Jag tror att jag har slutat skriva dagbok för hand. Det känns väldigt konstigt att skriva det. Jag trodde inte att den dagen skulle komma. Den här veckan har jag använt datorn i stället.
Det är bloggens fel. Ja, jag skyller på den. Jag har upptäckt att jag har mycket lättare att få ner mina tankar i skrift, när jag skriver på datorn. Orden flyter ut genom fingrarna. Det är frihet. Det behöver inte vara perfekt direkt, eftersom det är lätt att redigera. Möjligheten till redigering av min datorskrivna dagbok ger jag mig dock bara under en kort stund. När jag skriver för hand, kräver jag mer eftertanke av mig själv och det är både på gott och ont.
På bilden syns min allra första dagbok. Det är den med hunden. Jag fick den i födelsedagspresent, när jag fyllde åtta år. Den dagboken och de två som ligger under den tog mig ända fram till slutet av första året på gymnasiet (1987). Den röda anteckningsboken underst i bilden är min nuvarande dagbok, den som jag bara är halvvägs i och som nu kanske aldrig kommer att bli avslutad.
De senaste 15-20 åren har jag haft en förkärlek att köpa anteckningsböcker för dagboksskrivande på Ordning & Reda. Tjocka, härliga böcker med linjerat papper. Jag har också använt speciella pennor att skriva med, en svart och en blå av märket Pilot. På sistone har jag haft svårt att hitta rätt sorts pennor. Pilot har gjort om designen och de nuvarande pennorna är inte sköna att skriva med.
Men min röda, fina dagbok kommer att hänga med ett tag till. Det känner jag inombords. Jag kommer att fortsätta skriva för hand. Det går inte att helt sluta med det. Det kommer att finnas tillfällen, då jag inte har datorn med mig, när jag vill skriva av mig. Då finns det plats för papper, penna och handskrift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar