Att göra-listan

Det händer, inte så sällan, att jag tänker högt. Alldeles nyss sade jag medan jag höll på att duka av bordet:

- Jag kanske skulle ta och skriva klart det där brevet. Det står på min att göra-lista att jag ska göra det.

Oskar hörde vad jag sade och frågade:

- Har du en lista som bestämmer över dig?

Jag kan nästan svära på att det fanns ett uns av skadeglädje, eller var det kanske förundran, i hans röst.

Läsdagbok 4:e kvartalet 2016

Oktober

• Livet efter dig av Jojo Moyes (orig. titel: Me before you)
• You had me at hello av Mhairi McFarlane (orig. titel: You had me at hello)
• Vår enormt stora trädkoja med 39 våningar av Andy Griffiths & Terry Denton (orig. titel: The 39-storey treehouse)

November

• Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson
• Ett hundra mil av Jojo Moyes (orig. titel: The one plus one)
• Vår överdrivet gigantiska trädkoja med 52 våningar av Andy Griffiths & Terry Denton (orig. titel: The 52-storey treehouse)

December

• Övergången av Michael Connely (orig. titel: The crossing)
• Efter mörkrets inbrott av Haruki Murakami (orig. titel: Afutadaku)
• Karriär i ondska av Robert Galbraith (orig. titel: Career of evil)
• Fantastic beasts and where to find them av J K Rowling

37 böcker hann jag läsa under året. Precis när jag hade räknat mig fram till detta kändes det helt okej, eftersom jag trodde att min målsättning var att läsa 40 böcker. Men så tittade jag in på Goodreads och såg att jag hade satt upp 50 böcker som mål och då är ju 37 ganska långt ifrån.

I år finns det ingen bok som riktigt sticker ut som jättebra, som en läsupplevelse att minnas. Jo, En man som heter Ove var bra. Två andra som jag kommer ihåg, när jag går igenom min lista är You, me & other people samt Livet efter dig.

Jag önskar mig att 2017 blir bättre, både läsupplevelsemässigt och vad gäller kvantitet.

Han som inte äter potatis...

... alltså Oskar. Han äter inte potatis hemma men väl i skolan och hemma hos andra.

Han som inte äter potatis har bestämt vad vår nyårsmiddag blir. Jag letade efter laxrecept och råkade nämna ett högt.

Han som inte äter potatis ropade JAAAA!

Så på nyårsafton äter vi lax- och potatispizza...

Skrika som en tjej

- Oskar, du skriker som en tjej, sade Gustav, när barnen lekte tillsammans nu på morgonen.

Jag frågade vad det är för skillnad på ett tjejskrik och ett killskrik. Det tog ett tag, innan barnen förstod vad jag menade men så förklarade Gustav:

- Ett tjejskrik har Iiiiiii i sig medan ett killskrik har Ööööö i sig.

Varför Oskar driver mig till vansinne

I förmiddags blev det en tur in till stan. För första gången i mitt liv var jag i stort behov av cellofan. Jag måste även, efter en stor utrensning som knappt lämnade något kvar, köpa nya tröjor till båda barnen.

När vi kom hem igen, var det dags för lunch. Oskar åt varmrökt regnbåge och en ostsmörgås. Jag åt revben. Gustav var inte hungrig men när han väl blir det, väntar prinskorv.

Medan jag dukade av efter lunchen, frågade Oskar mig om jag tycker att han har varit snäll i år. Mitt svar, med emfas, blev att det har han absolut varit. Han är en supersnäll pojke. Då frågade han om han hade varit elak. Mitt svar, återigen med emfas, blev att nej, han är inte elak.

Jag sade till honom att ibland gör han lite dumma saker, som kan driva mig till vansinne. Då förklarade Oskar för mig varför han driver mig till vansinne. Det beror på att han saknar sin kompis Magnus, som har flyttat till Island.

Att det är mer än tre år sedan Magnus flyttade, tycker Oskar inte är så viktigt i sammanhanget...

Imagination...

... running wild. Så började dagen!

Söndag morgon. Det innebär ofta att jag har bokat tvättstugan. När jag kom upp till tvättstugan, stod dörren på glänt. Jag frös ... och så började tankarna gå i huvudet.

- Varför är dörren öppen? Det är mörkt inne i tvättstugan. Vågar jag titta in? Tänk om det ligger någon död därinne! Tänk om det är ett blodbad!!!

Varför gör jag så mot mig själv? Det är samma sak, när jag ska öppna en soptunna modell större. Då kan jag vara övertygad om att jag kommer att hitta en död kropp. De tankarna började, när jag bodde i Uppsala 1993/94. För att slänga soporna, måste jag gå genom källaren, ut på gården, in i ett skjul och där stod sopkärlen. Just den här tankegången har jag dock lyckats få kontroll över och det är sällan den dyker upp.

Idag stod jag alldeles stilla utanför tvättstugedörren i vad som kändes som en evighet men som högst kan ha varit en halv minut. Sedan låste jag upp skåpet där nyckeln till tvättstugan ska hänga. Den var inte där. Pusselbitarna började falla på plats. Jag anade att grannen, som tvättade sist igår, hade låtit tvätt vara kvar i tvättstugan över natten. Hen har behållit nyckeln och den öppna dörren var en signal att jag, som ska tvätta nu på förmiddagen, inte är utelåst från tvättstugan.

Jag kunde ta mig ur min isstodsfas och när jag kom in i tvättstugan, visade det sig att min aning var riktig. Det hänger tvätt i torkskåpet och det ligger tvätt i torktumlaren. Jag hoppas att min granne inte tänker ta sovmorgon utan ser till att ta hand om sina kläder, innan jag ska upp till tvättstugan igen om sisådär tjugo minuter.

Två timmars sömn...

... det var vad det blev natten som gick. Jag har sedan i våras haft svårt att sova nätterna mellan fredag och lördag - och i natt var det värre än vanligt. Med två timmars sömn i bagaget borde den här dagen ha varit seg men i stället har det blivit en massa gjort.

Barnen och jag åkte in till stan i förmiddags för att handla lite. Jag behövde bland annat ett vadderat kuvert och ett födelsedagskort. Det var soligt och blå himmel. Bussen in till stan brukar vara full till nästan bristningsgränsen på lördagar men idag var det förvånansvärt lite passagerare. Julhandlar inte folk?

Vi var tillbaka hemma strax före klockan 12. Då gick jag och la mig en stund med tanken att vila. Så mycket vila blev det dock inte. En halvtimmes skrivande och en halvtimmes läsning sysselsatte mig i stället. Och sedan drog den stora aktiviteten igång.

Eftermiddagen ägnades åt att baka lussekatter och att julpynta. Kartonger hämtades i omgångar från källaren. Snabeldraken fick komma ut och göra nytta. Granen kom på plats med alla sina dekorationer och adventsljusstake/-stjärnor likaså. Nu är det i alla fall lite jullikt här hemma. Alla ljusen lyser upp så fint i decembermörkret.

Myror i brallan

På fredagar känns det som om jag inte kan komma hem snabbt nog. Jag vill hem och "kollapsa" i soffan. Idag blev det emellertid inte så. När jag hade hämtat barnen på fritids vid 15-tiden, åkte vi ut till Nova för att handla och för att de skulle ge mig förslag på vad de vill ha i julklapp.

Innan vi körde hem, stannade vi till på MAX för att äta middag. Oskar hade myror i brallan, som vanligt när vi ska äta, och han hann knappt andas för allt han hade att prata om. Gustav och jag hade ätit färdigt innan Oskar tagit en tugga av sin hamburgare. Vid ett bord intill vårt satt en lite äldre kvinna. Vi hade ögonkontakt emellanåt och när hon reste sig för att gå, kom hon fram till vårt bord och sade:

- Vilka trevliga och gulliga pojkar du har!

Det värmde, speciellt med tanke på att Oskar hade varit som en "studsboll". Jag är nog lite orättvis, när jag säger så om Oskar, eftersom att det kan ge intryck av att han är ett störande inslag. Det är han inte. Han är inte uppe och springer omkring. Han är inte högljudd. Han reser sig upp från sin plats och kommer ibland och ställer sig bredvid mig. Och så pratar och pratar och berättar och berättar han. Sitter man nära oss, så hör man vad han säger, och jag kan förstå att den här damen drog på smilbanden emellanåt, när hon lyssnade till Oskars olika samtalsämnen.

I bilen på väg hem satt Gustav och funderade:

- Mamma, är det inte konstigt att vi är så pigga, när vi vaknar på helgen? Vi vaknar ju vid samma tid som på skoldagar men då är vi inte pigga.

Jo, det är konstigt. Det har jag tyckt länge.

Hela hösten har Gustav gått på extra simundervisning i skolans regi på fredagar efter lunch. Idag berättade han, med lite stolthet (berättigad) i rösten, att han hade simmat "på det djupa".

Nu sover båda barnen. Vi har haft en mysig kväll tillsammans. De har ritat, lyssnat på musik och ätit popcorn. Och klockan 20 ikväll drog den nya säsongen av På spåret igång. Det är ett program vi tycker om att titta på alla tre och äntligen finns det ett TV-program att se fram emot att se.

Novemberhelg

Det känns som om jag lever flera parallella liv sedan några månader tillbaka, strikt uppdelade och skilda från varandra. Det är veckorna med barnen, veckorna på egen hand, varannan helg med Jörgen och så livet på jobbet. Det har både goda och mindre goda sidor.

Helgen som gick var en helg med Jörgen och det blev en första fredagskväll tillsammans hemma. Det firande vi med bubbel och så lagade vi Bucatini Amatriciana. Det var andra gången vi lagade det och vi diskuterade ganska utförligt om vi skulle följa receptet eller om vi skulle halvera det, eftersom det blev så mycket förra gången. Vi fastnade för att följa receptet ... och återigen blev det mycket över. Vi åt den på fredagskvällen, hade med till lunch på lördagen, åt lite till av den på söndagskvällen, Jörgen hade med till jobblunch på måndagen och jag har ätit Bucatini två kvällar den här veckan. Nu är den i alla fall uppäten.

Lördagen bjöd på mulet och lite blåsigt väder. Regnet hängde i luften och emellanåt föll ett fint duggregn, som mer kändes som en våt filt än regn. Vi hade bestämt oss för att åka till Skäralid och gå en promenad i skogen, upp på Kopparhatten och sedan ner i ravinen. Det var skönt att komma ut och röra på sig, att komma ut i naturen. När vi hade gått vår runda, plockades trangiaköket fram och vi värmde Bucatini Amatriciana (vad annars?) till en sen lunch.

På vägen hem bestämde vi oss för att gå på bio på kvällen. Valet stod mellan Fantastiska vidunder och var man hittar dem och The accountant. Det blev den förstnämnda, eftersom den andra filmen började först klockan 20:45 och både Jörgen och jag har en tendens att somna, när vi är på bio, så en sen film kändes som att utmana ödet lite för mycket. Den här försiktighetsåtgärden hjälpte emellertid inte. Jag somnade ändå ... flera gånger.

På söndagen stod julmarknad på agendan. Vi besökte julmarknaden på Malmöhus. I samma ögonblick vi kom dit, påmindes jag om varför jag inte ska åka på marknad. Jag tycker att det är dödstråkigt. Efter cirka fem minuter där, gick vi upp till Malmö centrum i stället för att äta lunch. Valet föll på Spot, där vi åt pasta och inmundigade var sitt glas Prosecco.

Födelsedag i Köpenhamn

Ibland går det inte helt enligt planerna men det blir bra ändå. Barnen skulle ha varit hos sin pappa den här helgen. Jörgen och jag skulle ha haft en helg ihop och fira min födelsedag. Så blev barnens farmor svårt sjuk och deras pappa har suttit och vakat på ett sjukhus i Jönköping större delen av veckan som gått. I en sådan situation måste planer ändras. Morfar erbjöd sig att vara barnvakt under gårdagen, så att Jörgen och jag kunde åka till Köpenhamn, som vi hade tänkt.

Barnen överlämnades till morfar på Triangeln. Där mötte även Jörgen upp och barnen fick träffa honom för första gången, vilket de tyckte var roligt. (Oskar sade senare att han tyckte att det var ett alldeles för kort möte.) Min pappa hälsade också på Jörgen men det bör inte ha varit det första mötet dem emellan.

Jörgen och jag åkte vidare mot Kastrups flygplats, där vi bytte till Metron för att åka in till Kongens Nytorn och Magasin du Nord. Jag kan inte ens minnas, när jag var i Köpenhamn senast men när vi så småningom hamnade på Ströget kände jag igen mig lite.

På Magasin du Nord tillbringade vi en bra stund på parfymavdelningen. Det är helt galet hur många olika parfymdofter det finns. För drygt 20 år sedan blev jag rekommenderad att testa en parfym, som heter White Linen (Estée Lauder). Igår såg jag till att äntligen göra det ... och konstaterade att nej, den var inget för mig. Det blev i stället en DKNY-doft, som födelsedagspresent från Jörgen.

Lunch blev det på Böf & Ost. Tre små rätter och till det en Weissbier. Efter lunchen blev det besök på Faraos Cigarer, Illum Bolighus, United Colours of Benetton, en LEGO-affär och i en Disney-butik. En julklapp till Oskar blev det i en butik, som heter Karrusella. Sedan krävdes lite vila och den fick på en pub/bar (vad kallar man det i Köpenhamn), där jag begick min Gammeldansk-debut.

På väg tillbaka mot Magasin du Nord stannade vi till på Café Norden för Irish Coffee och en bit chokladtårta. Kaffe är inte min grej, så jag nöjde mig med att smaka på Jörgens Irish Coffee och sedan höll jag mig till ett glas vatten.

Chokladtårtan var mäktig men så god! I menyn går den under namnet Chokoladebrownie m/ saltkaramel. Den kan varmt rekommenderas!!!

Jörgen och mina vägar skildes åt i Hyllie. Jag åkte hem till min pappa för att hämta barnen och sedan åka vidare hem, alla med nya, fina minnen.

20+ år gamla foton

Det är inte bara jag, som gör djupdykningar ner i gamla minnen. Jörgen har tittat igenom fotoalbum från förr och det här är några av fotona. Jag minns inte när eller var de är tagna, inte mer än att det är 20+ år sedan.

Av alla de foton Jörgen skickade är det första min favorit. Jag kan inte sätta fingret på varför jag känner så starkt för det men det gör jag.

Nej, förresten, det är inte det fotot jag gillar allra mest. Det finns ett av dem som slår de övriga med hästlängder...

Södra Öland

Norra eller södra Öland, det var frågan? Valet föll på södra Öland och Ottenby fågelstation på södra udden. Vädret var, som jag redan har nämnt, alldeles förtjusande. Blå, blå, blå himmel. Solsken. Och blåsigt men det kändes som om det på något sätt hörde till.

Första stoppet blev vid Långe Jan, där vi fotograferade en del samt fikade i Naturum. Att gå upp i toppen av fyren lockade ingen av oss även om jag kan tänka mig att utsikten är fin där uppifrån.

Vi körde tillbaka en bit norrut och parkerade på parkeringen i södra Ottenby lund, inte så långt från Kungsstenarna. Vi gick en drygt 3 km lång promenad i Ottenby naturreservat. Under promenaden mojnade vinden och det blev varmt i solen. Vi såg tre dovhjortar och ett stort antal gäss.

Efter promenaden åt vi vår medhavda matsäck och sedan var det dags att styra kosan mot Skåne igen. Ännu en härligt underbar helg var till ända.

Kalmar konstmuseum

Kanske inte riktigt vår grej det där med konst men två tavlor hittade jag som jag tyckte om:

Kalmar slott

Kalmar slott var väl värt ett besök. Vi började i kvinnofängelset och det var ingen munter läsning att ta del av informationen som fanns där. Det fanns många saker en kvinna kunde göra fel förr i tiden och förseelserna straffades på stundtals grymma sätt.

Gamla byggnader sätter igång tankarna. Dörrarna är låga. Dagens människor måste i många fall bocka på huvudet för att inte slå sig. Det slipper jag. Om dåtidens människor var kortare än vi är, kan man undra varför trappornas trappsteg gjordes så höga. Och hur lyckades de hålla de stora salarna varma om vintrarna?

I slottets salar fanns det vackra kläder att titta på:

Prinsessan Elisabet
Gustavsdotters Vasas
klänning (ca 1590)

Drottning Margareta
Eriksdotter Leijonhufvuds
klänning (ca 1550)

Erik XIVs kröningsmantel (1561)

Ett bord dukat till fest:

Ett rum med glaskonst (tillfällig utställning):

Vi fick även en möjlighet att titta in i slottskyrkan:

Oktoberhelg i Kalmar

Det var väl ungefär en månad sedan som Jörgen föreslog att vi skulle åka bort över en helg. Varför det blev just Kalmar vet nog ingen av oss säkert. Kalmar ligger på lagom avstånd, när man ska hinna med ett besök på den tid man har till förfogande mellan en arbetsveckas slut och nästa arbetsveckas början.

Med hjälp av diverse hemsidor planerade vi vår helg. Boende på Hotell Hilda, där vi fick ett rum med namnet Sinnligheten, och middagar på Lilla Puben och Stekhuset Kom snart igen. Ett besök på Kalmar slott ville vi göra och en tur till Öland.

Fredagskvällen var blåsig och kall. Lördagsmorgonen bjöd på blå himmel och strålande solsken. Det vädret höll i sig över hela helgen. Vinden avtog och vi kunde inte ha kunnat önska oss bättre väderförhållanden.

På lördagen gick vi kors och tvärs i Kalmar centrum. Först till slottet, sedan lunch följt av ett glassbesök på Ben & Jerry's (där vi stämt träff med en av Jörgens f d arbetskamrater), Kalmar konstmuseum och lite shopping, innan det blev tid till lite vila på hotellet inför kvällens middag.

Söndagen tillbringade vi på södra Öland i strålande solsken. Hösten har kommit mycket längre i Kalmar och på Öland jämfört med södra Skåne. Här sitter löven kvar på träden och vi kan fortfarande njuta av höstfärgerna.

16 frågor till barnen

Följande frågor ställde jag till barnen och så här svarade de:

1. Vad brukar mamma alltid säga till dig?
Oskar: Att du älskar mig.
Gustav: Att du älskar mig.

2. Vad gör mamma lycklig?
Oskar: Att vi pussas med varandra.
Gustav: Att få vara med dina föräldrar och syskon.

3. Vad gör mamma ledsen?
Oskar: Att jag inte gillar dig.
Gustav: Jag vet inte.

4. Hur får mamma dig att skratta?
Oskar: När du har en spis på ditt huvud.
Gustav: När du gör roliga miner.

5. Hur var mamma som barn?
Oskar: En flicka. Du har alltid varit en flicka.
Gustav: Du lekte väldigt mycket ute tills din mamma sa att ni skulle gå in och äta.

6. Hur gammal är mamma?
Oskar: Fem. Och sju. 57 år.
Gustav: 44 år.

7. Hur lång är mamma?
(Oskar tar fram tumstocken och säger till mig att ställa mig med ryggen mot väggen så att han kan mäta.) 55. Är du 55, mamma?
Gustav: 140 eller nåt. Jag är nästan lika hög som dig.

8. Vad är mammas favoritsysselsättning?
Oskar: Mig.
Gustav: Jörgen. Du SMSar Jörgen väldigt mycket.

9. Vad är mamma bra på?
Oskar: Att baka pannkakor.
Gustav: Att baka. Och så gör du goda pannkakor.

10. Vad är mamma inte så bra på?
Oskar: Du är inte bra på att tända ljus. Mamma, jag kunde inte komma på något annat. Jag fick offra ljusen.
Gustav: Jag har inte sett dig göra något du inte är bra på. Det är faktiskt sant.

11. Vad jobbar mamma med?
Oskar: Fröken i Tomelilla.
Gustav: Lärare på en högstadieskola.

12. Vad är mammas favoritmat?
Oskar: Köttbullar. Jag gissar på det.
Gustav: Köttbullar.

13. Varför är du stolt över mamma?
Oskar: Jag älskar mamma.
Gustav: Att du säger att jag är bra på matte.

14. Om mamma var en seriefigur, vem skulle hon vara?
Oskar: En mamma. En flicka.
Gustav: Jill. Hon är med i Trädkojan. Hon har en massa djur, katter och hundar.

15. Vad gör du och mamma tillsammans?
Oskar: Åker tåg.
Gustav: Kramas.

16. Vad är mammas favoritställe dit hon gillar att åka?
Oskar: Till frysen.
Gustav: Lite överallt.

Det är nästan så att...

... jag har saknat tre bokstäver under veckan som gått. Saknat är nog inte rätt ord men jag har undrat vart de har tagit vägen, varför de inte har kommit och hälsat på mig.

De senaste åren har det känts som om jag har fallit ner i ett bottenlöst svart hål under en vecka varje månad. Det är som om marken plötsligt löses upp under mina fötter och jag tumlar ner i den fruktansvärda känslan att vara totalt värdelös. Efter ett par dagar går det upp för mig att det är PMS och jag kan inte begripa hur jag kan bli så överraskad av detta varje månad.

Den gångna veckan borde jag, om allt varit som vanligt, ha befunnit mig i det där djupa, mörka hålet. I stället har jag varit på osedvanligt gott humör. Ovant men något att vara tacksam för.

Energigivande helg

De senaste veckorna har jag och flera av mina kollegor känt oss trötta och tilltufsade av arbetsbelastningen på jobbet. I fredags var det några av oss som gjorde var sitt tvåbildscollage med ett sommarlovsfoto och ett halvvägs-genom-höstterminen-foto sida vid sida. Dessa lades sedan ut på Facebook.

