Läsdagbok 4:e kvartalet 2017

Oktober

• Trähästen av Eric Williams (orig. titel: The wooden horse)
• Gengångare av Jo Nesbö (orig. titel: Gjenferd)
• Svarta Hingstens son av Walter Farley (orig. titel: Son of the Black Stallion)
• The remains of the day av Kazuo Ishiguro

November

• Svarta Hingsten triumferar av Walter Farley (orig. titel: The Black Stallion and Satan)

December

• A pinch of snuff av Reginald Hill
• Gryning över Kalahari : hur människan blev människa av Lasse Berg

Inget höjdarår läsmässigt. Totalt tog jag mig igenom 32 böcker. Det måste vara ett bottenrekord för min del. På Goodreads hade jag satt 36 böcker som mål och det uppnådde jag således inte. Jag tänker trots det gå ut hårt och sätta målet för 2018 till 40 lästa böcker!

Året slutade i alla fall med en stark läsupplevelse i Lasse Bergs Gryning över Kalahari. Den stärker mig i min övertygelse att människan är ute på helt fel spår. Det är en bok jag känner att jag kommer att återvända till många gånger, så den ska inhandlas och ställas i min bokhylla. Det är få böcker förunnat numera.

När energin tar fullständigt slut

I onsdags hade jag feber och var magsjuk. En förkylning stod också och stampade i farstun men den tog en paus och gav magsjukan fritt spelrum. Den har emellertid börjat pocka på uppmärksamhet igen idag.

Under gårdagen var magen okej igen och jag kunde så smått börja äta lite försiktigt. Orken var det inte mycket med däremot. Det behövdes inte mycket för att jag skulle bli helt skakig i kroppen.

När jag vaknade idag, kände jag mig helt återhämtad. Jag körde igång veckotvätten - årets sista - och började packa ner julen. Båda aktiviteterna innebär en massa rännande till tvättstugan och källarförrådet. Det kändes helt okej ganska länge men...

Vid 16-tiden skulle jag gå och handla. Till min stora förvåning ville Oskar följa med mig. Han ville leta Pokémons. Vi gick ut och hann bara runt hörnet, så visade det sig att han inte var inloggad i Pokémon Go. Jag kom varken ihåg hans användarnamn eller lösenord. Jag stod inför ett val. Att gå tillbaka hem och leta fram uppgifterna, som behövdes för att logga in eller att strunta i det. I det ögonblicket kändes det förstnämnda alternativet nästan oöverstigligt, eftersom jag var så trött. Samtidigt var det det enda möjliga valet att göra. Oskar följde med till affären för att leta Pokémons och utan att vara inloggad i Pokémon Go går det inte att göra. Vi vände om.

När vi kom in, hittade jag snabbt inloggningsuppgifterna och knappade in dem. Det gick inte att logga in. Något var fel. Där någonstans kände jag att nu orkar jag inte mer men det var bara att fortsätta. Klicka på länken att jag glömt lösenordet. In i epostprogrammet, göra reset på lösenordet.

Det är konstigt att när man är helt slut och inte orkar, då ska allting strula så mycket som möjligt. Eller så är det så att när man är helt slut, då kopplar inte hjärnan och man gör inte rätt. Jo, så är det nog även om det i just den situationen känns som om det är tillvaron som jävlas med en. Givetvis var det så den här gången. Jag fick inte använda samma lösenord som förut utan jag var tvungen att komma på ett nytt lösenord, som måste innehålla versaler, gemener, siffror och specialtecken. Fingrarna slant på tangenterna och jag blev argare och argare. Vid ett tillfälle satt jag och slog på datorns tangentbord. Plötsligt föll pusselbitarna på plats, lösenordet accepterades och jag kunde logga in på Pokémon Go.

Oskar och jag gav oss iväg igen. Jag bad Oskar om ursäkt för att jag hade blivit arg. Han sade att han hade blivit rädd, när jag blev så arg, men han förstod att det inte var honom jag var arg på. Efter den här urladdningen fick vi en trevlig tur till affären. Oskar hittade flera Pokémons och vi hittade även ett PokéStop.

Väl hemma igen såg jag till att laga middag direkt. Nu har energidepåerna fyllts på men kroppen är fortfarande trött så att det känns som om armar och ben vibrerar. Dusch och hårtvätt väntar. Popcorn till barnen. Därefter ska jag kollapsa i soffan och titta på På spåret.

Hur länge räcker tabletterna?

Barnen och jag tar var sin D-vitamintablett varje dag. Nyss ville Oskar ta reda på hur många tabletter det finns kvar i burken. Han räknade dem och kom fram till att det är 23 tabletter kvar.

- Hur länge räcker de tabletterna till oss? frågade jag. Hur många dagar?

Oskar var tyst en liten stund och sedan sade han:

- Jag kan göra trehopp.

- Varför det? undrade jag.

- För vi är tre stycken.

Därefter lade han upp tabletterna i högar om tre.

- Åh nej, sade han, när han var färdig.

- Vad är det?

- Det blir sju högar och sedan blir det två över.

Jag läser...

... en mycket bra bok för tillfället. Den handlar precis som det står på bokens framsida om hur människan blev människa. Var finns människans ursprung? Hur har vår art uppkommit och utvecklats? Och vad är egentligen en människa?

Tidigare idag läste jag följande:

Människan är av naturen lat. Vi vet att inte ens i den jämförelsevis ofruktbara Kalahariöknen kräver bushfolkens liv mer än ett par timmars arbete om dagen. [...]

Lättjan är vår arvedel, för det fanns inget viktigare för överlevnaden än att ägna sig åt att stärka solidariteten och kärleken. Och det kräver inget arbete utan prat. Det är till det pratet vi under årmiljoners evolution skaffat oss vår hjärna. För att kunna hålla sams och slippa slåss.

Slutsatsen är klar. Vi är gjorda för att ligga på en afrikansk strand och äta skaldjur. Livsstil är inte bara mat. Den moderna människan blev modern genom att samtala och ha kul, och genom att vi var snälla mot varandra och lärde oss att med tusen olika medel lösa konflikter. Just så som bushfolkets livsföring visat sig vara en framgångsrik strategi över hundratusen år. Det är inte alldeles självklart att den modell de flesta av jordens människor anammat i början av det tredje årtusendet av vår tideräkning kommer att hålla lika länge.

Det som står i den sista meningen tänkte jag innan jag läste den. Om det är så som författaren skriver, känns det som om vi har hamnat ganska snett nu. Vi har fokus på arbete och samtalar allt mindre med varandra (om sådant som är viktigt).

Hjärtat smälter fullständigt

Det finns inte ord att beskriva hur det kändes, när jag idag fick ett SMS från Oskar för första gången. Till att börja med visste jag inte om han skrev själv eller om han fick hjälp. Jag satt på bussen på väg hem från stan. Efter en stund, medan jag pratade med Oskars pappa i telefon, förstod jag att Oskar faktiskt skrev helt på egen hand.

Barnen har varit hemma hos sin pappa den här veckan och igår firade de jul. Fast det blev nog inte så mycket julfirande, eftersom Gustav var magsjuk.

Barnen fick i alla fall sina julklappar - var sin ny mobiltelefon. Oskar ringde mig framåt kvällen och det gick inte att ta miste på lyckan i hans röst.

Och så idag, då skickar han SMS till mig. Han har precis lärt sig läsa och han har inte varit tveksam till att skriva i skolan även om det har lossnat på sistone. Idag fanns det nästan ingen hejd på hans skrivlust.

Allt går inte att förstå medan annat går rakt in i hjärtat.

16 frågor till barnen - ett år senare

I oktober förra året ställde jag 16 frågor till barnen och idag gjorde jag om det:

1. Vad brukar mamma säga till dig?
Oskar: Att du älskar mig.
Gustav: Att jag är ett troll.

2. Vad gör mamma lycklig?
Oskar: Pussar.
Gustav: Att vara tillsammans med oss.

3. Vad gör mamma ledsen?
Oskar: Dumma frågor och sparkar och när man slåss.
Gustav: Jag vet faktiskt inte.

4. Hur får mamma dig att skratta?
Oskar: Kittlas.
Gustav: Roliga ansikten.

5. Hur var mamma som barn?
Oskar: Glad.
Gustav: Busig.

6. Hur gammal är mamma?
Oskar: Ingen aning.
Gustav: 47.

7. Hur lång är mamma?
Oskar: Fem.
Gustav: Jag är typ 145 och du ... är du typ 170?

8. Vad är mammas favoritsysselsättning?
Oskar: Vara med Gustav och mig.
Gustav: Vara med Jörgen.

9. Vad är mamma bra på?
Oskar: Sticka.
Gustav: Blanda kort.

10. Vad är mamma inte så bra på?
Oskar: Datorn när den är dum.
Gustav: Jag vet inte.

11. Vad jobbar mamma med?
Oskar: Lärare.
Gustav: Du jobbar på en skola.

12. Vad är mammas favoritmat?
Oskar: Tacos
Gustav: Tacos.

13. Varför är du stolt över mamma?
Oskar: Jag älskar dig.
Gustav: Du är snäll.

14. Om mamma är en seriefigur, vem skulle hon vara då?
Oskar: Bendy.
Gustav: Jag kan inte så många seriefigurer och jag har glömt bort deras namn.

15. Vad gör du och mamma tillsammans?
Oskar: Kramas och stickar.
Gustav: Handlar, går promenader och åker hem till mormor.

16. Vad är mammas favoritställe dit hon gillar att åka?
Oskar: Stan.
Gustav: Jag har ingenting i huvudet.


Förra året trodde båda barnen att min favoritmat är köttbullar. I år tror de att det är tacos. Inget av det är rätt men jag tror faktiskt inte att jag själv skulle kunna besvara den frågan.

Fredagsfeeling

Den här arbetsveckan har gått snabbt samtidigt som dess början känns mycket avlägsen, nästan ljusår bort. Det var skönt att avsluta den sista lektionen, packa ryggsäcken och sedan köra hemåt.

När jag hämtade barnen, blev Oskar utan förvarning jätteledsen. Det tog ett tag att få honom lugn igen och det visade sig att han var ledsen för att en av hans lärare ska sluta i nästa vecka. Jag föreslog att han skulle rita en teckning till henne, när vi kom hem, och det gjorde han. Det tog honom någonstans mellan 1,5 och 2 timmar att bli färdig med den.

Vi kom hem och jag gav mig nästan omedelbart in till stan för att hämta ett par skor hos skomakaren. Det är alltid lika trevligt att komma dit och prata en stund. Idag pratade vi om språk - franska, tyska och engelska.

Vid middagen började Oskar prata om att man kan vara bådhänt. Jag förstod att bådhänt betyder ambidexter och undrade om de hade prata om det i skolan.

- Nej, Gustav är det, sade Oskar.

Jag frågade om han menade Gustav, som går i hans klass.

- Nej, vår Gustav, svarade Oskar.

Gustav är högerhänt i alla avseenden jag kan tänka på förutom ett. Han håller kniv och gaffel "fel" - gaffeln i höger hand och kniven i vänster. Därmed är han ambidexter eller bådhänt, enligt Oskar.

Efter middagen satt jag ute i köket och stickade. Oskar satt bredvid mig och jobbade med sin teckning. Han ville lyssna på sin FNAF-lista men jag lyckades övertala honom att vi skulle lyssna på julmusik i stället. Det var en riktigt trevlig stund vi hade tillsammans. När Oskar hade ritat färdigt, tyckte han att det var nog med julmusik och vi satte på hans FNAF-lista i stället. Jag stickade vidare och han dansade till musiken.

Lagom till att På spåret började blev Oskar trött och gick och lade sig och somnade ganska omgående. Han är ofta noga med att påpeka att på fredagar får han vara uppe hur länge som helst men det slutar alltid på samma sätt, nämligen att han har somnat före halv nio.

Så kom äntligen (enligt vissa) dagen...

Det tog 47 år och 26 dagar men nu har jag ätit tomat och kan nästan säga att det var gott.

Jörgen och jag var på Italia Il Ristorante i Lund igår för att äta middag. Jag beställde vitlöksbröd till förrätt. Eller rättare sagt, jag beställde Bruschetta Classico, vilket är grillat vitlöksbröd med olivolja, färsk tomat, vitlök, oregano och basilika.

När tallriken kom in, låg det ett berg av fint skurna coktailtomater ovanpå brödet. Jörgen har helt rätt, när han säger att jag inte hade mage att peta bort tomaterna. Jag tog tjuren vid hornen och tog en första smakbit.

Tillsammans med vitlöksbrödet var tomaterna fullt möjliga att äta. Kanske var det till och med gott. Jag äter normalt sett snabbt men gårdagens förrätt försvann med hisnande hastighet, nästan som om jag åt i panik. Så kan det ha varit. Jag var lite orolig för att jag plötsligt skulle känna att "nej, det här är oätligt".

Kontentan av gårdagens nya materfarenhet är att det inte är helt osannolikt att jag äter tomat igen.

Det här med...

... BH-storlekar, det är inte helt enkelt. Jag har i många år vetat att jag inte har rätt storlek på mina BHar men jag har inte kommit mig för att göra något åt det. Inte förrän idag.

När jag fyllde år härom veckan, fick jag ett presentkort från Twilfit av Jörgen för att kunna börja uppdatera innehållet i en av byrålådorna där hemma. Idag fick jag chansen att åka iväg och handla på egen hand och Twilfit var ett givet stopp under shoppingturen.

När jag kom in i butiken och började se mig omkring, kändes det som om jag befann mig i en djungel. Massor att titta på men jag visste inte riktigt vad jag letade efter. Jag kom inte ens ihåg vilken storlek det var på BHn jag hade på mig.

Ganska snart kom expediten fram till mig och frågade om jag ville ha hjälp. Det ville jag. Hon tog fram ett måttband och tog ett mått och när hon sade:

- Du ska ha storlek 75.

... trodde jag att jag skulle smälla av. Det var den storlek jag hade, när jag köpte min första BH, när jag var 16 år. Den storleken måste ha varit minst lika fel, som den jag hade på mig idag. Nåväl, expediten tittade och bestämde sedan att jag skulle prova en BH i storleken 75F. Den visade sig vara lite för liten och hon kom snart tillbaka med en BH i storleken 75H och den satt som en smäck. Den fick det bli samt en till i samma modell men i en annan färg.

Vilken storlek jag hade på mig, när jag kom till butiken? 90B. Men nu vet jag bättre.

Karma

... eller Kaosgrannen slår till igen...

Fredag eftermiddag. Arbetsveckan är slut. Jag har tagit itu med veckotvätten. Tvättstugan var bokad klockan 16 och jag var lite nervös, eftersom kaosgrannen skulle avsluta sitt tvättpass just klockan 16. Jag har tidigare i år haft en del dålig erfarenhet av kaosgrannens förmåga att hänga tillbaka tvättstugenyckeln i tid.

Klockan 16, eller någon minut senare, kom jag upp till tvättstugan. Redan på väg uppför trappan visste jag att det inte bådade gott, eftersom jag kunde höra att torkskåpet var igång. I kaosgrannens dörr satt nycklarna i låset. Tvättstugenyckeln satt i tvättstugedörrens lås.

Jag ringde på hos kaosgrannen för att fråga om han var färdig i tvättstugan, för att säga till honom att han hade glömt sina nycklar i låset ... och för att säga att han kunde ha sin tvätt kvar i torkskåpet under den timme det tar för min första tvätt att bli klar. Han blev lite förvånad men tacksam för mitt erbjudande och vi var överens om att han skulle tömma torkskåpet och hänga tillbaka tvättstugenyckeln inom en timme.

Klockan 17 gick jag upp till tvättstugan igen. Jag kunde knappt tro mina öron, när jag hörde att torkskåpet fortfarande var igång. Nyckeln hängde inte där den ska. Jag ringde på hos kaosgrannen och han öppnade inte!

Jag har inte direkt någon starkare relation till begreppet karma men eftermiddagens händelse har knappast stärkt karmas aktier hos mig.

Hur gick det med min tvätt då? Jo, en halvtimme senare gjorde jag ett nytt försök att ringa på hos grannen. Den här gången öppnade han och ursäktade sig med att han hade somnat. Jag fann det bäst att inte säga något alls, eftersom jag omöjligt kunde säga det som snurrade runt i mina tankar.

Bästa ölet

Öl är gott. Det har jag tyckt sedan jag var liten. Jag fick ibland smaka på mammas och pappas mellanöl till helgmiddagarna. När jag var sju år, var vi på semester i Österrike. En kväll fick servitören i hotellrestaurangen se att jag drack de sista dropparna ur mammas ölglas. Han kom snart tillbaka med ett litet glas, till brädden fyllt, med öl till mig. Jag vill minnas att jag fick lov av mina föräldrar att dricka upp det.

För lite mer än 20 år sedan drack jag Fuller's London Pride för första gången. Det är sedan dess min absoluta favorit, när det gäller öl. I år har jag även upptäckt att det finns en Fuller's ESB på Systembolaget och den är även den mycket god.

Förra julen fick jag ett stort paket i posten. Det kom från min vän, John, som bor i London. Vi har känt varandra i mer än 25 år vid det här laget. I paketet låg diverse godsaker, bland annat en flaska Vintage Ale från Fuller's. Den har stått i hyllan i köket sedan dess och jag har väntat på ett tillfälle att öppna den.

Det tillfället presenterade sig härom veckan, en torsdagskväll, när Jörgen och jag åt kokt potatis, ägg och matjessill till middag. Sådan mat kräver en öl och det var den enda öl jag hade hemma. Den var utsökt god och den passade utmärkt till sillen. (Helt oplanerat kan det inte ha varit att ölet skulle smakas på, eftersom jag hade ställt in flaskan i kylskåpet.)

Jörgen sökte efter den på nätet och den finns att köpa i Fuller's onlinebutik ... till priset £16 per flaska (500 ml). Jag skulle nästan vilja påstå att det är den faktiskt värd!

Sista helgen i oktober

Ska det bli en tradition att Jörgen och jag reser bort den sista helgen i oktober? Vi har gjort det varenda år hittills. Vid två tillfällen, med andra ord. Förra året blev det Kalmar och i år Simrishamn.

Det är en idealisk helg att resa bort. Det är inledningen (nästan) på mitt höstlov. Även om jag jobbar måndag och tisdag i veckan därpå, så är det i alla fall elev- och lektionsfritt, vilket innebär att jag kan släppa jobbet helt och hållet den helgen. Dessutom är det den helgen vi ställer om klockan från sommartid till vintertid, vilket ineebär att man får en timme extra.

Under det senaste året har vi konstaterat att Simrishamn har en särskild dragningskraft på oss. Jag har tappat räkningen hur många gånger vi har varit där. Vi tycks hamna där vare sig vi har planerat det eller inte. Det kanske inte är så konstigt att det var dit vi bestämde oss för att åka.

Vi valde att bo på Kockska gården. Det ligger centralt. Jag har bott där förut och mitt bestående minne därifrån var de vita sofforna framför en öppen brasa nere i receptionen. Vi hade inte bestämt något ställe att äta på till fredagskvällen men till lördagen hade vi bokat ett bord på Hotell Svea. Det ska ju ha gott rykte.

På fredagskvällen gav vi oss ut på jakt efter ett matställe. Vi hamnade på Hickory's Bistro och det var en lyckträff. Mycket trevlig miljö och personalen var ännu trevligare. Jörgen beställde en tartar till förrätt och ville ha en öl till den och absolut inte en öl som smakade "fruktigt". Tjejen, som serverade, rekommenderade en öl och när Jörgen smakade på den, konstaterade han lite misstänksamt att den smakade grape ... men till förrätten passade den alldeles utmärkt. Till varmrätt beställde Jörgen Svamp- och kaninarancini, som är något i stil med friterad risotto, och jag beställde Bistrons hamburgare.

Varmrätten lät vänta på sig. Jag tittade på klockan vid ett tillfälle, när jag tyckte att vi hade väntat länge (jag var hungrig, eftersom jag inte hade ätit någon förrätt) och efter det väntade vi i ytterligare 45 minuter. Maten var emellertid värd att vänta på och det gick ingen nöd på oss, eftersom vi trivs så bra i varandras sällskap. Jörgen fick sitt vinglas påfyllt och sedan kom maten, som var alldeles utsökt god. Servitrisen bad om ursäkt för att vi hade fått vänta (och drog av kostnaden för Jörgens andra glas vin och min andra Cola, när det var dags att betala). Kocken kom ut till bordet och bad om ursäkt. Jörgen bytte även några ord med honom, när vi gick, och det var något som helt enkelt hade gått fel med vår beställning. Det spelar dock ingen roll. Vi kommer att gå dit igen. God mat och gott bemötande, det vill vi gärna ha igen.

På agendan för lördagen stod Haväng och Åhus. Vi lyckades missa Haväng på väg norrut, så det blev Åhus först. Det var inte mycket på gång i den staden, mest regnigt och blåsigt. Vi gick en kort promenad och tittade sedan in i kyrkan, som är riktigt fin. Därefter körde vi ut till Äspet för att gå en tur i skogen. Det regnade, som sagt, så vi dukade upp vår picknick i bilen, och medan vi satt och åt, skingrade molnen sig.

Att omge mig med träd är, som Jörgen konstaterade för en dryg månad sedan, som terapi för mig. Och när solen skiner från en blå himmel, så funkar terapin ännu bättre.

På vägen tillbaka till Simrishamn såg vi till att inte missa Haväng igen. Det var ett bombardemang utan dess like på Ravlunda skjutfält. Det är säkert 20 år sedan jag var vid Haväng senast men jag tänker inte låta det gå lika länge till nästa gång. Jag vill åka dit en solig sommardag, vara där tidigt på morgonen och sedan stanna hela dagen.

Middagen på lördagskvällen ska jag inte orda mycket om. Det räcker med att säga att Hotell Svea inte levde upp till sitt goda rykte och att jag inte ser att jag kommer att äta där igen inom överskådlig framtid. Maten motsvarade ungefär den, som serveras på en bättre kvarterskrog i Malmö och mina förväntningar var högre ställda än så.

På vägen hem på söndagen stannade vi till i Örups almskog, som visade sig ligga alldeles söder om Tomelilla. Det hade jag ingen aning om! Jag har varit där vid två tillfällen tidigare, en gång på 1970-talet, när det fortfarande var en välmående almskog, och en gång sommaren 1991, då det inte fanns någon skog att tala om, bara stora, döda almar.

Jag måste säga att jag inte alls kände igen mig den här gången. Några almar, vare sig döda eller levande, kunde jag inte se. Däremot fanns det stora, fina ekar. Det var blött och lerigt. Stigen var knappt synlig och tycktes användas mer av hjortar än människor av spåren att döma.

Det var en blåsig men solig söndag och vi avslutade vår tur med en liten picknick under en stor ek i solskenet.

Äntligen Titanic

Just nu kommer jag inte ihåg, när jag första gången hörde talas om att Titanic The Exhibition skulle komma till Örebro sommaren 2017. Jag hade i tankarna att åka till Örebro med barnen men det kändes lite för långt bort. Under sommaren var det någon som på Facebook uppmärksammade mig på att utställningen skulle komma till Malmö under hösten/vintern. Örebro slogs ur hågen och siktet ställdes in på Malmömässan och höstlovet.

Efter lång, lång väntan var dagen äntligen här. Jag hade köpt biljetter till klockan 11 och vi var på plats tjugo minuter för tidigt. Det var inte så mycket folk, så vi kunde gå in meddetsamma.

Det första stoppet var ett fototillfälle. Alla sällskap fick ställa upp sig på landgången och fotograferas. Kanske var det så det gick till för en del, som gav sig iväg med Titanic 1912? I normala fall tycker jag att dylika jippon är enbart jobbiga och de går bara ut på att tjäna pengar på besökarna. Den här gången kändes det dock helt okej. Vi ställde upp oss för fotografering och ja, jag köpte fotot, när det var dags att gå hem.

Därefter utrustades vi med våra audioguider och sedan var det bara att följa den "snitslade" banan genom utställningen, som består av stora fotografier samt montrar med olika föremål. De flesta föremålen har inte varit ombord på Titanic utan kommer från systerfartyget Olympic.

Många levnadsöden skildrades. Vid ett par tillfällen tyckte Oskar att det var lite väl sorgligt, trots att han är så insatt i hela skeendet. Jag tror att vi fick se klockan, som jag tidigare har berättat om här och det var ju lite speciellt.

På det hela taget en mycket välorganiserad utställning med mycket information, bland annat om de personer som filmen Titanic av James Cameron löst bygger på. I det sista rummet finns tavlor med namnen på alla som omkom, när fartyget förliste. Det tar cirka 75 minuter att gå igenom utställningen och jag måste säga att jag är imponerad av att barnen orkade med det.

Det blev ett stopp i souvenirbutiken och därefter lämnade vi mässhallarna för att äta lunch innan det var dags att åka hem.

Att tvätta på fredag kväll - igen!

Andra veckan i rad ägnar jag fredagskvällen åt veckotvätten. Jag hade inte alls tänkt göra så den här veckan men det blev så i alla fall. Det var så skönt förra helgen att inte behöva lägga tid på tvätten. När jag kom hem från jobbet i eftermiddags, kollade jag om det var ledigt i tvättstugan. Det var det inte just då men väl en timme senare.

Nu är klockan snart halv åtta på kvällen och jag ska gå och hämta det sista i tvättstugan. Och sedan är jag tvättfri resten av helgen! Hurra!!!

Jag - vi - måste bli tydligare

Måndag kväll:
Gustav: Mamma, vad ska i tvätten?
Jag: Allt utom dina långbyxor. Du kan ha dem i morgon igen.
Oskar: Gustav! Du ska lägga allt utom långbyxorna i tvätten!

Tisdag morgon:
Jag: Gustav, var är dina långbyxor?
Gustav: Jag lade dem i tvätten.

Att tvätta på fredag kväll

Den bästa tidpunkten på hela veckan infaller, när jag sitter i bilen på väg hem från jobbet på fredag eftermiddag. Arbetsveckan är äntligen över och helgen börjar. Att denna tidpunkt dessutom infaller redan kl 13:35 är ju inte helt fel.

Igår morse gick jag till tvättstugan och kollade, om jag kunde byta veckans tvättid från söndag morgon till fredag eftermiddag. Det gick, så det gjorde jag.

Det är ju på många sätt helt vansinnigt att göra hela veckotvätten på fredagskvällen. Då ska man ha fredagsmys och tacomiddag med familjen. Men det går ju att göra undantag. Jag har tur som har barn som utan knot accepterar mina nycker.

Denna veckas fredagseftermiddag och kväll såg ut så här:

Jag kom hem från jobbet vid kvart över tre. På vägen hade jag stannat i Sjöbo för att handla, i Dalby för att hämta barnen på skolan samt hemma hos mina mamma för att hämta en stor gryta, två flaskor vin och en lampa.

Väl hemma fick jag igång de två första maskinerna med tvätt och sedan la jag mig i sängen med datorn ... och somnade i en kvart-tjugo minuter. Jag vaknade några minuter innan Jörgen ringde på väg he från jobbet. Han höll mig sällskap i telefonen medan jag gjorde eftermiddagens andra tur till tvättstugan. Samtalet bröts väl en tre-fyra gånger. Huset jag bor är som en bunker, när det gäller mobilsamtal.

Efter tredje turen till tvättstugan blev det en snabb middag. Det fanns rester över från ett par middagar den här veckan.

Fredag betyder att barnen ska ha popcorn, vilket Oskar påminde mig om så snart middagen var avklarad.

Lagom till klockan 20, då Doobidoo började, var jag klar i tvättstugan. Då blev det lite fredagsmys framför TVn. Oskar orkade inte hålla sig vaken genom hela Doobidoo utan valde att gå och lägga sig. Jag halvslumrade igenom Skavlan och fick sedan Gustav och mig själv i säng.

Orkade väl läsa en eller två sidor i The remains of the day innan jag somnade för natten.

Även om det kanske inte är det roligaste att tvätta en fredagskväll, så är det mycket skönt att ha veckotvätten avklarad och inte behöva tvätta tidigt på söndag morgon, som planen var från början.

Att säga "Jag älskar dig"...

... utan att använda just de orden kan göras på många olika sätt.

Det kan göras så här:

- Jag kör in om Systembolaget och köper en flaska vin, så behöver du inte ge dig iväg i morgon förmiddag.

I morgon ska jag laga middag till min pappas födelsedagsfirande. På menyn står Boeuf Bourguignon och en av ingredienserna är vin.

Vinet att dricka till måltiden är redan införskaffat. Tack, mamma!

Jag hade tänkt åka in en sväng till stan i morgon förmiddag och fixa matlagningsvinet men nu behöver jag inte göra det, tack vare Jörgen, som gjorde det på väg hem från jobbet.

Mycket som är bra också

Även om det finns det som är jobbigt i livet, så finns det också mycket som är bra.

En solig söndagsmorgon, som ser lite kylig ut, när jag tittar ut genom köksfönstret.

Att vakna bredvid barnen och inte behöva rusa upp.

Höra barnen argumentera sinsemellan för sin sak över några Skittles, som blev över i Oskars godisskål igår kväll.

Att baka kanelbullar och se degen jäsa precis som den ska. (Enligt lagen om alltings jävlighet borde den inte göra det, men det gör den. Pilutta dig, lagen!)

En bra och produktiv dag

Även om det har varit en jobbig dag känslomässigt, så har det varit en bra dag. Jag har varit på språng sedan tidigt i morse och hunnit med mycket av det som behövt göras, dock inget jobbrelaterat.

Jag har varit inne en snabb sväng i stan för att byta två tröjor, som jag köpte till Gustav igår eftermiddag. Han är längre än vad jag vill erkänna för mig själv, så tröjorna var korta i ärmarna, när han provade dem. Som tur var fanns de kvar i en större storlek, så att det gick att byta.

Jag har tvättat veckans tvätt. Det finns fortfarande lite att sortera in i bryråerna med det som ska strykas är struket.

Jag har varit och handlat två gånger. Det var för mycket, som skulle med hem, för att jag skulle orka ta allt på en gång.

Jag har dammsugit i barnens rum. Jisses, vad det var på tiden. Jag har dammsugit i  köket, i hallen samt i mitt sovrum. Jag har plockat bort (nästan) allt som samlats på matbordet i vardagsrummet samt dammat och plockat på skänken i samma rum.

Oskar och jag fixade hemmagjord pizza till middag. Den blev god. Han åt så att jag trodde att han skulle spricka.

Kvällen avslutades med dusch och hårtvätt för samtliga och på det lite VM-kval på TV.

Det är något fel med tillvaron...

... när jag har dåligt samvete över att jag städar, handlar, tvättar och fixar med barnens kläder en lördag. Inte dåligt samvete för att jag inte är med barnen (det hade varit förståeligt) utan för att jag inte sitter och jobbar.

... när jag är så trött på kvällarna efter en dags jobb och efter dagsverket som följer efter jobbet (middag, disk, läxläsning) att jag somnar samtidigt som barnen i stället för att sätta mig och jobba vilket leder till att jag har dåligt samvete på helgen för att jag inte har hunnit göra allt jobbrelaterat jag känner att jag borde ha fått gjort under veckan.

... när jag känner att jag inte vill/hinner/orkar göra roliga saker, eftersom det finns rättning, bedömning, planering, sortering som väntar på att jag ska ta itu med det. Och om jag trots all gör något sådant, något roligt, önskvärt, som brukade ge mig positiv energi, så dyker det dåliga samvetet upp igen. Jag har ju slösat bort värdefull tid!

... när jag har huvudvärk var och varannan dag och känner att det gör ont att andas och ont i hjärtat, när jag kommer in på jobbet.

... när jag går och frågar Gustav om han vill ha rostat bröd och går ut i köket och har glömt hans svar eller när jag ska säga en elevs namn och det bara är som bortblåst eller när jag ska skriva ut något på jobbet och plötsligt inte vet hur jag ska göra.

... när jag står i tvättstugan och hänger tvätt medan tårarna trillar.

Nej, då är det något fel med tillvaron...

Hur gör man Katarina lycklig?

Jo, man tar henne till en plats, där det finns ... träd! Jag älskar träd!!! Det vet jag ju men emellanåt blir jag själv överraskad hur glad jag blir av att vara omgiven av träd. Precis så var det igår.

Vi var på Österlen, i Kivik närmare bestämt. Av en slump fick jag syn på en informationsbroschyr från Kivik Esperöds arboretum, som låg bara runt hörnet. (Ja, i sanning runt hörnet och bakom byggnaden vi befann oss i.)

Buxbom, buxbom, buxbom ... de som har hand om stället gillar buxbom, gick det ganska snabbt att konstatera. Det stod buxbom både här och där. 

Magnolior fanns det också många av. Vilka enorma blad en magnolia kan få.

En ek från 1500-talet. Thujor med vacker bark. Mammutträd. En tall, hette den möjligtvis makdonisk tall? Ekar. Avenbokar. Lönnar. 

Den stora behållningen var dock några magnifika kaskadgranar (Abies procera). Spikraka, tjocka stammar.

När vi åkte därifrån, infann sig helgfriden. Alla tankar på jobb var som bortblåsta och jag kände mig genuint glad, lycklig och på humör.

Läsdagbok 3:e kvartalet 2017

Juli

• Rödhake av Jo Nesbö (orig. titel: Rödstrupe)
• Nemesis av Jo Nesbö (orig. titel: Nemesis)
• Djävulsstjärnan av Jo Nesbö (orig. titel: Marekors)
• Frälsaren av Jo Nesbö (orig. titel: Frelseren)''
• Snömannen av Jo Nesbö (orig. titel: Snömannen)

Augusti

• Universum : Vad som är värt att veta av Joanne Baker (orig. titel: 50 Universe Ideas You Really Need To Know)
• Svarta Hingsten kommer tillbaka av Walter Farley (orig. titel: The Black Stallion returns)

September

• Pansarhjärta av Jo Nesbö (orig. titel: Panserhjerte)

Det går fortsatt trögt med läsandet. Jag satte som mål på Goodreads att jag ska läsa 37 böcker i år. Det blir svårt att nå det målet. När 75% av tiden har gått har jag läst 23 böcker. Med ett riktigt läslov både på höstlovet och den av jullovet, som ligger före årsskiftet, kanske jag kan klara av det men jag håller det inte för troligt.

För barnen fortsätter jag att läsa Svarta Hingsten-serien. Vi är inne på den tredje boken och Oskar tycker mycket om dem. Jag har också behållning av att läsa dem.

Ny mattebok gör skolan rolig

När Oskar gick i förskoleklassen, tyckte han att skolan var ganska tråkig. Han sade att det var alldeles för lite fri lek, vilket gjorde mig orolig för vad han skulle tycka om att börja i första klass.

Nu har han gått i första klass i en dryg månad och han tycker att det är jätteroligt. Jag frågade honom idag vad det är som har förändrats.

Hans kompis, S, från förskolan har börjat i förskoleklassen, så nu träffas de åter varje dag och det är ju klart att det är skoj.

En andra faktor är, enligt Oskar, att matteboken i ettan är mycket bättre än den de hade i F-klassen. Förra året var matteboken alldeles för lätt. Med tanke på hur mycket han pratar om mattelektionerna och matteboken här hemma, så är nog matte hans favoritämne.

Vardagsmotion

Eller kanske vatten över huvudet?

Det är lördag. Det betyder att mobilen inte börja spela sin trudelutt klockan halv sex. Vi kunde sova tills vi vaknade av oss själva, det vill säga till halv sju. Jag hade ambitionen att gå upp senast klockan sju men fortfarande klockan åtta låg jag kvar i sängen. Men sedan blev det fart på mig.

Frukost. Plocka med (förra veckans) tvätt. Packa upp det jag ännu inte hade packat upp efter förra veckan hos Jörgen. Ta hand om återvinningsmaterial och gå ut med det. Plocka fram lådorna med barnens vinterkläder för att se vad som finns och vad som passar. Starta diskmaskinen. Halv elva gick vi ut för att ta bussen in till stan.

Första stoppet nere i stan blev en second hand-affär. Jag tänkte se om det fanns vinterjackor för barn. Det fanns det inte. Däremot fanns det en kjol, som jag fastnade för så till den milda grad att jag köpte den ... utan att prova den. (Den passar, visade det sig, när vi kom hem.)

Andra stoppet gjorde vi på Stadium. Jag köpte ett par Timberland-kängor till Gustav att ha i vinter. Han ombads även prova vinterjackor, så att jag vet vilken storlek han ska ha, om jag bestämmer mig för att beställa via nätet. Efter lite letande hittade jag även strumpor för barnen att ha på gympan. Och så hittade jag, äntligen, en ny fleecejacka till mig själv. Den är våldsamt rosa!

Dagens ärenden var därmed avklarade och vi begav oss till busshållplatsen. Det var tretton minuter tills vår buss skulle komma. Då föreslog Oskar att vi skulle gå hem! Jag var inte säker på att han menade allvar men det gjorde han. Gustav var också med på det, så vi började gå.

Det visade sig vara 3,6 km att gå och det tog oss 39 minuter. Den sista kvarten var Oskar trött. Han ville stanna. Han ville sitta. Han höll på att dö av törst. Det var inte så konstigt att han var trött. Det tempot jag höll gjorde att han fick springa stora delar av vägen för att hänga med. Och han tog sig hem. Utan att stanna. Utan att sitta ner. Utan att dö av törst. Storebror bar hans jacka och höll honom i handen den sista biten hem.

Det är inte lätt...

... att vara Gustav och ha en lillebror, som gärna vill styra och ställa och känna det som om han är med och bestämmer över storebror.

Ikväll, strax innan läggdags, såg jag äntligen till att Gustav gjorde sin läsläxa. Han ska läsa 20 minuter om dagen och just nu läser han Trähästen av Eric Williams. Han hade inte mer än hunnit sätta sig för att läsa förrän Oskar, med hög röst, förkunnade:

- Jag tycker att Gustav borde läsa oftare.

Jag förklarade för honom att det inte är upp till honom att bestämma. Det är mitt ansvar att se till att Gustav gör sin läxa (och så småningom lär sig att själv ansvara för att den blir gjord, men det tog jag inte upp med Oskar ikväll).

Oskar gillade inte det svaret utan utbrast indignerat:

- Jooo! Tänk om jag vill vara sträng mot mina barn, när jag blir vuxen.

Hmmm, är det så att jag sätter käppar i hjulen för hans träningspass...?

Oskar har också hunnit med att fastställa att han tycker att Paris borde ligga i Frankrike. Det är sällan tråkigt tillsammans med honom.

Träning...

... eller vad man ska kalla det jag sysslar med några gånger i veckan. Jag byter om och går ut och går, så fort jag bara kan, och kommer hem drypandes av svett.

Förra sommaren började jag så smått att skapa en rutin att komma ut och gå. Jag var uppe före klockan sex några morgnar i veckan för att klara av motionerandet, innan resten av dagen startade. Under hösten och vintern var det svårt att finna motivation och promenaderna uteblev. Likaså under våren och större delen av sommaren.

Men nu är jag igång igen och har varit så sedan i slutet av juli. Nu börjar det ge resultat på mina genomsnittstider. Mina kilometertider låg en bit över 10 minuter. Det var först, när jag började springa i min långa utförsbacke, som jag kom under 10-minuterstrecket.

Numera går jag utan bekymmer en kilometer på under 10 minuter. Kvällens promenad var 5 km och jag hade en genomsnittstid på 9:14 min/km.

För 20 år sedan, om inte mer, gick pappa och jag en promenad i Bokskogen. Det var 7 km och vi tog oss runt på 63 minuter. Snart är jag kanske där igen.

Blå himmel

Det var nästan så att jag inte kände igen den, den blå himlen, och inte heller solen, när de visade sig igår. Regn, regn och åter regn och gråmulen himmel är ord, som i övrigt väl sammanfattar de senaste veckornas väder.

Det har inte hindrat Jörgen och mig att vara ute i naturen. Helgen för två veckor sedan plockade vi svamp, bland annat stolt fjällskivling, som visade sig vara utsökt god. Jag är alltid lite tveksam till svamp på grund av dess konsistens även om jag vet att jag tycker att svamp är gott. Stolt fjällskivling är godare än god.

Den helgen uppsökte vi även en del platser, som vi läst om i en bok, som heter Gåtfulla skåne. Vi var bland annat i S:t Olof och besökte offerkällan och jungfrukälla, som båda ligger alldeles i närheten av kyrkan.

Igår körde vi ut på Österlen. Gunnarshög och Kiviks musteri var målen samt att inte hamna i Simrishamn. Det är inget fel på Simrishamn, tvärtom, men ett tag var det som om vi inte kunde ge oss ut i bilen utan att på något sätt komma till Simrishamn även om det var en omväg dit vi skulle. På Gunnarshög köpte jag honung. På Kiviks musteri blev det äppelmos, fläder- och hallonmarmelad, blåbärsmarmelad samt lite olika sorters blandsaft till barnen. Vi stannade också till på ett annat äppelställe, där jag köpte två kilogram Discovery-äpplen till Gustav.

Vi köpte även lite smått och gott till kvällens värdpar. Vi var bjudna på middag hos Jörgens goda vän, D, med familj. Det blev en trevlig kväll med gott sällskap, god mat och gott vin. Och lite gos med hund. Det var längesen sist.

I morse var jag trött. Jag sov ända till klockan nio och jag kan inte minnas, när det hände senast. Jag stannade i Skurup tills Jörgen hade varit uppe på taket för att förbereda inför morgondagens sotarbesök. På vägen hem öppnade himlen sig och regnet vräkte ner. Det blixtrade och dundrade så att det stod härliga till. Mellan Staffanstorp och Lund körde jag i 40 km/h. Det var massor av vatten på vägen.

Nu ägnar jag mig åt veckans tvätt och i morgon drar en ny arbetsvecka igång. Och så kommer barnen hem. Längtar...

Åtta låtar

Den här låten påminner om min barndom ... Personality (Lloyd Price)
Jag var hemma från skolan och pappa hade precis visat mig hur jag kunde spela in låtar från radion. Han hade också visat hur jag kunde skriva upp vilka låtar, som fanns på kassetten, på kassettomslaget. Jag hade väl knappt börjat läsa engelska så det blev Pösenaliti...

Detta är mina ungdomsidoler ... Shout at the devil (Mötley Crüe)

Den här låten påminner mig om min stora kärlek ... Walk like you (James)
Egentligen vilken låt som helst med James...

Denna låt förknippar jag med min favoritplats ... Strövtåg i hembygden (Mando Diao)

Om jag känner mig ledsen spelar jag den här låten ... Summer rain (Paul Kelly)

Den bästa svenska låten just nu ... jag känner inte till några aktuella svenska låtar men Om (Niklas Strömstedt) och För kärlekens skull (Ted Gärdestad) är svenska favoriter, som alltid funkar.

Den här låten vill jag spela till min lillebror ... New life (Depeche Mode)

Den här låten säger något om mig ... efter några dagars funderande känner jag att jag går bet på den här.

Hur lär man sig läsa?

Hur gick det till, när jag själv lärde mig läsa? Jo, min pappa tog en kväll vid läggdags fram en bok, som heter Katten Jaum, och sade att jag inte fick gå och lägga mig förrän jag hade lärt mig att läsa. Det är en taktik, som initialt fungerar dåligt på mig, eftersom det får mig att gå i baklås och tvärvägra. Men den gången var pappa mer envis än jag och jag lärde mig läsa den kvällen. Jag var sex år gammal och hade inte börjat skolan än. Så vill jag i alla fall minnas att det gick till men jag kan ju minnas väldigt fel.

Min bror lärde sig läsa på egen hand på sätt och vis. Jag brukade läsa Tintin för honom på lördags- och söndagsmorgnarna. Han tittade på Fem myror är fler än fyra elefanter. Och så verkade hans fantastiska hjärna och en dag gick han ut i köket, satte sig vid köksbordet och läste högt för mamma. Då var han fem år. Återigen, så säger mitt minne att det gick till.

Jag borde komma ihåg hur Gustav lärde sig läsa. Det var ju inte så längesen. Han var tidigt intresserad av bokstäver, kunde känna igen alfabetets bokstäver vid tre års ålder och kunde tala om vilken bokstav ord han hörde började på. Jag tror att han lärde sig skriva innan han lärde sig läsa. Han lyssnade på hur ord lät och parade ihop ljuden med rätt bokstav. Han skrev brev till tomten på det sättet innan han hade lärt sig läsa. Han hade börjat läsa så smått, när han började i förskoleklassen.

Oskar har inte alls haft samma intresse för bokstäver. Han gillar siffror bättre. Nu har han börjat i första  klass och säger att han inte vill lära sig läsa. Så här långt har han haft två läsläxor. Eftersom han ännu inte kan läsa, får han i stället peka ut de ord han känner igen och det är hittills sina klasskamraters namn. Men han känner också igen ord som 'jag' och 'och'. Ikväll, när jag hade läst färdigt kvällens godnattsaga, Svarta Hingstens son, tog jag fram en annan bok och Oskar pekade snabbt ut ord han känner igen ... och sedan var han ivrig att pröva på att ljuda sig igenom ytterligare några ord, som förekom ofta på sidan vi läste från. Han var också mån om att jag lät mitt finger följa texten, att jag läste långsamt ett ord i taget och att han fick upprepa orden.

Jag ogillar...

... å det grövsta detta avgrundsdjupa mörker jag hamnar i med jämna mellanrum. Hormonellt med största sannolikhet men det hjälper inte att veta det. På något satt ska man ta sig igenom skiten, få näsan över ytan och sedan trilla ner igen.

Aktivitets- och kostavtal

Jörgen och jag har skrivit ett avtal med varandra. Det handlar om kost och motion och lyder som följer:

Aktivitet = 1 timme/tillfälle (ej vardagssyssla)

Aktiviteten ska utföras minst 2 gånger/kalendervecka och redovisas i Runkeeper alternativt i Messenger (foto).

Kost: stopp för kakor, chips, glass, godis, läsk, öl, vin, sprit.
Undantag: gemensamma veckor, festligheter.

Den allra första läxan

Ett nytt läsår har börjat. Oskar går i första klass och Gustav i fjärde klass. Oskar har sett fram emot att börja skolan igen efter sommarlovet. I torsdags, när jag hämtade honom på fritids, kom han springande emot mig och hans ansikte strålade av lycka:

- Mamma, mamma, jag har fått matteläxa.

Han var ivrig att få komma igång med sin läxa och ville inte alls vänta tills vi hade ätit middag. Vi hann knappt in genom dörren innan Oskar hade plockat upp mappen för läxor ur ryggsäcken. Jag var också mycket nyfiken på den här matteläxan.

Lite snopen blev jag allt, när det visade sig vara en läsläxa!

Oskar kan inte läsa, så det kändes som en utmaning att ta itu med en läsläxa. Den kom dock med utförliga instruktioner om hur man skulle göra beroende på barnets läsförmåga.

Läxan var en samling meningar, citat av eleverna i klassen, samlade vid ett samtal om vad de hade gjort i sommar. Jag läste meningarna högt för Oskar och han fick ringa in de ord han kände igen. Han kunde "läsa" alla sina klasskamraters namn. Ingen tvekan där, inte. Jag gissar att han känner igen bilder av hur deras namn ser ut i skriven form. Han kunde även peka ut ordet 'Danmark' i sin egen mening i sammanställningen.

Vi valde ett ord, som jag försökte få honom att ljuda sig igenom men det var han inte alls intresserad av. Han ville däremot skriva det, så det fick han göra några gånger. Ordet var 'fotboll'. Några dagar senare kom han fortfarande ihåg hur han ska skriva ordet 'boll'.

Oskar gjorde sin läxa med humöret på topp men när vi var klara konstaterade han att den var tråkig.

Gustav har ännu så länge bara fått en läsläxa. Han ska läsa 20 minuter varje dag och föra läslogg, som ska skrivas på av en förälder och lämnas in varje måndag. I det senaste veckobrevet stod det att det kommer läxor i matematik (till torsdagar), i SO (inte varje vecka) och i engelska (till fredagar). Spännande!

Ett år har gått...

Present till mig själv

... och jag hoppas att det blir många fler tillsammans.

Present från Jörgen

Matspjälkning i Vattenhallen

Enligt väderprognosen skulle det vara dåligt väder igår. När vi tidigare i veckan pratade om vad vi skulle göra tillsammans med Gustav och Oskar på lördagen, föreslog jag ett besök på Vattenhallen.

Nedre magmunnen
Foto: JS

Det var inte så mycket folk vilket var en anledning till att det här var, i min mening, vårt roligaste besök där till dags dato. Vi såg en luft- och vattenshow med roliga experiment, som bland annat visade vad som hände med uppblåsta ballonger som lades i flytande kväve och vad som hände med nästan kokande vatten som utsattes för lägre lufttryck.

I tunntarmen
Foto: JS

En ny ... vad ska jag kalla det, installation kanske... Nåväl, det handlade i alla fall om matspjälkningen och vi fick följa matens väg från munnen till ändtarmen. Det var interaktivt och tog upp vad maten består av, hur den spjälkas till mindre molekyler som kan tas upp i tunntarmen, var olika näringsämnen spjälkas samt vilken betydelse bakterier har i magen. Den visade även tydligt att bukspottkörteln, levern och gallblåsan är en del av matspjälkningssystemet även om maten inte passerar genom dem.

Stickat

I våras fick jag för mig att sticka en kofta till mig själv. Jag letade mönster och hittade flera stycken (och det kommer att bli fler koftor framöver) men fastnade för en som heter Erendis Cardigan. Det är ett Garnstudio-mönster.

Jag stickade koftan i det garn, som föreslogs i mönstret, DROPs Baby Alpaca Silk. Det var en rolig stickning och när koftan till slut, efter några månaders stickande, blev färdig var jag mer nöjd med den än jag trodde att jag skulle vara.

Konst i Helsingborg

En lördag för några veckor sedan åkte barnen, morfar och jag till Helsingborg för att gå på Dunkers kulturhus och titta på utställningen Bending Reality. Vissa av bilderna var helt fantastiska medan andra inte alls gav samma wow-känsla.

Varje bild är uppbyggd av flera olika fotografier och lager.

Kantareller och en gammal ek

Den sista dagen på vår gemensamma semestervecka bjöd på växlande väder. Solsken, regn, solsken, regn och solsken. Det blev en seg start på dagen och först strax efter lunch kom vi iväg på dagens utflykt. Den tog oss först till trakterna av Tjörnarp, där vi letade svamp ... och fann en hel del kantareller. Vi tog en paus på en brygga nere vid Tjörnarpssjön, där vi åt knäckebröd med hjortpaté.

Från Tjörnarp styrde vi mot Bosjökloster, där vi letade oss fram till "den tusenåriga eken", som inte alls är tusen år men i alla fall 600-700 år och det är ju inte fy skam, det heller. Det är ett imponerande träd med sina 9,5 meter i omkrets.

Vems var den här idén?

Det frågade vi varandra ett flertal gånger under lördagens utflykt, som tog oss till Ladonia för att besöka Nimis. Vi har båda varit där tidigare men jag måste ha förträngt hur besvärligt det är att ta sig ner till stranden, där Nimis med flera konstverk står.

Nerför, nerför, nerför. Lerigt och halt. Hur långt som helst. Att bryta en fot eller ett ben kändes som inte alltför osannolikt. Utöver detta fanns tankarna på hur jobbigt det skulle bli att gå uppför branten igen. Det var fascinerande att se folk med flip flops och sandaler på fötterna - inte de mest ideala av fotbeklädnader för det här utflyktsmålet.

Det visade sig att det inte alls var så besvärligt att gå tillbaka till bilen även om det gick uppför, uppför, uppför. Det är bara att sätta den ena foten framför den andra. När vi kom tillbaka till bilen, körde vi mot Kullens fyr men stannade vid parkeringen för att äta vår medhavda mat.

Innan vi lämnade det här nordvästra hörnet av Skåne letade vi oss fram till Görse källa. Inte helt enkel att hitta men efter lite letande lyckades vi. Görse källa är en gammal stenkista, som har använts för tvätt.

Det blev inte så många steg den här dagen men en rejäl förflyttning i höjdled kompenserade för detta.

... och i Köpenhamn

Det blev nästan lika många steg, 17000+, dagen efter, när vi åkte till Köpenhamn. Jag hade min klänning på mig och kunde i slutet av dagen konstatera att jag måste köpa kjolar och fler klänningar.

Tåget och metron tog oss från Skurup till Norreport och därifrån gick vi mot den botaniska trädgården och Rosenborgs slott. Det var ganska mulet, så vi bestämde oss för att börja med den botaniska trädgården, så att vi klarade av den medan det var uppehåll.

Jag blev lite besviken på Köpenhamns botaniska trädgård. Det fanns några platser med fin utsikt över parken men i övrigt kändes den lite skräpig, eftersom det mesta var överblommat. Palmhuset var mäktigt och på sina ställen nästan olidigt varmt. En riktigt vacker trädstam med bark som skiftade i rött blev för mig behållningen av det botaniska inslaget för dagen.

På andra sidan gatan från den botaniska trädgården ligger Rosenborgs slott, där flera Kristian-kungar har bott. Besökarna släpps in på slottet i grupper med tio minuters mellanrum. Ett vackert, mycket vackert tak samt en kaklad toalett var behållningen här. Vi passade också på att äta lunch i slottscaféet.

Efter påfyllningen av energidepåerna gjorde vi ett snabbt stopp på Torvehallerne innan vi strosade mot Kungens Nytorv. På vägen tittade vi in på Café Norden, där jag åt en god chokladkaka. Vi gick i folkvimlet i Nyhavn och hamnade på Ofelia Plads, där vi hade möjligheten att få skydd från en plötslig regnskur.

Innan det var dags att ta metron hemåt, gjorde vi ett stopp på Magasin du Nord för att proviantera i deras matavdelning. Jörgen föreslog att vi skulle stanna på Kastrup på vägen hem för att äta middag, så det gjorde vi. Valet föll på O'Learys där det blev hamburgare, öl och Gammeldansk.

Ungefär tio timmar efter att vi gav oss av från Skurup var vi hemma igen och landade i soffan för att titta på friidrotts-VM på TVn.

Promenera kan man...

... göra i skogen...

Det gjorde vi i onsdags kväll. Efter att ha tillbringat dagen i Lund, körde vi till Skurup framåt sen eftermiddag, bytte om och begav oss mot Häckeberga.

Där gick vi en delvis annan, cirka tre kilometer längre, promenad än vanligt. Precis när vi gav oss iväg, kändes det tungt. Kläderna satt åt. Benen kändes stumma. Det rättade dock till sig och det blev en härlig promenad, som tog oss förbi Kullatorpet.

Totalt gick vi åtta kilometer och när vi kom tillbaka till bilen, kändes det som om jag skulle kunna fortsätta att gå hur länge som helst. Stegräknaren stannade på 18000+ steg den dagen.

När vi kom hem, grillade Jörgen fläskfilé, som vi åt med potatis och lite röksvamp, som vi hittat i skogen.

Och så har jag...

... blivit med klänning.

De senaste veckorna har jag vid ett par tillfällen frågat Oskar vad han tycker att jag ska ha på mig. Varje gång har hans svar blivit:

- Klänning.

Någon sådan finns inte i min garderob. Det var många, många år sedan jag hade klänning eller kjol. Klänning har egentligen aldrig varit en del av min garderob mer än med något enstaka undantag. Jag skulle gärna vilja ha bde kjol och klänning men vet inte om jag känner mig riktigt bekväm med det.

Nåväl, Oskar vill att jag ska ha klänning och det finns det ytterligare någon som också vill (eller vill och vill, inte skulle ha något emot det, kanske är mer rätt uttryckt). Jag frågade Oskar hur klänningen ska se ut och då sade han:

- Den ska vara blå, ha kort ärm och mycket kjol.

När Jörgens semester började den här veckan, var en av sakerna vi planerade att göra att titta efter en klänning till mig. Det gjorde vi igår. Vi var inte helt överens med Oskar, när det gällde färgvalet, utan lutade mer åt en grön nyans. Jag var skeptisk till om jag alls skulle lyckas hitta någoot jag tycker om. Men det gjorde jag/vi.

I den tredje affären vi kom till, Lindri, som jag aldrig har handlat i förut, hängde det en blå klänning, som jag provade och som kändes rätt. Den fick följa med hem. Oskar fick det mesta på sin önskelista uppfyllt. Klänningen är blå och den har kort ärm. Vad han faktiskt menar med att den ska ha mycket kjol, vet jag inte helt säkert, men jag tror inte att min nyinköpta klänning uppfyller det önskemålet.

Tanken var att jag skulle ha haft min nya klänning på mig idag, när vi skulle åka till Köpenhamn. Men vår Köpenhamns-tur har ställts in på grund av regn. Vår tanke var att besöka Köpenhamns botaniska trädgård och det känns inte särskilt lockande att göra det i regn.

Ett försenat födelsdagsfirande

Det är snart en månad sedan Jörgen fyllde år men det var först i tisdags vi fick möjlighet att fira hans födelsedag på tu man hand. Jag hade bokat bord på Stäket i Lund.

Väderleksprognosen förutspådde regn, mycket regn, för tisdagskvällen. När vi kom till restaurangen strax före klockan sju på kvällen, visade det sig att serveringen var utomhus under markiser. Det var riktigt mysigt att sitta där och höra regnet mot markistaket.

Stäket serverar italiensk mat vilket var anledningen till att jag valde just den restaurangen. Vi började med en förrätt och var sitt glas Prosecco (Rotari cuveé 28). Jörgen åt Carpaccio di manzo (tunnskivad, kall oxfilé med ruccola, hyvlad parmesan, pinjenötter och citron) och jag valde Bruschetta all'aglio (klassiskt vitlöksbröd).

Nästa rätt blev Risotto al funghi (risotto med säsongens färska svamp, parmesan och smör, toppad med ruccola och rostade valnötter) för Jörgens del. Jag hade svårt att bestämma mig för vad jag ville ha. Det fanns en laxrätt med aioli ... och jag är helt galen i aioli. Men till slut föll valet på Pasta paesana (färsk penne i en krämig sås med färska champinjoner, lök, salsiccia calabra, toppad med parmasan och persilja). Gudomligt gott! Jörgen tog en öl till maten medan jag höll mig till det jag hade kvar av Proseccon.

Efter två rätter var i alla fall jag mycket mätt och jag vet inte hur det fick plats efterrätt också i magen ... men det fick det. Jag åt Cuore caldo (husets fondant gjord på mörk och vit choklad serverad med gammaldags vaniljglass doppad i nötter). Den där fondanten ... sååååå god! Jörgen beställde Sorbetto al limone (husets sorbet gjord på färsk mynta och citron serverad med färska hallon) och lite Limoncello.

Det blev en kväll med bästa sällskapet och god mat ... och regnet höll sig hänsyndfullt borta både när vi var på väg till och hem från restaurangen.

Blixtvisit och 75-årsfirande #laterblog

Sommarens höjdpunkt var given redan för några månader sedan, när Torgil berättade att han skulle komma hem. Det finns liksom inget som slår att få träffa honom även om det bara var ett kort besök. Den här gången var Ludvig inte med men väl Torgils flickvän Maureen och hennes döttrar Chloe och Quinn.

I måndags i förra veckan begav sig mamma och pappa till Kastrup för att möta dem, när deras plan landade klockan 18:15. Det var ingen av oss som hade en tanke på att kolla hur det såg ut med ankomsttiden, innan de gav sig iväg. Jag vet inte om det hade spelat någon roll. Det var svårt att hitta information och den jag till slut hittade stämde inte. Deras flyg skulle avgå 15:25 från Gatwick och jag trodde mig kunna utläsa att det hade lyft 16:25 (Londontid) men det visade sig inte stämma.

Strax efter klockan 19 fick jag ett SMS från Torgil. Då hade de fortfarande inte lyft från Gatwick. Mamma och pappa hade då varit på Kastrup i en timme redan. Först strax efter 22:30 kom de allihop hem till pappa, där jag och barnen väntade med pizzor. Jag var imponerad att Gustav och Oskar orkade hålla sig vakna men det gjorde de, ända tills vi var hemma och de kunde krypa ner i sina sängar strax före klockan ett på natten.

På tisdagen var vi tillbaka i Malmö strax före klockan 12, lagom till att Torgil & Co skulle äta frukost. Eftermiddagen tillbringade vi sedan till fots, först i Västra Hamnen och sedan på Stortorget, Lilla torg, Gustav Adolfs torg och gågatan upp mot Triangeln. Malmö bjöd inte direkt på det bästa vädret. Mulet, blåsigt men tack och lov ganska milt. Vi hittade en godisaffär uppe vid GA torg så att Quinn och Chloe kunde köpa smågodis. Sedan fick Maureen sin önskan uppfylld, att fika, vilket vi gjorde på Hollandia.

När vi kom till Hollandia, hävdade Oskar att han ville ha en kopp kaffe. Han berättade livfullt att han brukar dricka kaffe hemma hos sin pappa. Han fick en kopp kaffe, som ha rörde och rörde och rörde i. Han tog en sockerbit och doppade den i kaffet och stoppade sedan den i munnen. Det var allt kaffe han fick i sig. Han sade att kaffet inte smakade som det skulle. (Jag har sedan dess frågat hans pappa om Oskar brukar dricka kaffe hos honom. Det har aldrig hänt.)



Redan på tisdagkvällen var det dags att säga hej då till Maureen, Quinn och Chloe, som skulle resa vidare till Paris på onsdagen.

Vi övriga i familjen träffades hemma hos mig på onsdagseftermiddagen för att äta middag tillsammans. Det var dagen före mammas 75-årsdag, så det blev ett födelsedagsfirande för henne också. Vi lagade en supergod köttfärslimpa och till efterrätt blev det en bärcocoskaka.

På torsdagsmorgonen var det Torgils tur att bege sig till Paris, där han sedan tillbringade några dagar innan han, Maureen och tjejerna tog ett tåg till Barcelona. Där har de varit tills idag, då det har varit dags att åka hem till Alameda igen.

Sargsläppardagen

När: Klockan 1:35, 25 juli 2016
Var: Messenger

- Du börjar bli fåordig. Dags att släcka?

- Helst inte.

- Jag känner mig som 22.

- Det är du inte ensam om.

- Magiskt. 

- Det är precis rätt ord.

- Tror du det skulle förändras om vi släpper sargen'?

- Det finns bara ett sätt att ta reda på det. Allt annat blir bara spekulationer.

- Nu ska jag alltså åka till Mongoliet och längta hem.

Allsvensk fotboll

IFK Göteborg, Norrköping, Häcken och Forward ... det är de lag jag har hejat på i Allsvenskan genom åren. IFK Göteborg för att Glenn Strömberg spelade där. Norrköping för att de hade så snygga dräkter (jo, det är sant att det var anledningen). Häcken ... minns inte varför. Forward för att det var ett så häftigt namn. De senaste 20+ åren har jag dock inte nämnvärt brytt mig om svensk fotboll.

Det senaste året har intresset vaknat igen. Det blir ju lätt så, när en mig mycket närstående person (läs Jörgen) är fotbollsintresserad. Nu har jag rättat in mig i ledet och hejar på rätt lag, nämligen MFF.

För någon månad sedan fick jag för mig att jag skulle ta med mig barnen och se en av MFFs hemmamatcher nu i sommar. Och igår var det dags! MFF spelade mot IK Sirius. Allsvenskans ledande lag mot laget på tredje plats i tabellen.

Oskar var länge svårövertalad att följa med. Det var nej, nej och åter nej, varenda gång jag tog upp det till diskussion. Oavsett vad han sade, köpte jag en biljett till honom också. Under den senaste veckan började han ändra uppfattning för att framåt torsdagen vara rejält otålig och tycka att matchen kunde minsann äga rum omedelbums.

Oskar och jag förberedde oss genom att måla våra naglar ljusblå. Före matchen gick vi och köpte halsdukar. Det måste man ju ha. Och popcorn! Massor av popcorn!!!

När vi klev in på Stadion var det en mäktig känsla. Planen såg både stor och liten ut på samma gång. Det var mycket att titta på och en härlig stämning.

Första halvlek kändes evighetslång. Halvvägs in i den frågade Gustav, när den skulle vara slut och han blev så tyst, när han förstod att matchen totalt skulle vara i 90 minuter. Han var märkbart påverkad av ljudnivån och satt och höll för öronen större delen av tiden. I slutet av första halvlek sade Oskar att han frös. Då kändes det nästan som om det var läge att gå hem i halvtid. Jag var också lite uttråkad. Jag är inte van att sitta och titta på fotboll utan att ha något annat att göra, till exempel, sticka, läsa, skriva, fixa med foton. Och inga repriser fanns det heller...

Som tur var stannade vi. Andra halvlek var så mycket roligare. Oskar och jag pratade om vad som hände på planen. Han levde sig in i matchen och kom med egna kommentarer som:

- Mamma, titta, nu stod han i vägen för vår kille. Så får man inte göra!
- Mamma, nu puttar de på varandra.

Han körde med sina egna ramsor:

- Buuu, Sirius. Heja, MFF!

Han borde ha stått med MFF-supportrarna i stället. Då hade han kunnat sjunga och klappa mycket mer än han fick göra nu:

- Mamma, titta där. Dom klappar där borta. Varför klappar vi inte här?

Hur gick det då? Malmö gjorde två mål i första halvlek. I andra halvlek gjorde Sirius sitt första mål och därefter gjorde Malmö ett tredje mål. Gustav tyckte att nu var det nog klart. MFF skulle vinna. Så fort han hade sagt det, så lade han till att nu skulle det nog ändå inte bli så. Han var så nervös i slutet av matchen att han inte vågade titta. Och han fick rätt! Det blev inte så att MFF vann. Sirius lyckades peta in två mål till och matchen slutade 3-3.

Jag vet inte om barnen är jättesugna på att gå och titta på fotboll igen. Jag skulle däremot gärna göra det.