Läsdagbok 4:e kvartalet 2013

Oktober

• Lillebror och Karlsson på Taket av Astrid Lindgren
• Pippi Långstrump av Astrid Lindgren

November

• A question of blood av Ian Rankin
• Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg
• Midvintermord och andra kriminalhistorier av M-A Knutas & A Nyberg (red)
• I namn av de mina av Martin Gray (orig. titel: Au nom de tous les miens)
• Vad är det som kliar? Parasiter - dokument inifrån av Nicola Davies (orig. titel: What's eating me?)

December

• Happy Holiday av Bodil Sjöström
• Handen : ett fall för Wallander av Henning Mankell
• En orolig grav av Elly Griffiths (orig. titel: A dying fall)
• Bad boy av Peter Robinson (orig. titel: Bad Boy)
• Mörka domäner av Val McDermid (orig. titel: A Darker Domain)

Det blir fortfarande mycket barnböcker men jag har även tagit mig tid för egen läsning de senaste månaderna. På barnbokssidan hittade vi en fantastisk bok på biblioteket i november. Den handlar om parasiter och heter Vad är det som kliar? Faktaspäckad men ändå lättläst. Gustav tyckte mycket om den och det gjorde även jag. Boken tog upp både endo- och ektoparasiter och deras livscykler och överlevnadsstrategier.

En annan stark läsupplevelse var Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Det är berättelsen om Rosenbergs föräldrar, deras upplevelser under Andra världskriget, hur de kom till Sverige och etablerade sig här. Det var inte helt lätt att komma in i boken men jag är så glad att jag inte gav upp.

Totalt läste jag 41 böcker under 2013 (att jämföras med 45 böcker under 2012).

Sista dagen 2013

Barnen gillar att åka tåg. Barnen gillar att hälsa på morfar. Idag kombinerade vi dessa två och tog tåget till Malmö för att äta lunch med morfar. Det var både trevligt och gott!

På Triangelns station träffade vi på denna vackra björn.

Skadegörelse...?

Igår kväll visslade det till i mobiltelefon och jag påmindes om att det var dags att besiktiga bilen klockan 11:10 idag. Det hade jag helt glömt bort - eller kanske förträngt med tanke på hur förhatlig denna årliga tilldragelse är.

Min bil fick nästan en OK-stämpel men bara nästan. Strålkastarna var, om jag förstod rätt, repiga vilket gör att de ger mycket dåligt ljus samt bländar mötande trafik. Det förklarar varför jag har tyckt att ljuset har varit uselt den senaste tiden.

Bredvid mig vid kassan på bilbesiktningen stod en man som hade en firma som bland annat polerar bilstrålkastarglas. Jag fick telefonnumret dit och så fort jag kom hem ringde jag och bokade en tid till sen eftermiddag.

Det tog cirka 45 minuter att få felet åtgärdat. Killen, som utförde uppgiften, sade att glasen varit mycket illa åtgångna och att de såg ut som om de hade utsatts för skadegörelse. Jag har mina misstankar om var det i så fall kan ha skett och kommer att vara uppmärksam på mina bilstrålkastarglas skick framöver.

När jag körde hem, var det helt otroligt vad mycket ljus det kom ur bilens strålkastare. Det var nästan så att jag blev bländad själv där bakom ratten.

Julafton. Juldagen. Annandagen.

Julafton kan sammanfattas med ett ord: LEGO.

Barnen fick LEGO av mig på förmiddagen och av sin pappa på eftermiddagen. Gustav byggde ihop det mesta men Oskars helikopter tog jag itu med. Han har ännu inte tålamodet att följa anvisningarna och bygga själv. LEGO är verkligen en favorit. Övriga julklappar fick inte mycket uppmärksamhet under själva julafton.

Det dröjde faktiskt ända till en bra bit in på förmiddagen på juldagen innan barnen skänkte en tanke åt de surfplattor, som deras pappa köpt till dem. Jag hade ägnat julaftonskvällen, efter att barnen somnat, till att ladda plattorna och fixa med föräldrakontrollen. Det är fascinerande att se hur snabbt barn fattar hur tekniska prylar fungerar!

Efter någon timme med plattorna fortsatte utforskandet av årets klappar. Vi tittade på en Mamma Mu-DVD samt på några avsnitt av Teskedsgumman. Juldagen var en otroligt lugn dag. Vi kom inte ens ur pyjamasen.

På annandagen fanns det fortfarande klappar att bekanta sig med. Jag spelade Fia med knuff med barnen och det var en upplevelse, om jag ska uttrycka det snällt. Det här med regler är inte så viktigt för en snart 4-åring. Vi spelade även memory och där slår barnen mig lätt på fingrarna. De är fenomenala på att minnas var "rätt" bricka ligger.

På kvällarna har Gustav läst i sin kartbok för äventyrare och nu ikväll fick vi en möjlighet att titta i boken som heter Min första stjärnbok.

Koka knäck hör julen till

Pappa och jag har kokat knäck tillsammans så länge jag kan minnas. Mina allra första minnen av knäckkok är lite skräckfyllda. Jag visste att knäcken var varm och oroade mig för att någon skulle bränna sig. Pappa brukade hälla knäcksmeten i en liten braspanna och så kunde man skära, eller snarare knacka, loss bitar att äta.

Knäcken kokades på kvällen före julafton. Jag och min bror brukade sitta på diskbänken bredvid spisen och titta på hur det rördes och rördes i den stora röda grytan. Knäcksmeten bubblade och det luktade alldeles ljuvligt gott. Min bror brukade tröttna efter ett tag och gick ut till mamma, som satt och tittade på TV.

I år var det Oskar som satt på diskbänken. Han ville gärna röra i smeten men fick nöja sig med att titta på. Efter ett tag var det dags för smakprov. Man måste ju försäkra sig om att knäcken kommer att bli god! Oskar gav sitt godkännande och ville gärna smaka flera gånger. Till sist blev han lite för ivrig och hade inte tålamod att vänta på att knäcksmeten i skeden skulle svalna, så han brände sig lite i munnen. Efter det var det inte längre roligt att vara med i köket. Han tog sig en pepparkaka och gick ut till Gustav, som sysselsatte sig med att rita framför TVn.

Aldrig mer...

... popcorn och läsk på bio!

Det kändes som en god idé i foajén innan bion började. Efter ca 90 minuter i biosalongen blev det mycket uppenbart att det var en synnerligen dålig idé! Att sitta omgiven av folk i en fullsatt biosalong och desperat behöva gå på toaletten - det är en ren PLÅGA!!! En plåga som varade i mer än en timme. Filmen kändes oändligt lång. Sedan var det dessutom kö till toaletten. Jag vet inte vem som var mest tacksam, när det äntligen blev min tur, jag eller min blåsa.

Filmen då? Det var The Hobbit: The Desolation of Smaug. Det är svårt för mig att göra den rättvisa, eftersom jag under åtminstone halva filmen hade annat i tankarna (se ovan) men om jag gör ett försök att bortse från detta, så ... nja, det var inte den bästa film jag sett. Jag har svårt att förstå varför man har envisats med att göra tre filmer av The Hobbit, annat än för att tjäna pengar.

Jag är inte helt up-to-date vad gäller själva berättelsen men det verkar vara en massa med som inte finns med i boken. Den obligatoriska kärlekshistorien är med, så förutsägbart och tråkigt. Är Legolas verkligen med i boken...?

3D-effekterna är häftiga och bilden är knivskarp. Det är ett plus för filmupplevelsen även om jag blir lite trött i ögonen, innan de hinner vänja sig.

Om jag ska se den tredje Hobbit-filmen...? Det är tveksamt, i alla fall på bio.

Efter bion blev det middag på Inferno i Lund. Champinjonsoppa till förrätt och sedan fläskytterfilé med rödvinssås och potatisgratäng. Mums!

Selfie...

... har blivit på modet och idag kände jag för att haka på den trenden.

