Läst i dagens tidningar

Ibland blir jag så förbannad, när jag läser i tidningen. Så var det i morse, när jag läste i Sydsvenskans nätupplaga och kom till en artikel om hur en tågvärd på ett Öresundståg nästan kastats av det rullande tåget. Varför? En resenär hade inte giltig biljett och har man inte betalat för resan påförs man en ganska häftig straffavgift. Diskussion uppstod, resenären tog strypgrepp på tågvärden ... och lyckades öppna dörren och försökte kasta ut tågvärden, när tåget hade en hastighet på omkring 70 km/h!

När jag läser sånt, blir jag riktigt jävla bindgalet arg! Vad är det för fel på folk? Varför inte bara göra rätt för sig och betala för tågresan? Och att ta till våld på det viset? Hål i huvudet? Ynkedom, är vad det är. Facket har beslutat att införa skyddsstopp och för tillfället kontrolleras inte biljetter på tågen.

Jag har också, för en gångs skull, bläddrat igenom dagens Metro. Fridah Jönsson har skrivit en krönika om nollning, Rektorer – stoppa nollningshetsen (sid 6). Hon ställer sig, precis som jag, frågande till den förnedring som pågår under gymnasiernas nollningar och varför nollningar får pågå år efter år utan att rektorerna gör något. Och så skriver hon:

När jag var femton och började gymnasiet hade jag tillräckligt med självkänsla för att veta att om det ens började diskuteras nollning skulle jag säga tack och hej vi ses i morgon hoppas det blir roligt men jag tänker inte smeta in mig med ägg och springa genom centrum för att välkomnas (?) till den här skolan.

Men det här var ju bara för att jag kände mig själv, visste att jag skulle få kompisar ändå och tänkte att om jag mot förmodan inte får några vänner i den här klassen på grund av att jag vägrar stå i underkläder och vråla att jag är en mediehora så är jag hellre ensam i tre år än utsätter mig för något sådant här.

Oj oj oj, vad jag känner igen mig. Precis så kände jag också, när det var nollningsdags när jag började gymnasiet. (Fast jag tror inte att vi kallade det för nollning utan inspark.) Sju vilda hästar hade inte kunnat få mig att delta. Jag kunde inte alls förstå vad som var roligt med att låta de äldre eleverna förnedra och roa sig på bekostnad av skolans nyaste elever. Och, naturligtvis, deltog jag inte! Då tänkte jag inte alls på att det hade med min självkänsla att göra utan kände mer att jag var feg som inte vågade delta. Men visst har det med självkänsla att göra. Jag har med åren börjat förstå att min självkänsla faktiskt är bra. Självförtroendet … det är en annan femma men självkänslan ska jag inte bekymra mig om.