När man känner sig trött och utarbetad, blir helgerna extra viktiga. Det är då man ska återhämta sig och ladda batterierna. Hur man bäst gör det, kan se mycket olika ut. Den gångna helgen var lyckosam ur just den synvinkeln (och även flera andra). Mitt recept på en energigivande helg...?

Tillbringa den med någon du tycker mycket om och gör något tillsammans, till exempel laga mat ihop. Jag har sällan tyckt matlagning är särskilt roligt men att få laga mat tillsammans med Jörgen är både roligt och lärorikt. Den här helgen lagade vi risotto igen. Det blev ju så gott förra gången. Nu bytte vi ut broccolin mot svamp och det blev gott men kom inte upp i samma klass som broccolirisotton. Söndagsmiddagen blev en boeuf bourguignon, som blev helt makalöst god.

En utflykt piggar upp, även när det regnar. Uttrycket Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder stämmer faktiskt. Jag måste se till att förnya garderoben med icke-dåliga kläder. För en herrans massa år sedan, närmare bestämt 1999, köpte jag ett par kängor, som jag använde under en tvåveckorsvandring i Dolomiterna (norra Italien). Sedan dess har de knappt använts utan har legat i en flyttkartong tillsammans med andra skor. Till min förvåning duger de fortfarande att använda, så om fötterna höll jag mig torr. Resten av mig hölls också torr tack vare att jag fick låna en av Jörgens jackor.

Utflykten tog oss till Tjörnarp, där vi gick runt Tjörnarpssjön. Barndomsminnen för Jörgen. Det är också en plats, där Jörgen och jag har varit en gång för längesen, tillsammans med en gemensam vän. Det var sista helgen i juli 1994. Vi åkte till Tjörnarp för att fiska. Jag satt på en sten i sjökanten. Jag vill minnas att jag fick en fisk men mina dagboksanteckningar säger att det faktiskt var två, om än små ... en aborre och en mört. Jörgen och Dan fick ingen fisk alls. Jörgen menar att jag minns alldeles fel och beviset för detta ska vara att jag igår inte hittade stenen jag satt på den där kvällen.

Söndagen bjöd även på goda sportnyheter, när Malmö FF besegrade Norrköping på bortaplan och tog ännu ett steg närmare ett SM-guld i fotboll.

Nobelpris i litteratur 2016

Svenska Akademiens ständige sekreterare, Sara Danius, tillkännagav idag att årets nobelpris i litteratur tilldelas Bob Dylan

som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen.

Jaha, vad ska jag säga om det? Jag trodde först att det var ett skämt, att någon hade hackat Expressens hemsida. Men när jag kunde läsa samma sak på andra tidningars hemsidor, så var det bara att tro på det.

Jag kan inte påstå att jag känner till Bob Dylan särskilt väl. Några sånger har jag hört, som till exempel Blowing in the wind och Mr Tambourine Man. Jag har för mig att min lärare i svenska på gymnasiet lät oss analysera en text av Bob Dylan. Eller, vid närmare eftertanke, så var det nog en vikarie som presenterade den uppgiften. Jag kan inte komma ihåg vilken låttext det var men den var riktigt bra och givande att vända och vrida på. Jag tror att det var då jag började se dagens låtskrivare som poeter, vissa bättre än andra.

Så varför skulle man inte kunna ge nobelpriset till en låtskrivare?

Jag är med...

... kjol.

De senaste tre åren har det inte funnits vare sig kjolar eller klänningar i min garderob. Åren dessförinnan kan det ha funnits något kvarglömt kjolexemplar. Kjol och klänning har aldrig varit klädesplagg jag har använt i någon större utsträckning.

Under andra halvan av 1990-talet hade jag två klänningar, som jag tyckte mycket om och använde under den varma delen av året. Jag började även att använda kjolar i större utsträckning. Det tog tvärslut i början av 2000-talet.

På senare tid har jag allt mer börjat fundera på och längta efter att klä mig i kjol och klänning igen. Tidigare i veckan hittade jag en kjol, som jag föll för, på ett postorderföretag. Jag beställde den och idag kom den ... och den var precis vad jag önskade.

Jag skulle beskriva den som en sommarkjol men kanske skulle jag kunna ha den även vintertid med (färglada) tights under. Vi får se. Till att börja med kommer jag att använda den hemma.

Läsdagbok 3:e kvartalet 2016

Juli

• Harry Potter och den flammande bägaren av J K Rowling (orig. titel: Harry Potter and the Goblet of Fire)
• The Heroin Diaries : a year in the life of a shattered rock star av Nikki Sixx with Ian Giffins
• Carol av Patricia Highsmith (orig. titel. Carol)
• Polis av Jo Nesbö (orig. titel: Politi
• For valour av Any McNab         DNF

Augusti

September

• En man som heter Ove av Fredrik Backman

Ja, vad ska jag säga. Det här med att läsa är inte särskilt högprioriterat, måste ju bli en slutsats. Sex lästa böcker på tre månader. Två av dem hade jag läst ett par gånger tidigare. En av dem var så dålig att jag inte läste den till slutet.

Men det slutade i alla fall bra med Ove, som man bara måste tycka om även om han är otroligt fyrkantig.

