog över även om jag aldrig riktigt fattade hur jag skulle krysta.

Men ut kom Gustav. Han vägde 2095 g och var 46 cm lång. Han var arg (min tolkning, han ser arg ut på de första bilderna) och skrek, när jag fick upp honom på bröstet. Där fick han ligga i ca 20 minuter innan maken fick bära honom hud mot hud under en sjukhusskjorta till neonatal. Jag fick åka på en utflykt till OP eftersom moderkakan inte ville komma ut. Det var lite irriterande att klara förlossningen utan EDA för att sedan få en spinalbedövning när allt var över. Det var först framåt eftermiddagen, som jag kom till neonatal från uppvaket och vi kunde krypa in i vår bebisbubbla ... maken, jag och bebisen, som då inte hade fått något namn än.