Slutet-av-juli-tankar

Den senaste veckan har försvunnit i ett stort "poff". Det har varit så mycket att göra. Vi har rensat ut en mängd saker ur skrymslen och vrår och försökt få allting på sina rätta platser. Och vilken skillnad det gör! Det finns fortfarande en del att göra. Alla lådor och skåp i köket är i behov av att torkas ur, till exempel.

I måndags var RUT här och städade. Badrummen avkalkades. Alla skåpsluckor i köket torkades av och ugnen gjordes ren. Alla fönster putsades, både på in- och utsidan. (Vi abonnerar annars på fönsterputs av utsidan av fönstren på bottenvåningen.) Och så var det allmän damning, dammsugning och golvtvätt. Ute i trädgården blev alla rabatterna rensade och gräsmattan kantskars längs alla gräsmattor.

Medan huset städades, åkte vi hem till min pappa och åt frukost. Sedan stannade Oskar kvar där för att sova över hos morfar och det hade varit mycket roligt. Han ville inte följa med hem, när Gustav och jag kom och hämtade honom på tisdagen vid lunchtid.

När vi hade lämnat Oskar, var det dags för Gustavs första simlektion, som blev en hit. Nu är det simlektioner varje dag i tre veckors tid. Andra dagen regnade det och det ställde till det för Gustav som oroade sig för att det skulle bli för mycket vatten i poolen, att han inte skulle kunna bottna.

Efter Gustavs första simlektion åkte vi till Genarp för att äta lunch och sedan blev det en tur in till Lund och Gustav och jag fick håret klippt. När vi åt lunchen, tränade Gustav på att läsa olika skyltar. Han börjar bli riktigt duktig på att läsa korta ord. Men vid ett tillfälle blev det galet:

- Det står SANT där borta, sade Gustav.
Jag tittar och konstaterar att det står JÄRN ovanför dörren till en järnaffär.
- Nej, sade Gustav. Dom har stavat fel.

På kvällen satt Gustav och jag i nästan två timmars tid och byggde ihop hans LEGO-polisstation igen och den har barnen lekt mycket med sedan dess. Det är så roligt att se dem leka tillsammans och hitta på olika scenarier för LEGO-figurerna.

Andra saker som har tagit tid de senaste dagarna är jobbfunderingar. Jag har två jobberbjudanden att ta ställning till och det är svårt att bestämma sig. Det finns för och nackdelar med båda två och inget av jobben är helt klockrena. Nu är jag ganska säker på att jag har kommit till ett beslut. Jag pratade med min mamma om det igår kväll och plötsligt kände jag hur jag ska göra ... och den känslan fanns kvar, när jag vaknade i morse.

Jag tycker att det är så roligt att prata med Gustav. Inte bara för de riktiga guldkornen, som det ovan, utan även för att jag gillar hur han tänker och funderar på saker. Följande meningsutbyte hade vi igår:

- Mamma vad är tre plus tre?
- Det är sex.
- Vad är två plus två plus två?
- Det är också sex.
- Vad är fem plus ett?
- Det är också sex.
- Vad är ett plus ett plus ett plus ett plus ett plus ett?
- Det är också sex.

Det var ju inte så att Gustav behövde hjälp med svaren till sina frågor. Han ville få bekräftat det som han redan hade klurat ut på egen hand, att summan sex kan man komma fram till på mer än ett sätt.

Jultomten

Ytterligare ett samtal med Oskar:

- Jultomten är snäll, säger Oskar

- Tror du att han kommer i år?

Oskar nickar.

- Tror du att han kommer att ha med sig julklappar till dig?

Oskar skakar först på huvudet men sedan nickar han.

- Inte en, säger han.

- Hur många julklappar får du då? undrar jag.

- Tolv.

Vanligt förekommande konversation...

... med Oskar.

- Mamma, jag tycker om dig.

- Jag tycker om dig också.

- Mamma, jag älskar dig.

- Jag älskar dig också.

- Nähä! Jag är nakenfis!

Oskar är inne i en period då han helst går utan kläder, om inte annat så är underkroppen bar. Vid middagsbordet för en stund sedan frågade maken:

- Oskar, har du kalsongerna på dig?

Oskar tittade ner för att kolla och så såg han upp igen och skrattade:

- Nähä! Jag är nakenfis!

Haruni nummer 2

Idag blev min andra Haruni helt färdig! Ett tag kändes den som ett evighetsprojekt men färdig blev den. När en Haruni ska avmaskas, kan man välja mellan att göra en virkad avslutning eller en i-cord-avslutning. Min första Haruni avslutade jag medelst virkning så nu ville jag pröva på i-cord. Det är en metod som tar evinnerligt lång tid och det är så tråkigt att klockorna stannar. Jag vill påstå att den virkade avslutningen är finare, så det blir den jag kommer att använda på framtida Haruni-sjalar.

Denna rosa Haruni har jag stickat i ett garn som heter Kauni, färg JJ1. Kaunigarnet kommer i nystan som väger ca 100 g och jag beställde två stycken, eftersom jag visste att jag ville att denna Haruni skulle bli större än den första, som vägde ca 125 g.

Slutmåtten blev ca 160 x 80 cm. Jag har stickat sjalen med stickor 3,5 mm och jag har upprepat varven 17-32 i Chart A tre gånger mer än vad som anges i mönstret. Jag har inte kollat exakt hur mycket garn som gick åt men uppskattningsvis runt 150 g.

Som mest hade jag omkring 750 maskor på ett varv. Då var det svårt att låta bli att sticka fel. Det finns några fel i sjalen som jag faktiskt inte har brytt mig om att rätta till. På Online Stickcafé fick jag tipset att använda stickmarkörer mellan varje upprepning i mönstret. Vilken skillnad det blev att sticka efter det. Att jag inte tänkte på det själv!

Det där med att spänna upp sjalen är en historia för sig. Jag får det inte att fungera bra. Kanterna korvar sig. Jag kan inte sträcka ut sjalen tillräckligt så att bladen i kanten får plats. Inför den här blockningen hade jag köpt kolfiberstavar för att använda till kanterna men det förstår jag inte hur man ska göra, märkte jag. Det blev till att använda en halv miljon (minst!) knappnålar i stället. Jag har tittat på en del klipp på YouTube så till nästa gång kanske jag kan få det där med stavar att funka.

Botaniska trädgården i Lund...

... eller Botan, som jag hellre säger. Där hamnade vi idag. Inte alls planerat men mycket trevligt. Solen fortsätter att stråla över oss och vi passar, trots hettan, på att vara ute så mycket som möjligt. Det gäller att ta tillvara på de vackra dagarna och njuta.

Botan är ett sådant ställe som borde besökas oftare. Det är en oas mitt i staden. De stora gräsmattorna bjuder in till picknick och det finns också ett café. Där har jag inte varit men jag har sett att andra bloggar om det och det verkar vara mycket värt ett besök.

Jag misstänker att även Botan påverkas av värmen och torkan. Maken och jag sade i stort sett i mun på varandra att vi skulle ha åkt hit tidigare på säsongen. Då måste det ha varit ännu vackrare än vad det var idag.

Innan vi besökte till Botan hann vi med att äta glass på Glasskulturen. Det är nästan ett måste om man är i centrala Lund en sommardag. Kanske inte världens mysigaste ställe men mycket god glass. Jag valde Daimcocos och Toblerone idag, ett val som jag är nöjd med. Oskar åt och åt på sin strut med jordgubbsglass. Det var som om den aldrig tog slut, som om den blivit glassarnas motsvarighet till Särimner.

Det var, som sagt, inte alls planerat att vi skulle in till Lund idag. Vi hade ett ärende i Tomelilla strax efter klockan tio i förmiddags och det var snabbt avklarat. Sedan tittade vi på varandra och undrade "Vad gör vi nu?" Det blev Biltema och sedan glass och Botan. När vi kom hem, lekte barnen med vatten i trädgården i ett par timmar och vips så är den här dagen också slut.

Det här med barnens namn

Hur svårt kan det vara att säga rätt namn till rätt barn? Det ska jag tala om för dig. Det är ruskigt svårt. Hur kan det vara så svårt, undrar jag. Jag har två barn och två namn att hålla reda på. Inte precis rocket science.

Trots det känns det för tillfället som om jag säger fel namn till barnen oftare än jag säger rätt. Jag börjar fundera på om det bara är slumpen som avgör de gånger jag faktiskt lyckas pricka rätt.

Nästan utomlands

Idag har vi åkt mer buss och tåg. Och båt! Vi kunde inte bestämma oss om vi skulle åka till Simrishamn eller till Helsingborg. Det fick bli slumpen som avgjorde och Helsingborg vann med två minuters marginal. Vi tog bussen in till Lund och vid stationen visade det sig att vi kunde åka tåg mot Helsingborg två minuter innan vi kunde åka mot Ystad/Simrishamn.

Det var många som skulle mot Helsingborg. Tåget var proppfullt och Gustav och jag stod hela vägen. Oskar fick sitta i makens knä och han - Oskar alltså - lyckades charma ett antal äldre damer under resan. Det är något järnvägsfnulande på gång i trakterna av Kristianstad och tydligen går det snabbare för tillfället att ta sig till Hässleholm via Helsingborg, vilket kan vara en förklaring till människomassorna på tåget.

Vid knutpunnkten i Helsingborg löste vi biljett för att "tura över sundet" till Helsingör. Vi åkte bara fram och tillbaka och brydde oss inte om att gå av i Helsingör. Barnen var så nöjda med att åka båt. Tillbaka i Helsingborg åt vi lunch och sedan hade vi en knapp timme på oss till tåget mot Lund skulle avgå och då gick vi en promenad.

Det har varit ytterligare en varm och solig dag. Konstigt nog har jag inte känt av värmen så mycket under dagen men nu sedan vi kommit hem så är den påtaglig. I öster har det tornat upp sig mörka moln och det skulle inte sitta helt fel med en rejäl regnskur och kanske lite åska ovanpå det.

Födelsedagsfirande

Igår var det min mammas födelsedag. Facebook påstår att hon fyller .... nej, de behöver jag inte nämna men jag har svårt att förstå/acceptera att Facebook faktiskt har rätt. Vi hade bjudit hit mamma och J och min pappa för att fira födelsedagen hemma hos oss.

Oskar hjälpte mig att baka surdegsbröd på förmiddagen och han skulle även ha varit med och bakat födelsedagskakan men det hände sig så att han var och handlade med sin pappa just när kakan bakades. Jag bakade en bärcocoskaka. Jag vet inte vad den heter egentligen men jag kallar den för det. Det är en sockerkaka (på ett ungefär) som, när den är färdig, får en topping av hallon och blåbär och ett cocosglasyrtäcke och så gräddas det kort i ugnen. Det var länge sedan jag bakade den kakan och jag hade glömt bort hur god den är.

Det blev kräftor, surdegsbröd och ost till förrätt. Till varmrätt hade Mats grillat benfria fläskkotletter och till det hade vi färskpotatis, kokt broccoli, bearnaisesås och en grönsallad. Bärcocoskakan med vaniljsås blev efterrätten. Min pappa hade med sig jordgubbar, som åts med vispgrädde. Det vore synd att säga att vi var hungriga efter allt det där.

Jag gav mamma tre garnnystan med löftet att det ska bli ett par vantar av garnet ... och jag har börjat sticka på vantarna nu ikväll. Barnen hade valt ut en egen present till mormor. Det var en lektunnel till Svante och Noomi, mormors katter.

Bye bye skötbord

Äntligen tog vi oss i kragen och såg till att skötbordet avvecklades. Oskar har varit helt blöjfri i en månad och även innan dess användes det sällan. Nu finns det inte mer! Lite mer än sex år fick vi tillsammans och det har funnits i vårt badrum i Ingebo, Landskrona, Kävlinge och så här i Dalby.

Söndagsnöje

Maken var ute och cyklade i fredags kväll och passerade bland annat en mölla i närheten av Genarp. På söndagar kan man gå på våffelfika där och det blev vårt söndagsnöje den här veckan. Det är olika teman varje söndag och dagens tema var lantgården. Det innebar att det fanns lite djur att titta på - hästar, getter och höns - och man kunde få åka i en höskrinda efter en traktor.

Det där med traktorturen nappade Oskar på genast och vi hann knappt ur bilen så satt Oskar och maken i skrindan och for iväg. Gustav och jag stannade kvar och språkade med getterna och hönsen.

Så småningom kom vi så långt att vi faktiskt åt våfflor och de var alldeles fantastiskt frasiga. Både Gustav och Oskar träffade på kompisar från förskolan och hade jättekul. De hann även med ytterligare en tur i höskrindan och då hängde även Gustav med.

Så var det avklarat...

... besöket på Emporia. Dit behöver jag inte åka igen i brådrasket. J hade rekommenderat att vi skulle ta med kompass och nu förstår jag vad han menade med det.

En anledning att åka till Emporia var att barnen skulle få åka tåg. Det blev buss till Lund och sedan tåg därifrån till Hyllie. Det är en väldig speciell känsla att åka i tunnel under Malmö och passera stationen under Triangeln. Barnen kommer att ta detta som en självklarhet, något som alltid har funnits, medan jag tycker att det känns lite främmande.

Det är också en underlig känsla att komma till Hyllie och se Hyllie vattentorn stå där alldeles i närheten av Emporia och Malmö Arena. När jag var liten, innebar ett besök vid Hyllie vattentorn att man åkte bil ut på landet.

En andra anledning att åka till Emporia var att vi skulle gå till leksaksaffären Hamleys och titta på en Death Star, som ingår i LEGO Star Wars-serien. Gustav var vår guide. Han visste att vi skulle gå in i det gula huset (=Emporia), när vi kom ut från stationen. Sedan skulle vi åka den gula rulltrappan upp och sedan gå upp för den gröna trappan. Då kommer man ut på taket och det ska jag berätta mer om senare. Från taket skulle man åka den blå rulltrappan ner några våningar och, se där, då kom vi direkt till leksaksaffären.

Och Gustav hittade till Dödsstjärnan på en gång. Den stod på samma ställe som när han var där med morfar för ett tag sedan. Någon sådan lär vi inte köpa. Den kostar 4499 kr och lådan med byggsatsen är stor och så tung att Gustav knappt orkar lyfta kartongen.

Den tredje, och för mig främsta, anledningen att åka till Emporia var för att gå ut på taket och se takparken. Det blev dagens stora behållning! Så jättefin! Den lär vara 27 000 kvadratmeter till ytan och det har byggts upp kullar, som bland annat täcks av sedum- och gräsytor. Om jag skulle få för mig att åka till Emporia igen så vore det för att ta mig god tid att titta på och njuta av takparken. Kanske till våren, eftersom det ska finnas krokus och tulpaner i takträdgården.

Vem bestämmer?

- Mammor bestämmer i familjen, inte pappor.

                                          Gustav, 6 år

Nya skor

Idag har jag fått nya skor av maken. Skor att springa i. Nu ska jag inte längre använda de där skorna, som jag köpte för 10+ år sedan och som äter hål i mina hälar och som inte är snälla mot mina benhinnor.

Vi åkte till Stadium för att titta på skor. Först tittade vi själva och så kom vi från varandra lite och då slog en försäljare sina klor i mig och undrade om han kunde hjälpa till. Sedan fann jag mig mitt i en dragkamp mellan maken, som har sina teorier om löparskor, och försäljaren som hade andra teorier. De lyckades på något sätt mötas på halva vägen till slut och försäljaren plockade fram ett par skor.

Vilken storlek skulle de vara i? Jag brukar ha 37-38 i storlek numera och löparskor bör man ha i lite större storlek så försäljaren hämtade ett par i storlek 38,5. De kändes ganska okej men trots allt lite för stora. Samma sak med storlek 38. Sedan visade sig att skon bara fanns i en storlek till, nämligen storlek 36. Det är en storlek jag inte har kunnat ha på flera år ... men i den storleken satt skorna perfekt på mina fötter. Det gjorde inte heller ont att just de här skorna var nedsatta till halva priset. Två par strumpor blev det också.

Jag har varit ute och invigt mina skor redan. Löpningen har jag tagit en paus från tills mina benhinnor har slutat göra ont men en tur med stavarna blev det. Det kändes bra och jag är nöjd med att ha gått 4,9 km på 47 minuter.

Jag förundras över hur snabbt jag har vant mig vid att vara ute och röra på mig. Det var så skönt att det här med skorna kunde lösas snabbt och att jag kan gå och cykla medan benhinnorna blir bättre. När jag skulle ut och gå idag visade det sig att min Forerunner behövde laddas, så den fick stanna hemma och därmed också pulsmätaren. Det var inte kul!

Att ha införskaffat nya skor känns som ett viktigt steg. Det känns som att nu är det allvar.

Dagens äventyr...

... att åka buss. Tänk att det kan vara så roligt och att det inte behövs mer för att en 6-åring och en 3,5-åring ska ha roligt.

Vi tog Skånetrafikens Skåneexpressen, en gul buss med nummer 6, till Lund C. Där bytte vi till stadstrafikens gröna 6:a och åkte ut till Linero, där mormor bor. På vägen pekade Oskar ut var han jobbar.

- Där jobbar jag, där jobbar jag, där jobbar inte jag, där jobbar jag...

- Hur många ställen jobbar du på Oskar? undrade jag.

- Tiotusen.

Jag försökte också förhöra mig om vad Oskar gör på de olika ställena men den informationen hade han inte alls lust att dela med sig av.

Hemma hos mormor åts det valnötsbröd och banan. Katterna fick också uppmärksamhet. Precis innan det var dags att gå till bussen, fick vi träffa J:s son och hans fina familj. När vi gick till bussen, insåg jag att Oskar hade glömt nallen han hade haft med sig. Det fanns inte tid att gå tillbaka och hämta den, så det fick bära eller brista.

Brast gjorde det, när vi precis hade satt oss på bussen. Den hade inte börjat köra än, när Oskar börja gråta. Jag frågade honom vad som hade hänt och han grät: - Na-a-a-a-a-llen! Jag försäkrade honom om att mormor skulle ta väl hand om den tills vi ses nästa gång.

Det är nog ingen fara på taket med saknaden efter den där nallen. Det är en fluffig historia, som jag har fått av maken och Oskar hittade den i morse i lådan i mitt sängbord. Det är alltså inte så att det här är en nalle som Oskar har en långvarig relation till. Och mycket riktigt lät han sig snabbt tröstas.

Nu är vi hemma igen och jag försöker förstå mig på hur man kan visa YouTube-filmer på TVn.

Första paret vantar

Mina Chevalier mittens är färdiga. Roliga och lätta att sticka. Jag ser nästan - men bara nästan - fram emot vintern så att jag kan använda dem.

Både mönster och garn fick jag av Linda. Mönstret finns att hitta på ravelry.com. Vantarna är stickade med stickor 3,5 mm och jag använde två nystan av garnet DROPs Lima. Jag tog bort två upprepningar av mönstret - en på nedre delen och en på övre delen - för att garnet säkert skulle räcka. Jag har små händer så vantarna blev alldeles perfekt lagom till mina händer.

Garnet DROPs Lima är ett alldeles ljuvligt garn. Tjockt, mjukt och det känns varmt. Det består av 65% ull och 35% alpaca. Ett nystan väger 50 g och innehåller ca 90 m garn.

Eftersom det är så mycket flätor på vantarna, kändes det besvärligt att sticka dem med fyra strumpstickor. Det var ett gyllene tillfälle att pröva på magic loop, vilket innebär att vantarna stickas med rundsticka men lång kabel. Det var mycket smidigt och fungerade till och med på tummen. Jag är helt såld på magic loop.

Jag kommer att sticka flera par av en här vanten men till nästa par ska jag pröva att gå upp till stickor 4 mm och jag kommer att köpa tre nystan garn.

Dumma dej

Nej, så heter den ju inte. Den heter Dumma mej 2 och den filmen har barnet sett på bio idag tillsammans med sin far. Den första filmen har vi hemma på DVD och den har gått varm. Barnen tycker mycket om den. De tycker om precis allting som har med Dumma mej-filmerna att göra.

När affischerna om Dumma mej 2 kom upp, uppmärksammade barnen snabbt detta. De hade falkögon, när vi var ute, och ropade högt DUMMA MEJ så fort de fick syn på en affisch. Gustav noterade att det stod 26 juni på affischerna och han trodde att det var enda dagen man kunde se filmen. Den 27 juni konstaterade han att vi hade missat den ... och lyckan var stor, när vi förklarade hur det fungerar med bio.

Den senaste veckan har det varit nedräkning inför dagens biobesök. Det var Gustavs andra biobesök och Oskars allra första. Första gången Gustav var på bio var i februari förra året då han och jag gick och såg Mästerkatten. Jag var inget vidare biosällskap, febrig och med lunginflammation (men det visste jag inte då), och jag sov mig igenom större delen av filmen. Något sådant gjorde Gustavs biosällskap inte idag.

Det visade sig att Oskar var för lätt för att sitta i biostolen. Den fällde ihop sig! Men maken fanns en lösning. Eftersom jag inte var där, så vet jag inte exakt hur det gick till men han hittade "en röd sak som de samlar saker i" och den vände han upp och ner och satte Oskar ovanpå den "ute på golvet". Oskar var jättenöjd och satt där tills det var ungefär tio minuter kvar av filmen. Då ville han sitta i pappas knä.

Det var två mycket nöjda barn och en nöjd make jag hämtade upp efter filmens slut.

Triathlon i Halmstad

Idag var det dags för makens första riktiga triathlon. Det ägde rum i Halmstad och han deltog i motionsklassen, vilket innebär 400 m simning, 20 km cykling och 5 km löpning. Startskottet gick klockan 9:00 i förmiddags men man skulle vara på plats redan klockan 7:30 för att hämta ut nummerlapp, badmössa och chip för tidtagning.

Simningen är den jobbigaste grenen och det som maken har minst erfarenhet av. De 400 meterna avverkades i ån Nissan och det hade varit mentalt jobbigt att ens ge sig ner i vattnet. Dessutom var det kallt, ca 17 grader, i vattnet och våtdräkten kändes klaustrofobisk - med andra ord blev det en jobbig start på tävlingen.

Cyklingen gick bra. Det var fyra varv i centrala Halmstad. Jag klockade inte varven men höll koll på några andra medtävlare och kunde se att maken höll jämnt tempo med dem under de tre första varven. Sedan började det gå lite tyngre.

Löpningen var riktigt tung. När maken kom in för varvning, såg jag att han stannade och gick emellanåt och han sade att han "höll på att dö". Men han kom i mål, cirka 1 timme och 26 minuter efter startskottet, trött men ruskigt nöjd med sin insats. Och det ska han vara. Vem hade trott det här för ett år sedan.

Juli 2013

Augusti 2011

Lärdomar från dagen: Byt om till tävlingskläder hemma och ta med vatten hemifrån. Det skulle finnas möjlighet till ombyte och dusch i en sporthall ungefär en kilometer från startområdet men det verkade inte finnas någon som visste var den sporthallen låg. Vi fick en förvirrad beskrivning, som ingen av oss förstod och inte hittade vi det vi sökte. Maken fick byta om i en undanskymd del av en park - och det gick ju också bra.

Jag kände också att vi var alldeles för dåligt pålästa. Det här med sporthallen hade vi till exempel kunnat kolla upp på hemmaplan genom att läsa start-PM, som fanns på internet. Maken bryr sig inte om sådant. Han menar att det ordnar sig - och det gör det - men jag blir så stressad av att inte ha koll. Vi bestämde att i fortsättningen så är det min uppgift att ta reda på information inför tävlingarna.

Tigerkaka och onda ögat

Oskar har precis kommit hem från en övernattning hos mormor och Jost. Han sitter i köket och pratar med sig själv. Han har väldigt roligt verkar det som. Han skrattar emellanåt. Han lever sig verkligen in i sin monolog med olika röstlägen och ibland viskar han och ibland talar han mycket högt.

Han äter också tigerkaka. Den bakade han tillsammans med Jost tidigare idag och Jost skickade med honom halva kakan hem. Jag har frågat om jag kan få smaka lite. Det går inte alls för sig, enligt Oskar, som blänger ilsket på mig, när jag frågar och lägger handen på kakan och säger: Den är MIN!

Det gick bra att sova borta. Oskar sov i tio timmar utan att vakna. Idag har han åkt buss. Det blev två hela varv med 6:an i Lund. På andra varvet blev han lite trött så han märkte liksom inte att mormor ledsagade honom av bussen. Det märkte han först när de gick från busshållplatsen och då blev han ledsen - länge!

Gustav är fortfarande hos morfar. Det blir två nätter på bortaplan för Gustavs del. Jag pratade med min pappa vid halv tre-tiden idag och då hade han 19000 steg på sin stegräknare ... och alla dessa stegen och mer därtill har även Gustav gått.

I morse följde Gustav med morfar på morgonpromenaden som tar en dryg timme att gå. Sedan hade de åkt till Emporia och varit uppe på taket en lång stund och sedan i en leksaksaffär, också det en lång stund. Därefter gick de hem till morfar och det är en ordentlig promenad. På vägen passerade de Kroksbäckskullarna och Gustav hade sprungit upp på minst tre av dem. De har även hunnit med lekplatslek.

Det blir väldigt tyst i huset, när barnen inte är hemma. I förmiddags var maken och jag i Halmstad för att maken skulle delta i ett triathlon. I bilen på vägen hem slog det mig att jag under tävlingen inte hade tänkt på barnen. Först fick jag dåligt samvete men efter en stunds funderande kom jag fram till att det kanske ändå är ganska sunt att kunna koppla bort barnen från tankarna en stund då och då. Dessutom ser jag det som ett tecken på att jag känner mig trygg med att de har det bra hos mormor och morfar.

Trollenäs slott

På vägen hem från Röstånga tänkte vi göra ett besök på Trolleholms slott. Vi hade läst om det i en turistbroschyr men när vi kom dit möttes vi av den ena "Privat område"-skylten efter den andra, så vi fortsatte i stället till Trollenäs slott.

Vi gick en promenad i slottsparken och besökte även Näs gamla kyrka, som ligger alldeles intill slottet i slottsparken. Kyrkan byggdes redan på 1100-talet.

Odensjön

På fredagsmorgonen, efter frukost och utcheckning, körde vi in till Röstånga centrum. Vid turistbyrån finns den södra ingången till Söderåsens nationalpark, Nackarpsdalen. Därifrån kan man gå till Odensjön, en promenad på cirka 1 kilometer genom bland annat underbar lövskog. Gustav har lärt sig känna igen ek (med säkerhet) och bok (lite mer chansningar).

Odensjön visade sig vara mindre än jag hade föreställt mig. Den är ca 150 meter tvärs över och 19 meter djup. Djupet ökar snabbt redan nära stranden. Det märkte vi, när vi kastade stenar i sjön. Namnet sägs komma av att sjöns runda form liknas vid guden Odens runda öga. En sägen säger att vattnet kommer från en ängels tår, som fälldes efter att sjökungen Grim beslöt sig för att förgöra Herrevads kloster. Det sägs även att sjön står i förbindelse med kryptan i Lunds domkyrka och ytterligare en annan sägen säger att den är fristad för två jättar.

Varje sommar anordnas konserter vid Odensjön. Konserterna ges från en flotte ute på sjön och publiken sitter längs sjöns rasbranter. I år är Lisa Nilsson det stora affischnamnet.

Sommargrönskan är alldeles underbar. Vi fick en vacker promenad genom Nackarpsdalen på vår väg till och från sjön.

Kopparhatten och Skäralid

Röstånga ligger vid/på Söderåsen och där finns Söderåsens nationalpark med Kopparhatten och Skäralid. Dit styrde vi kosan, när vi hade checkat in och "flyttat in" i vår stuga. Söderåsens nationalpark bildades så sent som 2001 och där finns lummiga lövskogar, mäktiga rasbranter och härlig utsikt. Själva åsen är en horst, som bildades för 400 miljoner år sedan.

Efter besöket på Kopparhattens utsiktsplats, körde vi ner till Skäralid för att besöka Naturum och äta glass. I Naturum finns utställningar om Södersåsens geologi och växt-och djurliv. Skäralid är en sprickdal med upp till 100 meter höga rasbranter.

När barnen hade ätit upp sin glass, ville de springa ner till havet, vilket var Oskars benämning på vattnet. Där vidtog stenkastning och snart plockade barnen av sig skorna och började vada. Det hela slutade med att Oskar var ganska blöt ... men väldigt lycklig.

Odengården

För ett par månader sedan skulle maken iväg på träningsläger men ett ont knä satte käppar i hjulet för de planerna. Lägret skulle äga rum i Röstånga och boendet var på Odengården. Maken hade betalat alla avgifter och när han inte kunde delta så visade det sig att han inte kunde få tillbaka sina pengar.

Efter lite förhandlande fick maken ordnat det så att hela familjen kunde åka till Odengården för att bo i en stuga en natt med lunch, middag och frukost. Riktigt allt detta täcktes inte av den redan inbetalade anmälningsavgiften utan lite måste skjutas till. Igår var det dags för vårt lilla miniäventyr.

Jag var positivt överraskad av stugan. Den var rymlig med ett kök/vardagsrum i ett (och t o m en liten TV), två sovrum och en toalett med dusch. I barnens sovrum fanns en våningssäng och det tyckte barnen var jätteroligt. Oskar bestämde genast att han skulle sova överst och det var Gustav länge med på. Oskar var den som först lärde sig att klättra upp i den övre sängen. Gustav är lite försiktigare. Till slut blev det dock så att Gustav sov i den övre sängen och Oskar i den undre.

Lunch, middag och frukost åt vi uppe i matsalen i Odengårdens huvudbyggnad tillsammans med en grupp ungdomar och ledare på konfirmationsläger. De sjöng sånger innan de började äta och i morse höll barnen för öronen och när sången var över sade Gustav att hans öron hade gått sönder.

Dagens motion

Tänk, andra dagen i rad som jag är ute och rör på mig. Idag plockade jag fram cykeln och cyklade knappt 6 km på 20 minuter. Inget märkvärdigt men det huvudsakliga var att testa all teknik, som numera omgärdar motionerandet.

Jag hade med mig mobilen med RunKeeper och den är jag nästan helt vän med. Men bara nästan! Jag hade även plockat fram min Forerunner 405 med tillhörande pulsklocka. En sak är säker, vi är I-N-T-E vänner med varandra. Jag fick en smärre hjärnblödning, innan jag kom iväg på cykeln.

Väl hemma igen skulle jag ladda över informationen från klockan till datorn. Det har jag gjort förut, låt vara att det var något år sedan. Hjärnblödning nummer två kom nästan, när datorn talade om för mig att det inte fanns något i klockan som skulle laddas över.

Några djupa andetag och lite letande och så löste det sig också. Det visade sig att jag måste ladda ner lite nya saker till datorn. Sedan fungerade allting alldeles utmärkt och jag fick en massa fina diagram över min puls och hastighet. Kul!

I morgon bitti ska jag ut och gå/jogga 2,4 km och det ser jag på något konstigt sätt fram emot. Jag ska bara övertala min ben att det är en bra idé.

Slagstaglass

Det sista barnen och jag gjorde i Eskilstuna, innan vi hämtade maken och styrde kosan söderut igen, var att äta Slagstaglass. Kiosken ligger några kilometer från centrum men det är värt att ta sig dit. På bilden ovan är kön inte så lång men det var den när vi kom dit och under större delen av tiden vi var där. Det verkar vara ett populärt ställe.

Barnen fick var sin bägare med Slagstaglass (=mjukglass) och karamellströssel. Jag beställde en Mintsnäcka och det är Slagstaglass, en mintkula, After Eight, chokladsås, grädde och ett kex - allt serverat i ett rån format som en (med lite fantasi) snäcka.

Andra exempel på snäckor är marshmallowsnäcka, M&M-snäcka, Gott & blandat-snäcka, jordgubbssnäcka, daimsnäcka... Det finns även andra glassupplägg som banana split, cola float, kladdkaka med Slagstaglass... Ett litet paradis för glassälskaren!

Eskilstuna stadsmuseum

Eskilstunaborna har ett fantastiskt stadsmuseum. Ännu mer fantastiskt är att det är fri entré till denna fantastiska plats. Barnen och jag tillbringade ungefär tre timmar på muséet vår sista dag i Eskilstuna och jag tror att vi hade kunnat vara där precis lika länge till.

Lokomobil - både ångmaskin och ångpanna.

Ångbrandsprutan köps in när Eskiltunas brandkår bildas 1896.

Sadeltankslok - ett ånglok från England.

Vi började i ångmaskinhallen, där vi tittade på lokomobiler, en ångbrandspruta, ett ånglok samt en myntpress (som heter Mormor). Ångloket kunde barnen klättra upp i och dra i spakar och reglage och det var så klart populärt. Där fanns också en modell av Sveriges första ånglok och med ett tryck på en knapp fick man loket att åka en bit på ett spår. Detta fångade Oskars uppmärksamhet i åtminstone tjugo minuter.

Så småningom kunde jag locka med mig barnen till andra delar av muséet - till Faktotum.

Testar olika utväxlingar

Spelar luffarschack med en robot som motspelare

Vilken nyckel passar i låset?

Separerar vätskor

Gustav bygger en valvbro

Manövrerar en kran

Ordet faktotum kommer från latinets fac totum som betyder gör allt och det passar utmärkt för den här delen av muséet. Det fanns massor att göra och pröva på och fundera över. Vi var i stort sett ensamma på plats, så barnen hade fritt spelrum. När jag trodde att vi hade sett och gjort allt minst två gånger, upptäckte jag att det fanns ett rum till att utforska! Det var två rejält trötta barn som lämnade Faktotum vid stängningsdags.