Nobelpris i kemi 2016

Kungliga Vetenskapsakademien har varit i farten idag också för att meddela att årets nobelpris i kemi tilldelas

Jean-Pierre Sauvage
Sir J Fraser Stoddart
Bernard L Feringa

för design och syntes av molekylära maskiner

Pristagarna har utvecklat molekyler vars rörelser går att kontrollera och som kan utföra ett arbete, när energi tillförs. Inom datortekniken har miniatyrisering av tekniken lett till revolutionerande utveckling. Miniatyrisering av maskiner har nu även tagit kemin till nya dimensioner. Molekylära maskiner kan komma att användas i till exempel nya material, sensorer och energilagringssystem.

Nobelpris i fysik 2016

Igår tillkännagav Kungliga Vetenskapsakademien att nobelpriset i fysik 2016 delas ut med ena hälften till

David J Thouless (University och Washington)

och med andra hälften till

F Duncan M Haldane (Princeton University) och
J Michael Kostelitz (Brown University)

för teoretiska upptäckter av topologiska fasövergångar och topologiska materiefaser

Pristagarna har studerat ovanliga materiefaser som supraledare, supravätskor och tunna, magnetiska filmer med hjälp av matematiska metoder. Avgörande för deras upptäckter var att de använde topologiska begrepp inom fysiken. Topologi är en gren av matematiken som beskriver egenskaper som förändras bara stegvis.

Pristagarnas arbeten har lett till jakten på nya, exotiska materiefaser. Man hoppas att topologiska material ska kunna användas i nya generationer av elektronik och supraledare, eller i framtidens kvantdatorer.

Begriper jag något av detta. Nej, inte mycket ... men det är ändå spännande...

Nobelpris i medicin eller fysiologi 2016

I år känns det som om veckan, då årets nobelpristagare meddelas, tog mig med överraskning. Det känns som om tillkännagivandena kommer åtminstone en vecka för tidigt. Först ut, i måndags, var som vanligt priset i medicin eller fysiologi.

Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet meddelade att

Yoshinori Ohsumi från Japan belönas

för sina upptäckter av mekanismer för autofagi

Autofagi handlar om hur celler bryter ner och återvinner sina beståndsdelar. Under hela livet - fosterstadiet och vuxenperioden - sker ständiga förändringar, där gamla byggstenar måste bort och nya måste skapas. Autofagi är den mekanism, som tar hand om detta, och återvinning är en viktig del i maskineriet. Redan på 1950-talet upptäcktes cellernas "sopstation", lysosomen (Nobelpris 1974).

Ohsumi har i jästceller identifierat ca 15 gener som styr en process i vilken cellen bildar små blåsor (vesiklar), som samlar upp partiklar som ska brytas ned. Det kan till exempel röra sig om skadade proteiner. Vesiklarna smälter samman med lysosomerna och partiklarna bryts ned till mindre beståndsdelar som kan återanvändas.

Kunskapen om autofagi kan ha betydelse för många sjukdomar, till exempel för att ta fram nya läkemedel.


Källa: Japanen Ohsumi får noobelpriset i medicin 2016 (DN)

Rita ditt hem

På Gustavs skola arbetar 2:orna och 3:orna tillsammans med ett projekt om migration. En av de första uppgifterna de fick var att rita en bild av sitt hem samt skriva och berätta om något som är bra där de bor. Gustav valde att rita av hur det ser ut, när han bor hos mig, och det har han gjort mycket bra. Jag gillar hans detaljer.

Längst till vänster syns ingången och i hallen finns skohyllan och byrån samt badrummet med toalett, handfat, duschdraperi och badkar. Fortsätter man in ser man den stora, röda mattan som ligger på golvet samt klädstången med ytterkläder.

Köket känns igen på bordet med den gröna duken. Och i barnens rum finns deras sängar (som inte används), bokhyllor samt skrivbord med dator. I klädkammaren har tvättkorgen lyfts fram.

I vardagsrummet syns matbordet och den röda soffan kan anas. Och i sovrummet står sängen, bäddad med sängkläder i vitt och rött.

Och vad är då bra?

Jag har en egen dator och har det jätte bra hemma.

Det dyraste i världen

Under fredagskvällen, när barnen och jag satt och tittade på TV, började Gustav plötsligt prata om alkohol. Jag kan inte komma ihåg varför men det måste ha nämnts på TV. Gustav sade att han tycker inte alls om alkohol och att han ska aldrig dricka alkohol, aldrig i hela sitt liv. Oskar satt i soffan och byggde gubbar av plusplus och hans kommentar till det Gustav sade var:

- Jag tycker om alkohol. Du kan ge din alkohol till mig, Gustav.

I förmiddags spann Gustav vidare på sina drogfunderingar efter att han hade sett en kille tända en cigarett och frågade mig:

- Mamma, finns det droger som är ohälsosamma?

Det fanns en hel del att säga i detta ämne...


Helgen inleddes med en alldeles underbar konversation med Oskar igår eftermiddag:

- Mamma, det finns en sång som går "Du är det finaste jag vet, du är det dyraste i världen". Den har tre verser. Den andra versen börjar "Du är min ledstjärna och vän, du är min tro, mitt hopp, min kärlek".

Jag frågade Oskar om vi skulle leta upp låten på Spotify men det ville han inte:

- Nej, för då börjar jag gråta.

De har lyssnat på och sjungit sången i skolan. Jag tänker att de måste ha sjungit den flera gånger, eftersom Oskar kan större delen av texten och den är inte helt enkel. Han sjunger ofta och gärna med sin alldeles förtjusande sångröst.

En lördag går så snabbt

Varje vecka är helgen så efterlängtad. En tid för vila och återhämtning ... och en massa "måsten". Den här helgen började med ett minus på sömnkontot, eftersom jag satt uppe och läste ut En man som heter Ove av Fredrik Backman i natt. Klockan hann bli över två innan jag gick och lade mig.

Lördagsmorgonen var lugn med en långsam start. Klockan blev halv elva innan vi kom iväg in till stan. Första stoppet var Flash, där jag köpte ett par mörkbruna långbyxor, som var nedsatta med 25%. Därefter tittade vi in på Akademibokhandeln för att köpa den fjärde delen om den helt fantastiska trädkojan, nu med 52 våningar, till Gustav. Den här helgen visade det sig vara 20% rabatt på alla böcker - toppen! Jag stod och höll i The Cursed Child av J K Rowling en stund men den fick stanna kvar i affären.

Mer böcker blev det sedan på biblioteket, där vi dessutom träffade på mormor och J. Jag hade hoppats att få med mig Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson hem. Den skulle finnas inne men stod tyvärr inte på sin plats i hyllan. I stället lånade jag Livet efter dig av Jojo Moyes.

Nästa stopp gjordes i leksaksaffären där jag köpte fler plusplus-bitar till Oskar och ögonskugga till mig själv. Lite intressant att jag hittar ögonskugga som jag gillar i leksaksaffären. Det är inte heller första gången det händer.

Under eftermiddagen har jag gjort en djupdykning i klädkammaren och rensat bort en massa skräp därifrån. Vilken befrielse! Jag insåg att jag har tre lådor med brev därinne och jag måste bestämma mig vad jag ska göra med dem. Spara? Kasta? Hur arkivera? Gustavs senast urvuxna kläder har blivit sorterade och finns nu i källarförrådet i väntan på att Oskar ska växa i dem. Jag har även gått igenom barnens vinterkläder och har nu en överblick över vad de har och vad de behöver. På det hela taget är det inte mycket som vi behöver komplettera med.

Efter detta aktivitetsutbrott känner jag att jag har gjort mig förtjänt av att lägga mig på soffan och läsa en stund. Jag har emellertid en känsla av att jag inte kommer att läsa så mycket utan jag kommer att somna ganska omgående.

Det här med...

... jämställdhetsbonus ... jag förstår inte riktigt meningen med den och inte heller hur den är utformad.

Barnens pappa har varit föräldraledig med Oskar fem dagar under augusti månad. Det innebär att det trillar in 250 kronor på mitt konto.

Som jag förstår det är jämställdhetsbonusen till för att locka fler föräldrar att dela mer lika på föräldraledigheten. Tanken är att den partnern, som tar ut minst antal dagar, ska "lockas" att ta ut fler. Så långt är jag med.

Men varför är det jag som får bonusen? Hade det inte varit mer logiskt att den som ökar sitt uttag av föräldraledighet premieras? Eller är det så att det är jag (i det här fallet) som ska ha en belöning för att jag tillåter den stackars förfördelade pappan vara hemma med barnet?

Än mer besynnerligt blir det att jag får bonusen, när man lägger till det faktum att vi har varit separerade och skilda i snart tre år.

Finns det svamp i skogen?

Visst finns det svamp i skogen. Inte mycket. I alla fall inte i Häckeberga, där vi var en stund i eftermiddags. Eller så var det så att vi inte såg den. Eller, jo, det gjorde vi men de flesta (av de få vi såg) var för oss okända alternativt känt giftiga/oätliga. Lite svamp fick i alla fall följa med hem till Jörgen för vidare bearbetning.

Det var svårt att tro att det snart är i mitten av september. Borde inte september vara en höstmånad med hög och klar luft? Idag var det soligt och högsommarvarmt. Det var så varmt att vi var tacksamma att solen gömde sig bakom några moln, när vi skulle sätta oss och fika.

Lite höstvibbar fanns det i skogen. Björkarna har en hel del gula blad, som singlar ner till marken. Bokarna är dock fortfarande gröna.


Naturen i Häckeberga var både omväxlande och monoton. Det fanns bokbestånd, granbestånd och lärkbestånd och trädslagen var ordentligt åtskilda från varandra. Det luktade skog och det är en doft som väcker många positiva minnen hos mig. Två rådjur såg vi skymta förbi mellan träden vid ett tillfälle.

Det känns som om...

... en cirkel är sluten.

Idag är det en månad sedan Jörgen och jag träffades för första gången på 21 år. Vi lärde känna varandra genom en gemensam vän 1990. Första mötet var på en pingstbal i Garpenberg men jag ska ärligt säga att jag inte minns något av det. Våra vägar skulle förvisso ha kunnat korsats redan på mellanstadiet på Ribersborgsskolan eller på högstadiet på Slottsstadens skola.

Fotot ovan är taget på nyårsafton 1992. Jörgen, Anders och Dan kände varandra sedan gymnasietiden. Jag lärde känna Dan, när jag pluggade på Skogis. Under de första fem åren på 90-talet hade jag den stora förmånen att få umgås dem och det är år som jag har många fina minnen från. Våra vägar skildes åt midsommaren 1995.

Vi träffades inte så ofta. Dan och jag studerade i Garpenberg och Umeå vid den här tiden, så det var när vi kom hem till Malmö på loven, som vi kunde ses alla fyra. Anders och Jörgen kom till Umeå ett par gånger. När jag bodde i Uppsala, var Dan och Jörgen där och hälsade på. Midsomrarna tillbringade vi ofta tillsammans i Dalarna hos vänner.

Jag försöker minnas vad vi gjorde tillsammans. Kortspel, födelsedagar, utflykter, någon enstaka fisketur, nyårsfirande, biobesök, fotbolls-VM 1994 (ja, på TV, alltså) ... och så midsomrarna i Dalarna. Även om detaljerna är diffusa eller bortglömda, så är det med glädje jag tänker tillbaka till denna period av livet.

Men det tog alltså inte slut den där midsommaren 1995. Ett nytt kapitel har börjat skrivas...

Rosa paraplyer

Över Vårfrugatan i Lund hänger det 200 rosa paraplyer. Det ser mycket trevligt ut. Tanken var att de skulle "imponera" på kultur- och fritidschefer från hela Sverige. De var på konferens i Lund härom veckan.

Vitlök, vitlök...

... och lite mera vitlök, skulle kunna vara ett sätt att sammanfatta helgen som gick. Men det finns naturligtvis flera. Tomater var också ett genomgående tema. Kärt sällskap likaså. Mod att pröva nya saker, spelade en viktig roll, åtminstone för mig.

Lördag eftermiddag och kväll gick i matlagningens tecken. Italienskt skulle det bli: Bucatini Amatriciana. Här kom modet med i bilden första gången. Det är tomat i Bucatini Amatriciana. Två burkar med körsbärstomater kom med hem från affären. Jag äter inte tomat. Konstigt nog funderade jag inte så mycket på det utan var på något sätt övertygad om att slutresultatet skulle bli gott. Och det blev det! Att det var tomat i varken tänkte jag på eller märkte, när det blev dags att äta. Det fanns dessutom en massa annat gott i rätten, t ex pancetta, pecorino, chili ... och naturligtvis vitlök.

Det är roligt att laga mat tillsammans med någon. När vi ändå var i farten, gjorde vi vitlöksbröd och aioli, som vi skulle ha med oss ut i skogen på söndagen. Aiolin gjordes på rapsolja och den blev härligt gul i färgen.

Var sin öl att smutta på medan maten lagades satt inte fel. Bomble Bee 17 är ett öl jag kan rekommendera. Det påminner i smaken om mitt favoritöl, London Pride, och jag skulle vilja provsmaka dem båda sida vid sida.

Modet att dricka rödvin prövades återigen. Med undantag för en kväll härom veckan har jag inte druckit rödvin på åratal. Jag undviker det, eftersom jag brukar få sån hemsk huvudvärk. Jörgen har hittat två olika sorters rödvin, som inte bara är huvudvärksfria utan även riktigt goda.

Nyårsafton 1992

Efter maten kom kortleken fram. Det var något vi gjorde mycket, då för längesen, spelade whist, jag och Jörgen, Anders och Dan. I lördags kväll fick det bli tvåmannawhist. En av oss fick väldigt bra kort i ett par omgångar och vann. (Jag behöver inte säga vem...)

På söndagen åkte vi ut till Skrylle och gick till Måryd. Jörgen hade förberett en tomatsoppa, som värmdes på trangiaköket, och till den hade vi aiolin och vitlöksbrödet. Tomater och vitlök igen.

Det märks att hösten är i antågande. Löven börjar så sakteliga skifta färg. Det är ett annat prassel i trädkronorna. Det är fuktigt. Inne i skogen luktar det svamp (på ett positivt sätt).

Funderingar kring tiden

Framtiden är varje sekund. Framtiden är varje hundradels sekund, varje hundradels hundradels sekund. Nästan allt är framtid. Inget är nutid.

                                                         - Gustav filosoferar

En briljant analys, i mitt tycke. Och med denna fundering har Gustav punkterat den industri, som profiterar på människors önskan att "leva i nuet" för att uppleva "mindfulness".

En tur på Österlen #laterblog

Det har redan gått två veckor sedan den här fina lördagen, då det blev en tur på Österlen med kärt sällskap. Man kan hinna med mycket under en dag.

Lunch i Kåseberga. En promenad upp till Ales stenar.

Ett besök på Gunnarshögs Gård, vilket var en ny bekantskap för mig. Jättefint och med en trevlig gårdsbutik

Kivik med fika på Café Sågmöllan samt besök på Kiviks musteri och ytterligare ett "äppelställe". Äppelträden dignade under mognande frukt och det var inte särskilt överraskande att höra på radion i morse att årets skörd förväntas bli rekordstor.

Stenshuvud, där det blev en promenad och Mojitoglass.











På hemvägen ett stopp vid Hallamölla. Jag kan inte påminna mig att jag har varit där tidigare. Hur kan det vara möjligt?

Komma hem och laga middag tillsammans (fast jag vet inte om jag gjorde så mycket). Var sitt glas rött vin.

Livet är magiskt...

... och förunderligt och överraskande och kringelikrokigt. Det puttrar på i sakta mak (och ibland går det svindlande fort) och jag känner att jag är ganska nöjd. Då gör tillvaron en skarp gir och ...

... in i mitt liv kommer en man, som tillför mitt liv den där magin, förunderligheten och överraskningarna ... och så mycket, mycket mer! Det är ingen ny bekantskap. Vi kände varandra för många, många år sedan men då var tiden inte mogen för oss.

I en tid, där sociala medier spelar en viktig roll för många, hittade vi varandra på Facebook. Att lära känna någon eller, som i det här fallet, återuppta vänskapen genom det skrivna ordet är något jag önskar att fler skulle få uppleva. Och när vänskapen sedan utvecklas till mer, då är den där magin och förunderligheten där igen!

Tre platser...

... som jag skulle vilja åka till med en bra bok och en picknickkorg och bara vara.

Kulturens Östarp

Måryd

Kyrkbacken på Ven, närmare bestämt bänken längs muséets yttervägg.