Mitt kök fick en chock idag

Innan klockan hann bli tio i förmiddags, hade jag hunnit baka bröd, laga köttfärssås och baka en kladdkaka. Och det slutade inte där. Vid lunch hjälptes mamma och jag åt att laga en rotfruktslåda och kryddmarinerad fläskytterfile. Det kommer att ta flera dagar för köket att återhämta sig från all denna aktivitet.

Mamma och J kom hit idag för att hjälpa mig med lite praktiska saker. J satte upp en gardinstång ovanför öppningen (ja, det finns ingen dörr) in till mitt sovrum och draperiet, som jag har fått överta från mamma, kom på plats. I badrummet kom badhanddukshängaren upp på väggen. Den"ramlade ner" förra sommaren. J och jag diskuterade vilken typ av krokar/spikar jag ska använda för att sätta upp en del tavlor på väggarna. J rekognoserade för att se vad som behöver göras för att fixa till lampan jag vill sätta upp över matbordet i vardagsrummet samt konstaterade att det behövs starkare doningar för att kunna sätta upp spegeln i hallen.

Lite DIY gjorde jag själv. Jag lyckades klura ut hur jag får loss taklampan i badrummet, så att jag kunde byta glödlampan. Det är bara ett par månader sedan den slutade fungera. Avloppet under badkaret fick sig också en översyn. Om jag säger så här, långt hår ställer till problem i avloppet! Efter min insats kan barnen återigen bada utan att golvet i badrummet översvämmas.

Mormor spelade Den försvunna diamanten med barnen och tittade på medan Oskar färglade i sin dinosauriemålarbok. Oskar har sitt eget sätt att färglägga. Lite här och lite där. Annars blir det tråkigt, säger han. Han väljer ut en liten bit och färglägger, samtidigt som han berättar en kortare eller längre historia om vad som händer i bilden. Så går han vidare till en annan sida i målarboken. Han återkommer till bilder och målar lite till. Och så fortsätter det.

Barnen lekte också mycket på egen hand, medan vi vuxna höll på med vårt. Plötsligt frågade mormor:

- Leker de alltid så här?

Och ja, det gör de. De rollspelar. De leker med LEGO. De leker med BRIO. De ritar. De småpratar med varandra. Och den övervägande delen av tiden är de sams. Helt fantastiskt!

Sov sött, Svante! (RIP)

Idag fick Svante somna in. Om jag minns rätt, är det femton år sedan han flyttade in hemma hos mamma. Han var en hittekatt, som mamma hittade uppskrämd i ett träd, illa åtgången av grannskapets katter.

Exakt när Svante är född är det ingen som vet men han var gissningsvis lite mer än ett halvår, när mamma tog hand om honom.

Under några års tid har Svante haft problem med urinblåsan och i förra veckan uppdagades det att han var på väg att få diabetes. Pälsen hade förlorat sin glans och han hade gått ner i vikt. Fortfarande lika söt som vanligt, dock. De senaste dagarna har han fått festa på tonfisk och räkor. Hela kvällen igår låg han i mammas knä och lät sig klappas och han spann nöjt.

Svante i förmiddags

ESS och MAX IV i svindlande fart

Nä, svindlande var kanske att ta i men dagens utflykt var snabbt avklarad.

Vi gick hem till mormor i morse och därifrån åkte vi tillsammans med bussen till ESS. Jag tyckte att det skulle vara intressant att se var det ligger och hur det ser ut i dagsläget.

Det var inte så mycket att titta på. Mest en massa grushögar. Vädret var inte heller det bästa. När vi klev av bussen, började det regna. Det var tio minuter tills bussen skulle vända och köra tillbaka in till stan och det var fullt tillräckligt med tid för att vi skulle ha tittat klart på ESS-bygget.

Mitt i allt detta nya, moderna bygge (nåja, det ska så småningom bli något nytt och modernt) låg en gammal väderkvarn. Undrar just om den kommer att stå kvar, när allt är färdigt.

Vi fick i alla fall åka en ny busslinje idag, buss nr 20. På väg ut till ESS var det bara vi fyra på bussen. På vägen tillbaka kom det på ett par passagerare till på vägen in till centrum.

Hade vädret varit finare, hade det varit möjligt att gå från ESS till MAX IV. Idag fick jag nöja mig med att fotografera det senare genom bussfönstret.

Tillbaka inne i centrum passade jag på att handla lite på ICA. Under tiden tog mormor med sig barnen till stationen, så att Oskar fick sig en dos tåg. Det barnet älskar tåg ... och båtar och bussar ... och hundar, katter och dinosaurier ... och...

Det astronomiska uret

Idag gjorde vi bara en kort liten utflykt till Lunds domkyrka för att titta på det astronomiska uret. Det var flera år sedan jag såg uret spela och jag kan inte minnas att jag hört någon berätta om det innan. Men det fick jag höra idag.

Uret kom till domkyrkan på 1400-talet och under åren förföll det. Uret som finns i domkyrkan idag är restaurerat och stod klart 1923.

Det astronomiska uret visar tiden. Det visar månens faser, gryning och skymning i Lund samt var i zodiaken solen befinner sig. Högst upp finns två riddare, som slår ihop sina svärd varje timme.

Två gånger om dagen spelar orgeln i uret In Dolci Jubilo och de tre vise männen presenterar gåvor till Jungfru Maria och Jesusbarnet.

Längst ner sitter Kronos och pekar på dagens datum.

Oskar tyckte att det var spännande att se uret och han satt tyst och lyssnade på både den engelska och den svenska informationen, som gavs innan uret började spela. Gustav ville inte se uret spela. Han tycker inte om riddarna högst upp på uret. Han valde att gå ut utanför domkyrkan och vänta där tills allt var över.

När vi gick ut ur kyrkan undrade Oskar varför männen (=de tre vise männen) gick förbi kvinnan (=Jungfru Maria). Jag antar att vi får återuppta läsningen i Barnens bibel, så att vi kommer till Nya Testamentet. Vi har bara hunnit till Moses ännu så länge.

Vill du sova längre på morgonen?

Då ska du bo så långt ner i huset som möjligt.

Så här ligger det till. För varje våning upp i huset du bor, måste du vakna en halv minut tidigare på morgonen. Detta för att du ska ha tid att ta dig ner för trapporna och inte komma försent till skolan/jobbet. Den som bor längst ner har inga trappor att gå i (så är det i huset där vi bor) och kan därför sova längre.

Hur har jag kunnat missa detta? Tack vare min åttaåring och vårt intressanta frukostsamtal igår morse vet jag hur det ligger till.

En iakttagelse

Jag åkte buss tidigare idag. Tre personer, inklusive jag själv, gick av bussen samtidigt - två kvinnor och en man. Alla tre hade vi en ryggsäck med oss.

Mannen stannar för att ta på sig sin ryggsäck. Jag och den andra kvinnan tar på oss våra ryggsäckar medan vi förflyttar oss till fots.

Jag vet att jag inte kan dra några slutsatser av denna lilla episod men inte kan det väl vara så svårt att göra två saker samtidigt?

Tre dagar i juli

I måndags gick barnen och jag hem till min mamma för att gratulera henne på födelsedagen. Vi hade med oss en present och en kaloribomb (=amerikansk cookie med choklad och kola).

Det var inte lätt att komma på något att ge mamma i födelsedagspresent. Jag har alltid haft jättesvårt att komma på presenter. När jag växte upp, framförde alltid födelsedagsbarnet, stor som liten, önskningar och då hade man något att utgå från och man visste att det blev rätt. Men så kom jag ihåg att mamma sagt att hon skulle ut och köpa kläder, så det blev ett presentkort i butiken, där hon brukar handla.

Mormor läser Gustavs födelsedagskort

På tisdagen körde vi mormor och katten Svante till veterinären. Svante har ont, när han kissar och han kissar precis överallt. Oskar följde med mormor och Svante in i undersökningsrummet och var, enligt mormor, mycket duktig därinne. Han har berättat att Svante var arg och att veterinären "tog bort köttet från benet". Det veterinären gjorde var att raka bort håret från Svantes ben för att kunna ta ett blodprov.

Gustav och jag underhöll oss i väntrummet. Vi läste ett par kattidningar och tittade på en massa bilder av olika kattraser. Gustav fotograferade mig och jag försökte ta lite bilder på oss två tillsammans.

I onsdags åkte vi in till garnaffären. Jag ska sticka mössor åt barnen och ville att de själva skulle välja vilken färg deras mössor ska ha. Gustav valde en knallröd färg och Oskar en ljusblå. Det blev även garn till lite annat, så som en halsduk och pulsvärmare.

Sen eftermiddag gick vi till affären och för att handla. Jag tog mig i kragen och plockade äntligen fram barnens sparkcyklar. Vi måste se till att komma ut och öva på sparkcyklandet mycket mer än vi gör. Båda barnen har emellertid gjort stora framsteg. Gustav tycker väl att det är sådär roligt medan Oskar älskar sin sparkcykel.

Inte en enda jordgubbe...

... har jag ätit i sommar men väl en semla! Det gjorde jag idag. Jag har sett att ICA vid Clemenstorget har haft semlor till salu i sin förbutik och idag kunde jag inte motstå. Jag måste dock erkänna att det känns konstigt att äta semlor mitt i sommaren.

Att jag inte har ätit jordgubbar är inte helt sant. Jag har ätit jordgubbspaj och i den finns det utan tvekan jordgubbar. Jag har inte ätit jordgubbar i form av färska jordgubbar serverade med grädde, glass eller vad som föredras.

Jordgubbar är ätbara, ibland till och med goda, men det är inget jag måste ha under sommaren. Jag äter några stycken om jag bjuds på dem. Det räcker gott och väl.

Pirat-LEGO

Min moster Ann-Marie med familj hade med sig presenter till barnen, som öppnade dessa igår kväll. Många frågor var det om varför de fick presenter nu och lyckan var snudd på enorm, när de såg vad som fanns i paketen. Pirat-LEGO.

Gustav byggde snabbt ihop sitt LEGO. Oskar byggde stora delar av sitt med lite stöttning av mig. Det är roligt att se att Oskar nu kan följa en beskrivning.

När de var färdiga med sina respektive saker, vidtog leken omedelbart. Jag byggde ihop det som fanns i den gemensamma presenten och allteftersom jag blev klar, fördes delarna in i leken.

Leken fortsatte ända fram till halv elva på kvällen, då Oskar till slut var för trött för att fortsätta. Så fort de vaknade i morse, fortsatte de att leka. Det kom tsunamis och vid något tillfälle hade någon av flytfarkosterna förvandlats till Titanic.

Jag går på sommarrean...

... för att kanske hitta något till mig själv. Det slutar som det brukar. Inget till mig men något till barnen.

Och nu gör jag en mental anteckning till mig själv att INTE köpa fler tröjor till barnen. Det är långbyxor och strumpor de behöver.

DIY

Mitt första DIY-projekt är avlsutat. Det tog mycket längre tid än jag kunnat ana i förväg. Det är inte så överraskande, när jag tänker efter. När erfarenheten inte finns, då är det svårt att beräkna tidsåtgången.

Det hela började för tio dagar sedan, när jag var på IKEA med mamma och J. Jag minns inte vad mitt ärende var den gången men det var inte att leta efter ett nytt köksbord. Men nytt köksbord var precis vad jag hittade. När jag kom hem, letade jag upp köksbordet på IKEAs hemsida och såg att det såldes till rabatterat pris. Eftersom jag tänkte beställa hemleverans passade jag på att beställa IVAR-bokhyllor/skåp på samma gång.

Den här IVAR-historien har jag tänkt på ett tag. Den är inte vacker men den går att förbättra med lite färg. Det var min idé från början, att måla den vit och skåpdörrarna röda. Det här med att måla är okänt territorium för mig. Jag fick för mig att det är lättare att lasera, så jag köpte vit lasyr i stället för färg.

I tisdags i förra veckan kom min leverans med platta paket. På natten låg jag väldigt illa i sängen och vaknade med en mycket ömmande nacke och höger axel. Perfekt timing - eller inte! Köksbordet skruvade jag ihop mer eller mindre själv och J kom hit och hjälpte mig ställa det på rätt köl. J hjälpte mig också att skruva ihop stommen till IVAR och skåpen. Sedan vidtog stora ambivalensen rörande laseringen.

Det som fick mig att till slut bestämma mig för att lasera var ett foto på Facebook. En av mina kusiner har en dotter som heter Lotta. Lotta lade ut ett foto på ett fönster och så här löd hennes kommentar till fotot:

Då tar nattskiftet vid, renovera fönster. Jag har lyckats spräcka en ruta när jag skulle kitta om fönstret. Men det får en nog räkna med när man ger sig på något man aldrig gjort förut. Det blir till att besöka glasmästeriet i morgon och köpa en ny ruta. Tänker dock ge mig på att montera den själv. Säger som Pippi, "-det har jag aldrig gjort förut så det ska nog gå bra"

I jämförelse kändes mitt laseringsprojekt betydligt enklare och jag satte igång. Nu i efterhand är jag så glad att jag tog itu med det. IVAR är mycket finare med vitlaserad yta. Jag började i onsdags och laserade de sista delarna i lördags morse. Torktiden var flaskhalsen. Igår morse satte jag skåpdörrarna på plats och nu ska saker och ting flytta in i den nya möbeln. Det får ta sin tid. Mikron har fått ta plats i hyllan och det är alldeles underbart att ha frigjort yta på de små arbetsytor som finns i mitt kök.

Kvar att göra är att köpa stolar till köksbordet. Lampan över köksbordet måste flyttas. IVAR-skåpdörrarna måste justeras och det kan jag behöva lite hjälp med av J.

Så här såg köket ut före den här förändringen och jag är mycket nöjd med hur det blev och med resultatet av mitt första DIY-projekt:

Trevlig middag

Min mage är mycket mätt och belåten efter en liten släktmiddag. Min moster, Ann-Marie, med familj passerade Lund på väg från Småland till Hamburg. Mamma och J dukade upp en mumsig middag i tre rätter.

Förrätten var senapssill, skärgårdssill och lax med hemmagjord hovmästarsås samt två sorters hembakat surdegsbröd.

Den följdes av en rotsakslåda (potatis, rödbetor och palsternacka) med rostbiff och kalkon samt hembakat knäckebröd.

Och till dessert blev det up-side-down-cake med två sorters glass.

Trevlig samvaro kring matbordet innan gästerna fortsatte färden hemåt.

Tänk om...

... man kunde förmedla dofter via bilder...

Och så en daggkåpa på det:

Bakning x 2

Hela förmiddagen ägnade jag åt mitt gör-det-själv-projekt. Jag har köpt en IVAR-bokhylla med skåp och hyllplan och jag hade bestämt mig för att vitlasera den. Sedan ångrade jag mig, eftersom det kändes som ett oöverstigligt projekt och jag har aldrig laserat något tidigare. Så ändrade jag mig igen och laserade insidan av skåpen, som övning. När det var klart, kände jag att jag definitivt inte alls under några omständigheter skulle lasera IVAR. Efter en natts sömn hade jag ändrat mig igen och i morse satte jag igång på allvar - och det ångrar jag inte!

Barnen var mycket tålmodiga och sysselsatte sig själva medan jag ägnade ett par timmar på förmiddagen åt pensel och lasyr. Efter lunch lovade jag dem att de skulle få baka.

Oskar ville baka "macka", alltså bröd. Vi hittade ett recept på havregrynspaketet och använde oss av det. Jag mätte upp, Oskar hällde i bunken och rörde.

Gustav ville baka en kladdkaka. Med lite hjälp kan han mäta upp ingredienserna själv och knäcka ägg är det längesen han lärde sig. Receptet finns i mitt huvud så jag måste berätta vad han skulle ta fram. Röra ihop smeten gick galant och sedan behövdes det lite hjälp igen för att hälla ner smeten i formen. Ugnen lämnar Gustav åt mig. Det står i en Totte-bok samt i en av Gustavs kokböcker att ugnen ska de vuxna ta hand om.

Två pojkar och deras morfar