... frågade min pappa, när vi hade hällt socker, sirap och grädde i den stora kastrullen, som stod på plattan på spisen. Oskar rörde för fullt. Jo, det är ju bra om man vill att det ska bli någon knäck.
Varje år tittar pappa och jag på vårt knäckrecept och frågar varandra om vi brukar göra enkel eller dubbel sats. Varje år har vi köpt ingredienser för dubbel sats och jag antar att vi varje år brukar göra dubbelt upp. Men det är ju ett helt år sedan sist, så det är ju inte konstigt att vi glömmer, eller hur...?
Varje år står vi där och rör i knäcken och oroar oss för att inget händer. Minut läggs till minut och smeten är lös och rinnig. Varje år tittar vi på klockan, när vi börjar knäckkoket. Varje år glömmer vi att titta på klockan, när vi lyfter kastrullen från spisen för att börja fylla knäckformarna. I år kan jag i alla fall göra en uppskattning och säga att det tog någonstans mellan 60 och 75 minuter.
Varje år blir knäcken bra!
Nu ska jag gräva i mitt innersta och hitta motivation och ork för att ta itu med köttbullarna. Jag vill bara sova. Natten blev det inte så mycket bevänt med sömnen, eftersom jag hade huvudvärk. Idag har jag tvättat hela förmiddagen och sedan kom pappa hit för att äta lunch och så var det det där med knäcken. Oskar är trött och vill gå och lägga sig men innan han kan göra det måste jag bädda rent i sängen.
Så det ska jag göra nu! Sedan blir det nog köttbullar...
Knäcken den knäcken.. drar mig lite för att koka den i år eftersom det är så pilligt och pyssligt att hälla ner den i formarna. En vän till mig föreslog att jag skulle slå ut den på en plåt och sen bryta den i bitar men det är liksom inte samma sak. Knäck ska vara i knäckformar liksom...
SvaraRadera