Wish trees for Wanås av Yoko Ono. Den som vill kan skriva sin önska på en papperslapp och hänga upp i trädet. Med tanke på hur många lappar som satt i de här träden, så är det många som tar chansen.
Double Dribble av Anne Thulin. Totalt är det nio stycken röda bollar som sitter uppe i träden. Det gör att man lyfter blicken och tittar även på trädens kronor.
Love in the afternoon av Hanne Tierney. Det är ganska uppenbart varför barnen gillade den här installationen, eller hur? Det är elva gungor som hänger i långa rep från grenarna i ett bokträd. Den lägsta gungan hänger lågt ner. Det finns gungor som hänger så högt upp att man måste ta hjälp av andra gungor för att nå dem.
Den här eken fanns här redan när Wanås slott började byggas på 1400-talet. Den är mycket stor och mäktig. Det påstås att snapphanar har hängts upp i eken efter att de avrättats. Det sägs även att det har hållits rådslag under eken.
I will stop loving you av Malin Holmberg. Kalkfärg på träd och stam.
Primary Structure av Jacob Dahlgren. Ett klätterparadis för barnen. En blandning av alldeles underbara färger.
Dining room av Melissa Martin. Det fanns dörr, fönster, bord med stolar och till och med en öppen spis.
Att ta sig till Wanås var ett projekt. Först blev det tåg från Malmö/Lund till Kristianstad, där vi bytte till buss till Knislinge. Från Knislinge är bussen en förbeställd taxi från Skånetrafiken. Eftersom vi var så många, åtta stycken, så måste vi beställa den sista delen av resan tre arbetsdagar i förväg. Men allting fungerade utmärkt.
Vi skulle dock haft mer tid att titta på utställningarna. När man förlitar sig på allmänna kommunikationer, har man bestämda tider att passa. För oss blev besöket kort, endast två timmar mellan kl 11 och kl 13. Det är mycket möjligt att vi åker tillbaka en gång till om någon vecka eller så.
Om du vill läsa mer om Wanås konst kan du göra det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar