Den här terminen har vi låtit Gustav ta en paus från Skogsknytte till förmån för judo, närmare bestämt familjejudo i Södra Sandby. Tanken är att det ska vara något som Gustav ska göra tillsammans med pappa. Men det första mötet med judon, gjorde Gustav tillsammans med mig. (Pappa och Oskar var ute och seglade på Öresund.)
Jag tyckte att det var rent ut sagt skitkul med familjejudo! För Gustav blev det däremot för mycket nytt på en och samma gång. Han behöver tid på sig att komma tillrätta. Idag var han där men deltog ganska sporadiskt i aktiviteterna. Han fick se mamma springa omkring, hoppa, kasta sig ner på golvet och det måste ju ha varit ganska kul. Han fick däremot inte se mamma slå en kullerbytta framlänges ... och absolut inte baklänges. Då kände jag själv paniken komma krypande och jag var med ens förflyttad till skolgymnastiken, som jag inte har några positiva minnen av.
Målet för familjejudon är att låta barnen öva upp sin balans och motorik samt att lära dem följa instruktioner. Instruktören gav ett mycket gott intryck. Gustav fick mycket uppmuntran i de moment han valde att delta i. I övrigt får vi låta ha tiden ha sin gång, bekräfta Gustavs känslor och samtidigt jobba med honom och locka honom till att övervinna sin osäkerhet.
När vi kom hem, repeterade Gustav och jag en del saker som vi hade lärt oss, saker som han hade vägrat att göra. Vi satt i skräddarställning. Vi tränade på "judohälsningen". Vi försökte komma ihåg hur vi ska göra när vi ska slå kullerbyttor. Allt detta deltog Gustav i med stor lust hemma i vardagsrummet och det tar jag som ett gott tecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar