Läsdagbok 4:e kvartalet 2014

Oktober

• A clubbable woman av Reginald Hill
• Atom-Ragnar och Mordbrännaren av Mikael Engström
• Ture Sventon privatdetektiv av Åke Holmberg

November

• An advancement of learning av Reginald Hill
• Ture Sventon i öknen av Åke Holmberg
• Ruling passion av Reginald Hill
• Brända broar av Val McDermid (orig, titel: Cross and burn)

December

• Ture Sventon i London av Åke Holmberg
• Två soldater av Roslund & Hellström
• An April shroud av Reginald Hill
• Mötley Crüe The Dirt: confessions of the world's most notorius rock band av Tommy Lee, Mick Mars, Vince Neil and Nikki Sixx with Neil Strauss
• Dödens kemi av Simon Beckett (orig. titel: The chemistry of death)
• Flickan under jorden av Elly Griffiths (orig. titel: The crossing places)
• Fjällräven av Hjorth & Rosenfeldt
• Silkworm av Robert Galbraith

Totalt har jag läst 35 böcker under 2014. Det är sex färre än under 2013. Tänk om fler månader kunde se ut som december.

Hjorth & Rosenfeldt skriver ruskigt bra deckare och jag ser fram emot att läsa fler av deras alster. Två soldater av Roslund & Hellström var lite av en besvikelse. Det var inget fel på handlingen men jag tycker att språket var besvärligt. Det blev ingen rytm i läsningen och det är jobbigt, när man ska ta sig igenom en tegelsten. J K Rowling skriver ypperliga deckare under sin Robert Galbraith-pseudonym.

Stick-å-meter 2014: december

Stickade gram: 265 g
Stickade meter: 924 m

Stickade gram 2014: 1 855 g
Stickade meter 2014: 6 119 m

Ruskigt bra julklapp

Strax före jul fick jag ett julkort från en vän i London. I kuvertet låg också ett litet paket, som jag öppnade på julaftons morgon.

I paketet låg etiketter, som jag kan sy fast i/på det jag stickar. Vilken suverän julklapp! Jag har tänkt att jag skulle skaffa sådana här etiketter men det har stupat på att jag inte har kunnat komma på vad det ska stå på dem.

Jag har ännu så länge använt en etikett. Den sydde jag fast på Haruni-sjalen som S har fått.

Disig tisdag

Igår somnade Oskar redan vid 17-tiden, så det var inte direkt förvånande att han vaknade klockan 4 i morse. Han gick upp och tittade på Frozen. Jag låg kvar i sängen och läste Silkworm av Robert Galbraith i en timme och sedan somnade jag om och sov fram till klockan 8.

Tidig eftermiddag gav vi oss ut för att få lite frisk luft. Vi gick till två olika lekplatser och barnen fick springa, hoppa och klättra. Rutschkanorna var våta och mycket hala. Oskar åkte först och fick sådan fart att han landade först en meter bort från rutschkanan. Det såg ut att ha kunnat göra ont men han bara skrattade.

På vägen hem stannade vi för att handla lite inför morgondagen. Hemma blev det tidig middag och sedan somnade Oskar men han fick bara sova i en halvtimme. Gustav ville titta på sin Ture Sventon-DVD, som han fick igår. 24 julkalenderavsnitt tar lång tid att titta på. Vi har inte sett alla, måste jag tillägga.

Barnen har fortsatt att leka med sitt LEGO och de har även spelat schack tillsammans. Gustav fick ett schackbräde av morfar och barnen spelade med egengjorda regler idag.

Nu är det kväll, strax före klockan 21, och vi tittar på Frozen - igen. Oskar får vara uppe så länge han orkar. Då kanske vi kan få sova en aning längre i morgon bitti.

Årets sista måndag...

... blev till en andra julafton för barnen. Det fanns många julklappar att öppna - från mig och från mormor och morfar.

Det var LEGO, böcker, filmer, vattenfärger och en hel del annat. Oskars favorit var filmen Frozen på DVD. Han har på två dagar hunnit se den åtminstone fem gånger. När vi så småningom tar fram vattenfärgerna, vet jag att de kommer att gillas mycket. Oskar tycker om att måla. Han har hittills använt mina gamla vattenfärger, som jag hade när jag var liten. Nu har han fått nya, fräscha färger.

Gustav fick de två första delarna av serien Dagbok för alla mina fans. Han tycker mycket om de böckerna och började genast sätta sig att läsa. Jag kommer troligtvis att läsa (delar av) dem för honom, eftersom de är lite för omfattande för honom att ta sig igenom på egen hand. Det tycker han i alla fall själv.

Oskar byggde delar av sitt LEGO på egen hand med viss handledning. Det börjar bli dags för honom att lära sig att följa instruktioner för hur byggandet ska gå till. Sedan finns inte orken och tålamodet att ro projektet i land men han visade att han vet precis hur han ska göra. Jag avslutade hand bygge och idag har min rygg känt av att jag satt på vardagsrumsgolvet i nästan två timmar igår eftermiddag.

Vi körde inte julafton i repris till hundra procent. Julmaten gjorde inte comeback. I stället gjorde jag en köttfärssås (kanske inte så såsig, när jag tänker efter ... men god i all sin enkelhet) till vilken barnen åt pasta och vi vuxna potatis.

Efter maten blev det lussekatter, knäck och julchoklad. Och äntligen hanns glöggen med. Den förblev orörd under julafton.

Jag tror att barnen är nöjda. Det kommer att ta dem ett par dagar att gå igenom alla klappar. Gustav fick något som ser ut som en pocketbok men alla sidorna är blanka. Tanken är att han ska skriva och rita själv i den och det har han gjort idag. Det är nästan som om han skriver sina memoarer. Första sidan handlar om, när han föddes.

Banankaka

Jag frågade Oskar vilken slags kaka han vill ha på sin födelsedag.

- Banankaka, kommer blixtsnabbt som svar.

- Jahaa, säger jag. Det vet jag inte hur man bakar.

Jag försöker komma på ett sätt att slippa bekanta mig med banankaka.

- Men jag vet, mamma, säger Oskar. Man börjar med mjöl. Sedan tar man banan. Och så behöver man äpple och jordgubbar. Man måste ha mycket äpple. Och en sak till. Socker! Så gör man.

Strumpmonstret

Strumpmonstret håller sig för det mesta borta. Jag tvättar, hänger upp strumpor på tork, parar ihop strumporna och lägger dem i min och barnens strumplådor.

De senaste två gångerna jag har det kommit grus i maskineriet. Jag har fem strumpor som saknar sin maka. Strumpmonstret måste ha varit på besök. Vart kan strumporna annars ha tagit vägen?

Julafton 2014

På julaftons morgon åkte jag till Dalby, för att äta julfrukost tillsammans med barnen och deras pappa. Det var ingen dålig frukost som stod uppdukad i köket. Ägg och sill, julskinka, "tomtegröt", flera sorters bröd, glögg, pepparkakor... Det blev en riktigt mumsig start på julaftonen.

Innan jag åkte hem blev det lite julklappsöppning. Jag hade med mig ett par små julklappar till barnen och en julklapp från dem till deras pappa. Barnen fick fiskespö från pappas morbror B och ett löfte om att få följa med ut och fiska framåt våren. Gustav sade med skräckblandad förtjusning:

- Mamma, jag ska sätta mask på kroken.

Barnen fick välja var sitt paket till under granen. De hade sedan ett par dagar siktet inställt på var sitt stort paket. De blev inte besvikna på innehållet. Gustav fick LEGO och Oskar fick en dinosaurie (och ett par gubbar, en helikopter och en båt ... men han hade bara ögon för dinosaurien). Jag tror aldrig att jag har sett Oskar så alldeles till sig.

Sedan åkte jag hem till mig för att börja förbereda julfirandet med mina föräldrar och J. Vi hade bestämt att endast ha det allra nödvändigaste på julbordet: skinka, revben, köttbullar, prinskorv, kålrotslåda och potatis. Trots det stod magen i fyra hörn, när vi hade ätit färdigt strax innan Kalle Anka. Det fanns pepparkakor, lussekatter, choklad, knäck och clementiner att äta men det mesta stod orört. Mandelmusslor åt vi däremot. För min egen del hade jag klarat mig utan dem. Goda var de men jag var alldeles för mätt och belåten.

När de andra åkte hem vid 18-tiden, lade jag mig på soffan och slumrade, mycket nöjd med dagen. Det blev en tidig kväll. Jag gick och lade mig före klockan 21. Julen puttrade vidare dagen efter men det har jag redan berättat om.

Annandag - inte riktigt som planerad

Så här hade jag tänkt mig årets Annandag jul: hänga på låset, när IKEA öppnade klockan 10, strosa runt och titta på saker, vända och vrida på dem, fundera och planera. Allt utöver att vara där vid öppnandet var mest önsketänkade. Jag funkar inte så, när jag är ute och shoppar.

Inget blev som planerat ... men det blev så himla bra! Det började med att bilen var igenfrusen, när jag kom till parkeringen vid halvtio. Centrallåset funkade men dörrarna var fastfrusna. Det var bara att gå in igen och vänta på att solen skulle komma lite högre på himlen och värma upp bilen på förarsidan.

Jag ringde till S och berättade att planerna hade ändrats. Tanken var att jag skulle titta in hemma hos henne på väg hem från IKEA, runt 12-tiden. Jag skulle överräcka Haruni-sjalen, som jag har stickat till henne.

Jag kom hem till S strax efter 12 men då på väg till IKEA och hon följde med mig till IKEA. Det var bra, eftersom jag inte var helt säker på att jag skulle hitta vägen.

S bor bara ett stenkast från Emporia. Bilköerna till Emporia var alldeles galna. Det var som om alla skulle dit idag. Jag får panik av blotta tanken på Emporia. Jag har varit där en gång på sommaren och jag vet inte vad som skulle få mig att sätta min fot där under mellandagsrean.

Jag var lite orolig för att det skulle se likadant ut på IKEA. Det gjorde det inte. Där var inte alls mycket folk. Jag fick tag på en gosedjursdrake till Oskar i födelsedagspresent. Han är inne i en drake- och dinosaurieperiod just nu. Det blev även pärlor och färgpennor till honom. Till mig själv köpte jag bland annat fotoramar, ljus och ett skoställ.

Som alltid var det helt underbart att träffa S. Det händer alldeles för sällan men varje gång vi ses är det som om vi såg senast igår. Det är en härlig och långvarig vänskap - snart 30 år.

En nästan perfekt juldag!

Juldagen är en av årets bästa dagen. Decembers julförberedelser kulminerar på julafton och sedan infinner sig det totala lugnet.

Jag vaknade strax efter halv sju i morse och tittade på ett avsnitt av Gilmore Girls. Jag tycker verkligen om den serien, speciellt de första säsongerna. Därefter följde frukost och sedan lät jag mig totalt uppslukas av en bok i flera timmar.

Jag har läst Fjällgraven av Hjorth & Rosenfeldt. Den var lika bra som de två tidigare böckerna jag har läst av den här författarduon. Spännande böcker, lagom spännande, inte så spännande att jag hoppar ur skinnet. Boken avslutades med inte mindre än två cliffhangers. Hjorth & Rosenfeldts deckare är så bra att jag överväger att köpa dem, så att jag kan läsa om dem.

Strax före halv två kände jag att det var dags att bli lite ordentlig, så jag steg upp från soffan och klädde på mig. Det var även dags att äta lite lunch och det blev en pyttipanna på potatis, köttbulllar, prinskorv och revben. Riktigt mumsig!

På seneftermiddagen tittade jag på Life is beautiful med James Stewart i huvudrollen. Det var en tänkvärd film och Stewart är alldeles utomordentlig. Jag måste se fler filmer med honom.

Nu tittar jag på Fellowship of the Ring. Jag har sedan länge tappat räkningen på hur många gånger jag har sett Ringen-trilogin. Utmärkta, spännande och välgjorda filmer. Jag har inte bara sett filmerna ett antal gånger. Jag har även sett dem med skådespelarkommentarer och med kommentarer av regissör och manusförfattare - även detta minst ett par gånger.

Nu ska jag avsluta denna nästan perfekta juldag med att fortsätta att sticka på min Dreambird medan jag följer Frodos äventyr med ringen på TV.

Lagar mat och städar

I ugnen står en plåt med köttbullar. I kylskåpet finns ett stort fat med senapsmarinerade revben, som jag hade i ugnen i ett par timmar tidigare idag. Revbenen tillagade jag med skräckblandad förtjusning. Det var premiär för min del. Jag tillagar väldigt sällan kött i hela bitar så jag vet inte hur jag ska handskas med det (tycker för övrigt att det är mindre trevligt att ta i) och jag vet inte hur länge det ska vara i ugnen för att bli färdigt.

Det var barnens pappa som introducerade revbenen till vårt julbord. Nu kan jag inte tänka mig att vara utan dem. Skinkan kan jag skippa helt medan revbenen numera är ett måste. Mats har hjälpt mig med tips för hur jag skulle gå tillväga.

Jag har tjuvsmakat lite på dem. Jag måste ju veta att de går att äta. De går att äta!!! Det finns utrymme för förbättring under kommande år med de är utan tvekan goda!

I förmiddags var jag en sväng i stan för att hämta hem omklackade skor och för att köpa mandelmusslor. Det sistnämnda var plågsamt. Så här dagen innan jul är man inte direkt ensam i affärerna. Mycket folk betyder långa köer och det blir varmt inne i affärerna, trots att man inte har vinterkläder på. När mandelmusslorna dessutom visade sig vara slut på det första stället, blev det inte roligare. Nästa jul kanske jag ska försöka baka mandelmusslor själv. Det finns två saker som talar för det: att slippa köa samt kostnaden (de är inte gratis!). Sedan finns det en sak som talar emot det: mandelmusslor är inte lätta att locka ur sina formar.

Städningen har också fyllt dagen. Inte mycket. Matbordet i vardagsrummet är återfunnet under all bråte inför morgondagens julmiddag. Snabeldraken har fått lite motion. Det får räcka.

Vad har jag gjort mer idag? Jo, jag har stickat fel på min Dreambird-sjal. Jag valde fel färg till den fjäder jag påbörjade. Ja ja, det är bara att sticka baklänges ett tag. Och på det här viset räcker ju garnet längre...

Har jag lyckats omvända...

... mitt äldsta barn så att han nu faktiskt gillar Harry Potter?

Gustav fick den första Harry Potter-boken, när han fyllde sju år (eller var det när han fyllde sex?). Jag har gjort tappra försök att få honom intresserad av den men det har varit som att köra huvudet i väggen. Han har inte velat att jag ska läsa boken för honom. Han har inte velat se filmerna. Det har varit nej, nej och åter nej.

I slutet av sommaren gick Gustav (och Oskar) plötsligt med på att se den första Harry Potter-filmen. Egentligen vill jag att de läser böckerna först och ser filmerna därefter men ja, jag var väl helt enkelt desperat.

För ett par veckor sedan föreslog jag att jag skulle läsa Harry Potter för Gustav, när vi hade läst slut Ture Sventon i London. Han sade ja även om det inte var med jättestor entusiasm. Jag har läst ett par kvällar och en god sak har Harry Potter med sig - Gustav somnar mycket snabbt...

Nåväl, igår kväll efter julkalendern på TV, stängde vi av TVn och jag plockade fram Harry Potter-boken. Gustav var lite tveksam först men så pratade vi om vad som hade hänt så här långt i historien och Gustav var plötsligt helt med på noterna. Han kom ihåg vad som hade hänt i filmen och nu ville han höra hur det beskrevs i boken. Jag läste i över en timme och han tyckte att det var mycket spännande.

Hoppas att det håller i sig till vi ska fortsätta att läsa.

Slaget om Öresundsbron

När Gustav kom hem från skolan igår, ritade han en serie teckningar, som han kallade Slaget om Öresundsbron:

Här går vi hem igen, berättar Gustav.
Det finns inga danskar kvar.

Återuppbyggnaden har börjat.

En utklädd vuxen

Igår var barnen på julmarknad med sin pappa. Gustav berättade om det idag:

- Där var en vuxen som var utklädd till tomten och som delade ut polkagrisar.

That's my boy!

Vilken buss som helst!

Fredag kväll. Som vanligt är det otroligt skönt att komma hem. En av mina elever frågade i eftermiddags vad jag ska göra ikväll. Mitt spontana svar blev:

- Jag ska åka hem och sätta mig i soffan och dö en smula.

Ute stormar det. Stormen Alexander är på ingång. Skånetrafiken meddelade redan igår att tågen på ett flertal sträckor i Skåne skulle ställas in från och med idag på eftermiddagen. Jag har under dagen haft noga koll på Skånetrafikens hemsida för att se hur det skulle bli med länsbussarna, eftersom jag åkte buss till jobbet idag. För säkerhets skull hade jag även med mig tandborste och ombyteskläder, om det skulle visa sig att jag inte skulle kunna ta mig hem.

Men hem kom jag. Det blåser avsevärt mer i Lund än vad det gjorde i Tomelilla. I Tomelilla regnade det däremot något otroligt mycket. Ännu så länge känns Alexander ganska tam.

Bussen från Tomelilla var ordentligt försenad. Precis när den kom in till Jupitergatan, gick den lokalbuss jag skulle åka vidare med. De knappa tio minuter jag måste vänta på nästa buss kändes oääääändligt långa. Jag var hungrig och jag var trött. Det kändes nästan oöverstigligt att stå upp.

Där och då kändes det lockande att hoppa på vilken buss som helst och åka en bit, bara för att få sitta ner. Hade jag vetat med säkerhet att jag kunde åka buss en bit, byta buss - utan att behöva vänta - för att vända hemåt, ja då hade jag till och med kunnat tänka mig att ta en omväg ända till Malmö. Några sådana garantier om perfekta bussbyten finns ju inte. Det är väl snarare så att man garanterat måste stå och vänta. Jag slog denna tanke ur hågen, grävde lite djupare efter - och fann - mer tålamod att vänta.

Nu är jag hemma. Inte hungrig längre, eftersom jag har ätit middag. Trött? Ja, men jag tror inte att jag ska dö en smula.Vila lite och sedan är det dags att ta upp stickningen och titta på På spåret.

Julfint hemma

December må vara en mörk månad men det finns ljus i mörkret. Det är så fint med adventsljusstakar, stjärnor, gran och levande ljus. Det känns varmt och ombonad här hemma.

Att fotografera allt det här vackra är däremot inte lätt. Det blir, rent ut sagt mest skrutt av bilderna.

Barnen och jag klädde granen tillsammans i lördags. Många röda kulor och en hel del prydnader i glas, både genomskinligt och frostat.

Den stora, blå julgranskulan har jag fått av min bror och den är mycket vacker.

Jag har inget tema för min julgran. Jag hänger upp allt julgranspynt jag har, i en salig blandning. Jag tycker om att ha många röda kulor i granen och sedan bryta av med udda julgranskulor av olika slag.

Lussekattsbak hemma

I helgen som gick såg barnen och jag till att komma någon vart med julförberedelserna. Oskar höll i taktpinnen och det bakades lussekatter och kläddes gran. Det var viktigt att allt blev gjort. Han ville inte alls höra på, när jag framåt eftermiddagen blev lite trött och ville vila. Nej då, jobba, jobba, jobba, var Oskars order. (Att han sedan satte sig och tittade på en Star Wars-film och nästan somnade, det är en annan historia...)

Gustav var med i uppstarten. Han läste receptet för mig och hjälpte till att plocka fram ingredienser ur kylskåpet. Vi gick igenom hur vågen fungerar, när det var dags att väga upp smör och mjöl, och pratade om att det är viktigt att nollställa vågen för att vikten på det som vägs upp ska bli rätt. Sedan tog Oskar över, när det var dags att blanda ihop alla ingredienser.

När det var dags att baka ut degen, hade Gustav en idé att han ville använda pepparkaksformar för att stansa ut figurer i degen. Helst ville han göra gubbar men det visade sig att jag inte har någon pepparkaksgubbform. Ingen pepparkaksgumma heller, för den delen. Det fanns emellertid många andra formar att använda.

Oskar funderade på hur han skulle göra och det slutade med att han gjorde några lussekatter med Gustavs metod och sedan gjorde han några egna skapelser, som med fantasi skulle kunna ha setts som lite obscena efter jäsprocessen. De har inte fastnat på bild...

När bakningen var avslutad, kom Oskar på att pepparkaksformar kan användas till annat. Det går att leka med dem, ställa upp dem på parad och sjunga sånger om dem.

Pepparkaksbak i skolan

I fredags kom Gustav hem med pepparkakor från skolan. Ettorna har s k verkstad med förskoleklassen ett par gånger i veckan hela läsåret. De jobbar kring ett tema. I slutet av höstterminen har temat varit julen. De har gjort korgar av papper under en verkstadstimme och under en annan verkstadstimme bakade de pepparkakor.

Vi glömde bort att pepparkakorna fanns i korgen som låg i Gustavs skolväska. Sent i lördags kom Gustav ut till mig i köket och nästan viskade:

- Tanja sa att vi fick äta pepparkakorna när vi ville.

Skatten plockades fram och Gustav delade med sig till Oskar också. Även jag fick smaka en bit pepparkaka och de var precis så goda som de såg ut. Faktiskt nästan lite godare än så, till och med.

Sen rapport om sent födelsedagsfirande

Bloggen ligger lite i träda. Inspirationen infinner sig inte. Men en liten rapport från ett födelsedagsfirande ska det bli. Den sista helgen i november firade J och jag våra födelsedagar tillsammans, födelsedagar som passerats med flera veckor. Firandet gick av stapeln hemma hos J och närvarande var Gustav, Oskar, mamma och pappa - och så vi två födelsedagsgrisar.

Mamma och jag slog våra kloka huvuden ihop och lagade middagen tillsammans. Kloka och kloka, förresten. Det där med att sätta på ugnen visade sig vara för svårt för oss. Vi hade brynt fläskfiléer, som sedan skulle färdiglagas i ugnen. När de hade stått där en stund, tyckte jag att det var konstigt att temperaturen på stektermometrarna inte hade förändrats nämnvärt. Inte särskilt konstigt, eftersom ugnen inte var igång... Nåväl, köttet blev färdigt och kryddmarinerades för att sedan ätas med potatisgratäng och brysselkål. Mumsigt!

J hade bakat en up-side-down-kaka, som är som en sockerkaka med ett ljuvligt, knäckigt täcke. I sockerkaksformen läggs muskovadosocker och ananasringar. Kanske är det smör också. I med smeten och in i ugnen. När kakan tas ut ur ugnen, stjälps den upp på ett fat och sedan är det bara att hugga in.

Stick-å-meter 2014: november

Stickade gram: 175 g
Stickade meter: 560 m

Stickade gram 2014: 1590 g
Stickade meter 2014: 5195 m

Helt galet!

Ibland när jag sitter på bussen på väg hem från jobbet, kan jag inte låta bli att tänka att det är galet hur vi människor åker kors och tvärs. Där sitter jag tillsammans med andra i en avlång plåtbehållare på väg hem från mitt arbete. Hela samhället är fullt av bilar, bussar och tåg som transporterar folk till en annan plats än där de är just nu. Jag kan bara förundras, och förfäras, över att vi så ofta tycks vara på fel plats. Det kostar tid och resurser. Jag får lust att bosätta mig i en stuga i skogen och bli självförsörjande och aldrig behöva transportera mig någonstans igen.

Något som skrämmer mig...

... är att se ett inslag på Aktuellt om att vinterkräksjukan är på ingång. Jag HATAR vinterkräksjukan! Vidrigare sjukdom har jag inte varit med om - och det kanske jag ska vara glad för. Fast det är svårt att inse det, när vinterkräksjukan har en i sitt grepp.

Jag tycker att vi, jag och min familj, har haft vår beskärda del av vinterkräksjuka, minst en gång om året, ofta fler, sedan 2008. Under det senaste året har båda barnen blivit noga med att tvätta händerna och jag hoppas att det ska hjälpa till att hålla oss friska.

Färdigstickat

Det var ett tag sedan jag visade något färdigstickat i bloggen. Det har blivit några färdiga projekt under hösten.

Först ut är ett par hopplöst svårfotograferade yogasockar. Jag stickade dem till min pappa, som födelsedagspresent. De var inte färdiga till hans födelsedag. Då fick han garnet i present. De blev lagom klara till Fars dag i stället.

De är stickade i DROPs Merino Extra Fine, som är ett alldeles underbart garn, med stickor 3,5 mm. Två nystan à 50 g behövs. Mönstret finns hos DROPS Design (117-27).

Nästa projekt är fortfarande lite hemligt, eftersom det är en födelsedagspresent till någon som inte fyller år riktigt än. Det är en halsduk i ett ljuvligt garn, som heter Fleece Artist, som är en blandning mellan ull och silke. Färgen heter Pewter och den är så vacker.

Mönstret till denna Cerus scarf går att hitta på Ravelry (design av Hillary Smith Callis). Det är ett gratismönster.

I min version blev halsduken ca 160 cm lång och 15 cm bred. Den väger 156 g.

Så kommer jag till min femte Haruni-sjal. Den här gången i grått och den är till min goda, kära vän Sara. Sjalen är ingen hemlis. Sara vet om att jag gör den och har bett om uppdateringar, så jag kan skriva om sjalen och visa upp den även om den inte är överlämnad till Sara än.

Harunin är stickad i DROPS Fabel med stickor 4 mm och den väger 157 g. Jag stickar mina Haruni-sjalar större än ursprungsmönstret. I den här har jag upprepat varv 17-32 i Chart A sex gånger.

Mönstret till Harunin finns även det på Ravelry och det är ett gratismönster. Emily Ross står för designen.

Och så till det sista jag stickade klart. Det är en Fellowship The Shawl! och också detta kan hittas på Ravelry. Det är dock inget gratismönster. Amy Noelle Walker ligger bakom designen.

Jag stickade en Fellowship-sjal härom året men tyckte att den blev för liten, så jag gav bort den. Den här gången stickade jag den i ett garn som heter Rowan Pure Wool, i en härligt grön färg, med stickor 5,5 mm. Den färdiga sjalen väger 175 g.

När jag blev färdig med den här versionen av Fellowship the Shawl!, var jag först besviken. Men besvikelsen försvann, när jag hade spänt upp den och riktigt genomnöjd blev jag, när den var färdigblockad och jag kunde svepa den om mig. Den är helt perfekt! Och tur är väl det, eftersom jag helst inte vill sticka fler. Det är en ganska tråkig sjal att sticka.

Intensiv söndag

Den här söndagen kan sammanfattas med orden skruva, skruva, skruva. Det brukar bli så när man har varit på IKEA. Bära, lyfta och flytta är också ord som beskriver dagen.

Jag gav mig ut genom dörren strax efter klockan nio i morse. Först skulle bilen tömmas på bilbarnstolar och baksätet skulle fällas ner. Sedan följde sanningens minut. Skulle ett 132 cm långt, platt paket få plats? Tumstocken visade att det skulle få plats - med knappt två centimeters marginal.

Jag hämtade pappa och tillsammans åkte vi till IKEA. På inköpslistan stod en HEMNES byrå med sex lådor. Det är en födelsedagspresent och julklapp till mig från pappa. Det blev lite annat också, bland annat två födelsedagspresenter till Oskar. Vi passade på att äta lunch på IKEA, innan vi åkte hem. Gott och prisvärt!

Den där byrån, den är tung! Den kom i två kollin. Det ena vägde 33 kg och det andra 18 kg. Det var med ganska stora bekymmer pappa och jag fick upp dem för trappan, när vi kom hem till mig. Det var otympliga paket och det var svårt att få något bra grepp om dem. Det ena "välte" vi uppför trappan. Det andra lyckades vi på något sätt att bära.

Sedan följde tre timmar av skruvande - och lite hamrande. Ett platt paket från IKEA är som vuxenLEGO. En fruktansvärd massa bitar och numrerade påsar med småprylar (=skruvar o dyl). Vi lyckades få ihop byrån och den står nästan på plats i mitt sovrum. Innan jag kan flytta den till sin rätta plats, måste jag tömma den byrå som står på just den platsen och sedan flytta in den byrån i barnens rum. Men det får bli en annan dag. Idag tänker jag inte göra mer än att ha en lugn och skön söndagskväll tillsammans med min Dreambird-stickning.

Det ska bli så skönt att flytta mina kläder till den nya byrån och få ordentligt med plats till dem. Det ska bli ännu skönare att få in ytterligare en byrå i barnens rum. Det har varit lite kris att få plats med deras kläder i en enda byrå. Nu kan de få var sin och jag behöver inte pressa ner tröjor och byxor i lådorna.

Serbiskt ordspråk

Be humble for you are made of earth, be noble for you are made of stars.

Ordspråket här ovan hittade jag på Facebook i morse. Jag vet inte om det verkligen är serbiskt eller vem som kom på det. Det spelar mindre roll. Det är ett alldeles fantastiskt bra ordspråk!

När jag undervisar i astronomi eller atom- och kärnfysik och vi kommer in på fusion, brukar jag säga till mina elever att vi alla och allt omkring oss är gjorda av stjärnstoff. Vid Big Bang bildades endast väte och helium. De flesta andra grundämnen är bildade genom fusionsprocesser under olika stadier av stjärnors liv.

Mina elever tycks inte inse det stora och magnifika i att vi är stjärnstoff. Själv känner jag mig både humble och noble inför den tanken.

Flow

Just nu är jag inne i ett flow som jag aldrig har varit med om förut. Det är en härlig känsla men samtidigt skrämmande. Det känns för bra för att vara sant.

För första gången i mitt liv tycker jag att det är riktigt roligt att jobba. Jag har nästan alltid trivts bra på mina arbetsplatser - med kollegor och arbetsledning. Det som har tillkommit nu är att jag även tycker att arbetsuppgifterna är roliga. Jag känner att jag vet vad jag sysslar med. Jag, som är så otroligt självkritisk, kan känna att jag gör ett bra jobb. Det var svårt att skriva. Jag ville peta in ett "nog" före "gör ett bra jobb" men tvingade mig själv att låta bli.

Det är fredag kväll och visst är jag trött efter veckans jobb men samtidigt finns det mycket energi i kroppen. Hmmm, mycket energi var nog för mycket sagt men jag känner mig i alla fall inte som en urvriden trasa. Jag ska ägna kvällen åt att bestämma färgsättningen på mitt nästa stickprojekt, som blir en Dreambird-sjal (googla det!). Jag ska även leta mönster och garn till något lite enklare stickprojekt - strumpor eller vantar.

De milda hösttemperaturerna känns...

... inte alls särskilda milda, när man står och väntar på bussen. Då är det direkt kallt! Det blir vinterkappa på i morgon.

Solsken? Dagsljus? Var är ni?

Hösten brukar kunna bjuda på dagar med blå himmel, klar luft, solsken och sprakande färger. Den kan också vara grå, mulen och regnig. Jag vill minnas att det brukar vara en ganska bra blandning av soliga och mulna dagar.

Hösten 2014 måste gå till historien som en av de mörkaste. Jag har glömt hur solsken ser ut. Jag kan svårligen kalla det vi ser mitt på dagen för dagsljus. Det är ett enda långt dunkel som varvas med nattens beckmörker.

I DN gick det härom dagen att läsa att Växjö har haft 1 soltimme, Stockholm 2 soltimmar och Borlänge 3 soltimmar hittills den här månaden.

Det kanske är dags att ta sig en tur till Apoteket och införskaffa D-vitamin...

Funderar på det här med...

... barnmorskor och aborter. Jag tycker inte att det är helt lätt. Och så blir jag förvånad när "hela etablissemanget" tycker att det är självklart att man som barnmorska ska utföra aborter, att man inte ska få slippa det.

Det var i förra veckan jag hörde ett reportage om en svensk barnmorska, som inte fick jobb som barnmorska på ett sjukhus i Sverige, eftersom hon inte vill utföra aborter. När jag lyssnade på reportaget, insåg jag att jag aldrig ens funderat över vem det är som utför aborter, vilken utbildning de har. Jag kände också att jag blev förvånad över att de har barnmorskeutbildning. (Nu kanske det inte är barnmorskorna som utför själva aborten med de deltar i alla fall i processen.)

Instinktivt känns det som två totala motsatser - ett barns födelse och en abort - och det är det också. Vid närmare eftertanke så fattar jag ju att det är samma  delar av kvinnokroppen som är inblandade - och då blir det mer begripligt att barnmorskan kan vara inblandad vid båda händelserna.

Å ena sidan, kan jag känna att om en barnmorska inte vill utföra aborter, så borde hon kunna slippa. Men då måste hon söka sig till en arbetsplats, där aborter inte utförs. Ett sjukhus med gyn- och förlossningsavdelning är kanske inte rätt plats, om man förväntas att arbeta på alla typer av avdelningar, som behöver barnmorskans kunskaper. Men det kanske finns andra arbetsplatser.

Å andra sidan, förstår jag invändningarna att man inte kan välja och vraka bland uppgifterna i en tjänsts arbetsbeskrivning. Det gäller inte bara barnmorskor utan alla anställda. Jag läste en krönika av Hanne Kjöler i DN, där Kjöler tar som exempel en mjöldammsöverkänslig bagare som skulle kunna förvänta sig att arbetsuppgifterna anpassas så att hen endast behöver göra marsipanfigurer. Det blir orimligt. Vidare är det så att om man anpassar på ett sätt enligt en anställds önskningar/trosuppfattning, så sätter det bollen i rullning och fler undantag kan komma upp till diskussion.

När jag skriver det här, blir det klart för mig att det som är problematiskt för mig är inte huruvida man ska kunna plocka bort uppgifter på arbetsbeskrivningen på grund av att det strider mot ens tro/samvete. På den punkten är jag på etablissemangets sida. Det är insikten att barnmorskor är en del av abortprocessen som jag måste vänja mig vid.

Avslutningsvis vill jag klargöra att jag är för rätten till fri abort, så att det inte uppstår några oklarheter på den punkten.

Busy busy söndag

Jag konstaterade nyss att klockan bara är två på eftermiddagen och jag har fått så mycket gjort hittills idag. Jag lyxade till det med extra lång tid i tvättstugan - sex timmar - och det var skönt att inte behöva minutpassa för att få tvätten torr.

Barnen och jag åt frukost med tända ljus på bordet i morse. Ute är det mulet och dunkelt, så tända ljus gör sig verkligen bra. Medan jag har sprungit upp till tvättstugan med jämna mellanrum, har barnen ritat, byggt LEGO och spelat spel.

Jag har varit iväg med kartong, glas, plast och metall till återvinningen. Det låter som ett större åtagande än vad det faktiskt är. Soprummet med återvinningsmöjligheter finns bara runt hörnet. Vädret är inte inbjudande idag. Det blåser och emellanåt kommer det även regn. Det känns som en sådan där dag då man kan stanna inomhus utan att ha dåligt samvete.

Jag har lagat korv stroganoff, som ska frysas in, och förberett dagens middag, som blir nachos. Alldeles nyss följde Oskar med mig upp till tvättstugan, där jag vek ihop det sista av tvätten. Väl nere igen blockade jag en halsduk, som jag stickade färdig för ett par månader sedan. Det ska bli en födelsedagspresent, som måste bli färdig nu för att kunna skickas till födelsedagsbarnet.

Allt detta ... och klockan är bara strax efter två på eftermiddagen. Jag tror faktiskt att jag med gott samvete kan lägga mig på soffan en stund och läsa.

Väckarklocka

I torsdags eftermiddag fick jag en insikt. Jag kom ut ur mitt klassrum mellan två lektioner. Där stod en av skolans elever med sin pappa. De var på väg till ett utvecklingssamtal.

 -Huh, vet du var E är? sade eleven.

Det visste jag, så jag visade dem vägen. Jag hörde pappan säga till sitt barn:

- Tilltalar man någon på det viset?

- H*n känner inte mig så h*n vet inte mitt namn, hör jag mig själv säga till elevens försvar. Hen hade inte alls låtit otrevlig i sin fråga.

Pappan fortsätter prata med sitt barn:

- Då säger man "Hej, kan du hjälpa mig att hitta E?"

När jag hade sammanfört besökarna med E och återvände till mitt klassrum, började jag tänka. Är jag så van vid att bli tilltalad med ett "Huh" att jag inte ens reagerar över det? Jag kommer att bli mycket mer medveten om det framöver, både med mina egna barn och med mina elever, och jag kommer att följa den här pappans goda exempel.

Lång fredag

Det blev en lång dag både för barnen och mig. Vi vaknade vid vanlig tid, det vill säga vid 5:45 i morse. Jag vet inte hur det gick till men hela morgonrutinen klarades av på en halvtimme och vi fick sysselsätta oss med olika saker tills det var dags att gå ut genom dörren klockan 6:45.

Arbetsdagen svischade förbi och till och med lektionen i fysik mellan 14:05 och 15:25 var ett nöje.

Oskar var på gott humör, när jag hämtade honom på förskolan strax efter 16. Han var i lekhallen och lekte med kuddar. Vi åkte vidare för att hämta Gustav hemma hos N. Där gick luften ur Oskar. Han fick syn på några LEGO-figurer i Ns rum och han ville låna en av dem och när han inte fick sin vilja igenom rämnade hans värld.

Han var ursinnig hela vägen till Lund och nästan ända tills vi kom fram till däckfirman, där jag skulle få bytt sommardäcken till vinterdäck. När vi kom fram hade han somnat och han fick sova vidare tills det var min bils tur. Oskar tycker inte om att sitta i bilen om det inte sitter en vuxen bakom ratten. Det spelar ingen roll om bilen står stilla. Det ska sitta någon vid ratten! Så när däckkillarna skulle fixa med min bil, väckte jag Oskar och han hade sovit bort det dåliga humöret.

Efter däckfirman styrde vi kosan till McDonalds. Barnen var på strålande humör och det var en mycket trevlig måltid. Oskar måste ha varit hungrig, vilket kan förklara hans tidigare dåliga humör. Han åt sina morötter. Han åt HELA sin hamburgare. Och ... han åt en del pommes frites. Han som inte äter potatis i någon form alls ... mer än på förskolan.

Vi kom hem klockan 18:30. Barnen tittar på film på sin dator. Vi ska snart ta itu med tandborstning och sagoläsning och sedan blir det lite TV-tittande tillsammans, innan de somnar.

Hemma från Kilimanjaro

Jag har precis pratat med barnens pappa. Han har kommit hem från sin resa till Kilimanjaro - nöjd men mycket glad att vara hemma.

Han berättade om chocken att komma till Tanzania och se under vilka förhållanden många människor lever där. Fattigdom men överallt vänliga människor med ett leende på läpparna. Han berättade att det som de kallade för städer, skulle han snarare kalla slum.

Att bestiga Kilimanjaro hade varit en stor utmaning. Dammigt, kallt och höjden hade varit besvärlig och gett honom en gruvlig huvudvärk.

Jag lovade att ge barnen var sin stoooooor kram i morgon bitti, när de vaknar. På söndag kommer de troligtvis att åka hem till sin pappa och vara där i två veckor.

Bustorsdag

Idag hade vi premiär för en ny sorts dag: bustorsdag. Trött mamma och trötta barn busade till det och åt choklad till middag!

Nu sitter barnen i badet. Det är en livad tillställning, kan jag säga, eftersom de är utrustade med var sin liten vattenpistol. I vattenpistolerna fanns det, tills bara för en liten stund sedan, fruktkarameller. De är uppätna ... tillsammans med chokladen.

När barnen har badat färdigt ska vi äta kokt ägg, makrill och smörgås eller yoghurt. Och morötter, paprika och äpple. Så alldeles helt förfärlig är inte mathållningen den här torsdagskvällen.

Happy birthday to me!

Det är en lite konstig känsla att inse att min egen födelsedag känns mindre och mindre viktig för varje år som går. Det är alltså jag själv som fäster mindre vikt vid den. Visst tycker jag att det är jätteroligt att få grattishälsningar, absolut! Men det räcker. Mer uppmärksamhet behövs inte. När jag var yngre, då var det presenterna som var det viktiga. Numera är det direkt svårt att ens komma på något att önska sig.

Nåväl, den här dagen började på bästa sätt. Barnen och jag vaknade och låg kvar i sängen en stund och pratade. Oskar frågade:

- Är det din födelsedag idag?

- Ja.

- Yeah, yeah, yeah, sa Oskar och gav mig en kram.

Så var han tyst och därefter sjöng han:

 - Vi gratulerar, vi gratulerar...

I bilen på väg till förskolan bjöd Oskar på mer sång. Det var Vi gratulerar... igen och nu med tillägget lilla mamma ida'... Han har en riktigt fin liten sångröst, den lille godingen. Han tycker om att sjunga på sistone har det varit en egen version av Bjällerklang:

Kling och klang
Cykla bak och fram
Det var en björn
och måla rumpan grön.

Den har vi mycket roligt åt. Jag tittade just på den faktiska texten till den sången och Oskars version är något olik originalet.

När jag hade hämtat barnen på skola och förskola, åkte vi hem till min mamma och J för att äta middag. Det är en lyx att inte behöva ställa sig och laga middag, när man kommer hem från jobbet. Mumsig köttfärslimpa stod på menyn - och den var verkligen riktigt mumsig.

Hösten är här

Den senaste veckan har jag tittat lite extra på SMHIs årstidskarta. Det är ju lite underligt att vi har kommit in i november och i förra veckan var det fortfarande sommartemperaturer - ja, enligt den meteorologiska definitionen alltså.

Sedan förra onsdagen har vi emellertid haft hösttemperatur även i de mest södra delarna av Skåne. Dygnsmedeltemperaturen har inte överstigit 10 grader. Efter fem dygn med en dygnstemperatur under 10 grader anses den meteorologiska hösten ha kommit och i år blev det alltså ett faktum den 5 november.

Sommaren i Lund blev lång i år. Hela 201 dagar! Det är mer än halva året. Det kan man sannerligen inte klaga över. En normal (meteorologisk) sommar i Lund är 155 dagar.

Nu återstår att se hur länge hösten varar. Förra året, eller hur jag ska uttrycka det, varade den till omkring den 20 januari och sedan kom våren i mitten av februari (om jag minns rätt).

Vår upplevelse av årstiderna bryr sig inte så mycket om meteorologernas definitioner av sommar, höst, vinter och vår. Det har varit höstlikt ett bra tag. Trädens löv har skiftat i färg och faller nu av. Det är grått och mörkt. Jag är övertygad om att vi kommer att uppleva både snö och halka innan den meteorologiska vintern är här.

Influensavaccinerad

Idag gjorde jag något ovanligt. Jag vaccinerade mig mot säsongsinfluensan. Det har jag aldrig gjort förut. Jag brukar inte få influensa men i februari i år åkte jag dit, smittad av Gustav. Jag vill inte ha influensa igen. Det var, minst sagt, inte roligt att vara sjuk utan ganska obehagligt. Dessutom räcker det att vabba, när barnen är sjuka. Jag behöver inte öka på mina frånvarodagar med sjukfrånvaro också.

Jag var i god tid på vårdcentralen och fick nummer tre i kön. Jag hade med mig en bok, som jag tänkte läsa medan jag väntade. Det blev inte läst ett enda ord, eftersom det var mycket mer intressant att prata med de andra i kön.

Nu återstår att se om jag får några biverkningar av vaccinet och om jag slipper influensan. På den första punkten verkar det lugnt ännu så länge. På den andra punkten kan jag ju aldrig vara säker på att det är vaccinet som verkligen skyddar mig. Jag kanske inte hade fått influensan i alla fall. Men nu känns det som om jag har förbättrat på sannolikheten att jag ska slippa.

Stick-å-meter 2014: oktober

... och någon månad till ... som augusti och september...

Stickade gram: 375 g
Stickade meter: 1120 m

Stickade gram 2014: 1415 g
Stickade meter: 4635 m

Det har blivit en halsduk, en Haruni-sjal och ett par yogastrumpor.

Julen anfaller på Bo Ohlsson

Vid arbetsdagens (och arbetsveckans!) slut, åkte jag till Bo Ohlsson för att handla lite julklappar till barnen. Skymning, mulet, duggregn - världen utomhus var minst sagt grå, mörkgrå. Jag kom till Bo Ohlssons entré, gick in och ljus och julsaker fullkomligt attackerade mitt synsinne. Efter bara någon minut därinne var det som om min hjärna stängde av, avskärmade sig.

På Bo Ohlsson kan man hitta precis allt mellan himmel och jord. Det är ett sådant ställe där man kan gå och botanisera bland hyllorna och hitta en del saker man faktiskt behöver ... och en massa som man inte alls behöver men lockas att köpa.

På min inköpslista stod LEGO men visst hade jag tänkt gå runt ett tag och se mig omkring. Det ändrade sig snabbt efter den där första minuten och jag styrde kosan till LEGOt, hittade vad jag letade efter, gick till kassan, betalade och skyndade sedan ut i höstmörkret och lugnet i bilen.

Kreativa barn

De senaste veckorna har barnen ritat, målat och pärlat mer än vanligt. Det är aktiviteter som går i vågor. Gustav ritar nästan dagligen medan Oskar gör det lite då och då. Det här kreativitetsutbrottet började, när Oskar ville pärla pärlplattor och tog itu med ett jätteprojekt, som han berättade var en pizzeria.

Det är ungefär tre veckor sedan han lade alla dessa pärlor. Hans konstverk står fortfarande på mitt soffbord. Han vill inte jobba vidare på det. Han vill inte att jag stryker det, vilket kanske är bra, eftersom delar av det inte kommer att hålla ihop. Jag får inte hälla tillbaka pärlorna i pärlburken. Så det hela får stå kvar på soffbordet...

Pärlkreativiteten spred sig till storebror och under några kvällar producerade barnen lite mindre pärlfigurer.

Björnarna och katterna sitter nu på dörren in till deras rum.

Oskar började med att lägga pärlor "huller om buller" men gick sedan över till att följa en nalleförlaga och en kattförlaga. Det är så roligt att se honom börja följa mönster och instruktioner.

I tisdags i förra veckan var vi hemma lite tidigare på eftermiddagen. Oskar ville måla, så jag plockade fram vattenfärger. Jag måste se till att köpa en vaxduk, som jag kan lägga över köksbordet, så att Oskar kan få måla oftare. Han tycker det är så roligt! Han målade en bild av mig.

Gustav ville i stället göra en docka av en toalettpappersrulle. Han målade dit ansiktet själv men därefter ville han ha hjälp att få lite hår på plats. När dockan var färdig, målade han av den med vattenfärg, så att vi fick se hur hon ser ut "i verkligheten".

När Oskar hade målat färdigt, ville han också göra en toarulledocka.

Fundering

Jag kan inte låta bli att bli nyfiken varför mitt inlägg om Aspö från sommaren 2012 har fått 56 sidvisningar under den senaste veckan. Vem är det som har läst?

Nedräkning till julen

För en vecka sedan började jag prata med barnen om vad de önskar sig i julklapp. Jag ångrade ganska snart att jag tog upp samtalsämnet. Det visade sig att Oskar längtar efter julen alldeles förskräckligt mycket. Han vill att det ska vara jul NUUUUUUUUUUUU!! Flera gånger, under veckan som gick, har han frågat om det är jul "i morgon".

Jag bestämde mig för att göra en nedräkning till julen med hjälp av en almanacka. Den sitter nu på köksdörrens baksida. Tanken är att vi ska kryssa bort dag efter dag tills vi kommer till julafton.

I förra veckan beställde barnen och jag deras LEGO-julkalendrar. Jag har väntat med att hämta ut paketet tills idag, då barnen är hos sin pappa. Det är bäst att de inte får syn på dem förrän det är dags att börja öppna luckorna.

Pappa har fyllt 75 år

Det gjorde han för en dryg vecka sedan och i all sin enkelhet blev det en fin födelsedag. Det tycker jag och det tycker pappa, som har sagt det vid ett par tillfällen sedan dess.

Mamma, J och jag åkte hem till pappa i Malmö strax före lunch. MFF skulle spela hemmamatch mot Elfsborg och pappa bor alldeles i närheten av stadion där matchen spelas. Matchdagar brukar det bli problem att få tag på en parkeringsplats. Vi tidigarelade vår ankomst till Malmö, så att vi kom dit knappt två timmar före matchstart.

Det blev en mysdag. Vi satt och pratade. Vi gick ut på en promenad. Vi lagade middag tillsammans. Det blev Mulligatawnysoppa, hembakat bröd och sedan kladdkaka med vaniljglass till efterrätt.

Pappa hade inte önskat sig några presenter direkt men han fick en uppsättning träningsmattor samt garn, som jag håller på att sticka ett par yogastrumpor av.

Det blev även blommor, en bok och en flaska portvin från släktingar.