Ha ha!

Gustav tittar på Barnkanalen och jag håller på med annat. En fråga uppstår:

- Vad kallas dom där som är stora? Som du har?

Det kan man ju undra. Jag som inte har följt med i skeendena på TVn har inte en aning om vad Gustav menar. Men så pekar Gustav på mig och jag förstår och kan svara:

- Dom kallas bröst.

Fredag. Tisdag. Lördag. Julafton.

Julaftons morgon och jag vaknar lite före barnen. När Gustav vaknar, säger han med enorm glädje i rösten:

- Mamma, det är julafton!

... och så får jag en kram, innan han skyndar iväg för att öppna den sista luckan i sin LEGO-adventskalender.

Oskar vaknar och ligger och sträcker på sig. Jag frågar honom om han vet vilken dag det är idag.

- Fredag.

- Nej, det är tisdag. Men det är inte vilken tisdag som helst. Vet du vilken tisdag det är?

- Lördag?

- Nej, det är tisdag och det är julaftonstisdag.

Det sista ordet möts av jubel.

God jul!

Just do it!

Jag tog mig i kragen, grävde djupt och hittade ett uns energi - och vips var köttbullarna gjorda. Jag vet knappt hur det gick till. Den sista plåten står i ugnen. Det är inte de godaste köttbullar jag gjort. Det är nog en aningens aning för mycket peppar i dem. Just nu struntar jag i det. De är långt, långt, lååååångt ifrån oätliga. Jag är bara så glad att jag faktiskt har klarat av ytterligare en uppgift inför julafton och har en sak mindre att göra i morgon.

Återstår att se om jag har lite, lite energi kvar så att jag kan slå in barnens julklappar ikväll. Det kräver förstås att Gustav somnar först. Den som lever får se...

- Ska man inte sätta på plattan?

... frågade min pappa, när vi hade hällt socker, sirap och grädde i den stora kastrullen, som stod på plattan på spisen. Oskar rörde för fullt. Jo, det är ju bra om man vill att det ska bli någon knäck.

Varje år tittar pappa och jag på vårt knäckrecept och frågar varandra om vi brukar göra enkel eller dubbel sats. Varje år har vi köpt ingredienser för dubbel sats och jag antar att vi varje år brukar göra dubbelt upp. Men det är ju ett helt år sedan sist, så det är ju inte konstigt att vi glömmer, eller hur...?

Varje år står vi där och rör i knäcken och oroar oss för att inget händer. Minut läggs till minut och smeten är lös och rinnig. Varje år tittar vi på klockan, när vi börjar knäckkoket. Varje år glömmer vi att titta på klockan, när vi lyfter kastrullen från spisen för att börja fylla knäckformarna. I år kan jag i alla fall göra en uppskattning och säga att det tog någonstans mellan 60 och 75 minuter.

Varje år blir knäcken bra!

Nu ska jag gräva i mitt innersta och hitta motivation och ork för att ta itu med köttbullarna. Jag vill bara sova. Natten blev det inte så mycket bevänt med sömnen, eftersom jag hade huvudvärk. Idag har jag tvättat hela förmiddagen och sedan kom pappa hit för att äta lunch och så var det det där med knäcken. Oskar är trött och vill gå och lägga sig men innan han kan göra det måste jag bädda rent i sängen.

Så det ska jag göra nu! Sedan blir det nog köttbullar...

Andetag

Från mitt sovrum hörs rogivande andetag. Barnen är tillbaka efter att ha sovit en natt hos sin pappa. Oskar somnade för snart tre timmar sedan medan jag läste om barnen i Bullerbyn. Gustav var uppe längre och han och jag tittade på slutet av Ronja Rövardotter tillsammans. För ungefär en timme sedan gick han och lade sig bredvid Oskar. Innan han somnade läste han i en Tom & Jerry-tidning.

Jag kan inte sluta förundras över Gustav och hans läsning. Det är så fantastiskt att följa en annan människas väg in i böckernas värld. Gustav läser i stort sett obehindrat Totte-böckerna. När vi går till biblioteket på måndag, ska jag be om tips om vad som kan vara lämpligt som nästa steg.

Nu väntar jag på att sista delen av säsong 4 av Downton Abbey ska börja. Medan jag väntar håller jag på att avsluta en bok, En orolig grav av Ellie Griffiths, samtidigt som jag med ett halvt öga tittar på Harry Potter and the Goblet of Fire.

Kock vs bagare

Jag gillar inte att laga mat. Jag tycker att det är jättekul att baka. Matlagning känns som om det kan göras lite på en höft. Bakning kräver noggrannhet. Det är därför jag helst gör det senare.

Idag har jag utmanat mig själv på matlagningsområdet. Jag hade en fläskytterfilé som jag skulle göra något med. På ICAs hemsida hittade jag ett recept från Buffé på en kryddmarinerad filé, som lät jättegod. Till den planerade jag att göra hasselbackspotatis och en sås. Logistiken att få allting färdigt samtidigt gav mig huvudbry.

Filén blev riktigt god och trots problem med stektermometern blev den perfekt tillagad (om jag får säga det själv). Jag gned in köttet med en blandning av sesamfrö och pepparmix och brynde det innan det var dags för ugnen. När köttet var färdigt, skivade jag det och hällde över en marinad, som var gjord på olja, soja, balsamvinäger, vitlök, färsk ingefära och pepparmix. Så gott! Hasselbackspotatisen blev också mumsig. Barnen är nog av annan uppfattning. De smakade inte alls på maten utan åt morötter och röd paprika.

Medan jag lagade maten funderade jag på hur många gånger i mitt liv jag har tillagat en hel köttbit i ugnen. Jag vet med säkerhet att jag har gjort en lammstek en gång för snart tjugo år sedan men det är nog allt som finns på mitt stek-CV. Kanske vågar jag mig på det igen efter dagens framgång även om jag tycker att det är lite läskigt att ta i kött.

Bakat har jag också gjort idag. Det blev sådär. Brownies och jag har inte riktigt funnit varandra än men eftersom brownies är så gott så tänker jag fortsätta att öva.

Jullov...

... så sjukt underbart det ordet är! Så ljuvligt det är att komma hem från jobbet, sparka av sig skorna, byta om och sedan sjunka ner i soffan. Jag planerar inte att resa mig igen i första taget.

Jag skulle behöva städa och kanske förbereda inför middagen jag ska laga i morgon. Men ... nä, det får vänta. Stöket går ingenstans. Recepten jag ska använda har jag koll på. Jag har handlat. Det enda jag ska göra är att ta ut fläskytterfilén ur frysen så att den hinner tina tills i morgon.

Inom räckhåll har jag fjärrkontrollen, en bok och min stickning. Eftermiddagen och kvällen är under kontroll!

Stellahår

Julavslutning står på schemat idag och jag har precis strukit långbyxorna jag ska ha på mig. Till min förvåning upptäckte jag ett hår från Stella på långbyxorna. Det är konstigt på ett par sätt. Det är ett par år sedan Stella gick bort och långbyxorna har inte funnits samtidigt som Stella.

Jag plockade bort håret och frågade Oskar om han kommer ihåg Stella. Och det gör han! Han berättade att han tog mat från matskålen och matade Stella. Det känns varmt i hjärtat att även Oskar har ett minne av Stella.

Hur mycket skånska?

I bilen på väg hem från fritids sjöng Gustav för mig och Oskar. Han sjöng:

Du skåning, du skåning,
i morgon får du äta gröt
Doppa den i honing
så blir du tjock och fet.

Det är en sång de sjunger i skolan. Gustav gjorde tappra försök att få till en riktig skånsk dialekt och det fick mig att fundera över hur mycket skånska han faktiskt talar? Det lät konstigt när han härmade den skånska dialekten. Men viss måste han väl tala skånska?

Jag har svårt att fälla något avgörande i den frågan. Jag kan säga så mycket att han inte talar en utpräglad skånska. Jag tror att jag talar mer skånska än vad Gustav gör.

Att JAG talar skånska tycker jag inte att det råder någon tvekan om. Trots det har jag fått höra av en del av mina elever att jag minsann inte alls talar skånska. Allting är relativt, brukar man säga. Jag har elever som talar en skånska som jag emellanåt inte förstår alls.

Efter middagen-saga

På måndagar går Gustav och hans klasskamrater till skolbiblioteket, där de lånar böcker att ta med hem. Boken Gustav kom hem med idag heter Sorro och Seppo och den är skriven av Rolf Dahlström.

När vi hade ätit middag, stannade vi kvar i köket och Gustav tog upp boken ur sin skolväska. Han började läsa för mig och Oskar. Han läste hela boken, alla 56 sidorna.

Vi fick lära känna Sorro och hans hundvalp, Seppo, som inte är rumsren ännu. Sorro går ut på promenad med Seppo. Det händer mycket under promenaden. De möter en krypande skalbagge, en fladdrande fjäril, en skrattande skata, en flicka på en häst, en moped, en skuttande groda och en katt. De är ute ända tills det blir mörkt och när de kommer hem uträttar Seppo sina behov på golvet.

Julkänslan ökar

Barnen kom hem i förmiddags och vi har haft en fullspäckad dag. Först på agendan stod lussekattsbak och jag har letat fram ett nytt recept i vilket det ingår kvarg. Det blev en helt fantastisk deg. Barnen var inte lika begeistrade av degen men tyckte i stället att det var fantastiskt hur degen blev så gul av röd saffran.

Trots att jag använde mer mjöl än vad
receptet angav blev degen lite kladdig och
det var inte helt enkelt att forma lussekatterna. Barnen kämpade på och var nöjda till slut. Oskar tyckte att det där med
jäsning var ganska onödigt. Det gör ju att
det tar så lång tid innan man får smaka.

Efter bakning hittade jag lite mer energi ... någonstans ... fråga mig inte var ... och tog itu med julgranen. Det faktum att den låg i tre stora svarta sopsäckar på golvet i vardagsrummet kan ha något att göra med att jag uppbådade energi. Ljusslingan var en trevlig ny bekantskap, förvånansvärt lätt att få på plats. Barnen hjälpte mig att bestämma var de olika dekorationerna skulle vara.

Naboo, en planet från LEGO Star Wars, hänger också i granen. Den är rund. Den har ett snöre med ögla. Alltså kan den vara i granen, tyckte Gustav. Något glitter har jag inte men jag tycker inte att det behövs.

Att fotografera granen är alltid lika hopplöst svårt...

Julförberedelser

Det är lite si och så med julförberedelserna i år. Jag har köpt alla julklappar, så på den fronten är det lugnt. Julkort är det sämre bevänt med. Jag har letat i gömmorna och hittat högvis med kort jag skulle kunna använda men processen har avstannat där. Barnen har skrivit julkort till ett par av sina kompisar.

Jag har ett fint foto på barnen som skulle kunna göra sig bra som ett julkort men jag måste hitta ett ställe som kan göra kort så som jag vill ha dem. De senaste årens kort har varit för blanka för min smak. Julkort är det alldeles försent att beställa nu men nyårskort kanske skulle funka. Eller mitten-av-januari-kort...?

Förmiddagen har jag ägnat åt att handla. Jag hittade ÄNTLIGEN ett par nya skor! I augusti fick jag ett presentkort på Nilsons och jag har varit där vid ett par tillfällen men lämnat affären tomhänt. För någon månad sedan hittade jag ett par snygga, svarta kängor men de knarrade. Idag kom jag in i butiken och blicken föll direkt på en riktigt mörkt brun stövlett med hög klack. Inget annat kunde tävla med den och den fick följa med mig hem.

Jag köpte även en skjorta till Oskar. Den ska han ha på förskolans julfest på tisdag. Två Astrid Lindgren-filmer blev det också och de ska bli julklappar till barnen.

Pannlampsmupp

Jag stickar och stickar på en tröja till Gustav. Den börjar kännas som en tvångströja, eftersom den aldrig "tar slut" och jag vill sticka på annat. Men färdig ska den bli! Något annat är inte att tänka på. Jag börjar se slutet på den, nu när jag stickar på den andra ärmen.

En positiv sak har den här tröjan ändå fört med sig. Jag har för första gången stickat ärmarna på strumpstickor. När monteringen av tröjan börjar närma sig, känns det så underbart att inte behöva sy ihop ärmarna. Fram- och bakstycket skulle också ha stickats i ett stycke men jag hade inte någon tillräckligt stor rundsticka för det. Men det ska jag skaffa nästa gång jag ska sticka en tröja. Tänk att även slippa sy sidosömmarna. Vilken dröm!

Jag har pannlampa när jag stickar för att få tillräckligt med ljus. Emellanåt reser jag mig från soffan och går till badrummet för att tvätta händerna eller till köket för att ta något att dricka. Pannlampan sitter fortfarande på sin plats. Jag tänder inte lampan i köket. Jag ser ju ändå i pannlampans sken. Jag kan inte låta bli att undra vad grannarna tror att det är för en mupp som går omkring med pannlampa inomhus, om de händelsevis skulle se mig.

Luciafirande

Oskar, julen 2011

Det blev inget luciafirande med mina egna barn idag men jag fick se ett fint luciatåg på jobbet. Elever från årskurs nio hade tillsammans med sina musiklärare satt ihop ett mycket bra framträdande. Jag blir alltid så imponerad av elever, som mitt i den osäkra tonårstiden ställer sig inför alla skolkamrater och lärare och sjunger solo - och gör det så bra!

För någon dag sedan kunde man läsa i Expressen om en skola, som förbjöd både tomtar och pepparkaksgubbar i sitt luciatåg. Man ville ha ett traditionellt luciatåg med endast en lucia, tärnor och stjärngossar. Skolan gjorde sedan en pudel.

De som hade sådana önskemål på den skolan hade nog satt luciakaffet i halsen om de fick se min skolas luciatåg. Det fanns inte en stjärngosse att beskåda men väl några traditionella tärnor. Men det fanns även tärnor i kortkorta vita klänningar. En tärna hade änglavingar. Det fanns tre storskäggiga herdar samt ett gäng tomtar och pepparkakspojkar/-flickor. När jag tänker efter, så fanns det även en hare.

Sångerna var inte heller inom det traditionellas ram men det var vackert och stämningsfullt. Mycket lyckat, helt enkelt!

Frisören för...

... långhåriga kvinnor har öppnat i mitt badrum. Ägarna Gustav och Oskar går med själ och hjärta in i uppgiften att ta hand om mitt hår. Det borstas och "klipps", fluffas och fixas.

Gustav undrar om jag tycker om att gå till frisören och det gör jag. Han undrar då om jag vill jobba som frisör. Det vill jag INTE. Det tycker Gustav är konstigt och jag förklarar att jag inte vet hur man klipper hår.

- Det är lätt. Man kammar, och sprejar, kör med borrmaskinen en stund och sedan klipper man och kammar lite till.

Jag är glad att det inte var någon borrmaskin inblandad i dagens besök hos Frisören för långhåriga kvinnor. Det tog förresten slut när en av frisörerna lyckats snurra in hårborsten i mitt hår och den satt ordentligt fast.

Ordnung muss sein!

Barnen har sina adventskalendrar från LEGO. Gustavs är LEGO City och Oskars är LEGO Star Wars. Runt dessa kalendrar kretsar många funderingar om hur det "ska vara".

Det börjar med hur kalendrarna ska stå. Barnen har olika uppfattningar om detta och det illustreras i fotot.

Och så är det detta med lucköppnandet! I vilken ordning ska det ske. Gustav vet. Man börjar med lucka 1 och så följer lucka 2, 3, 4, 5 ... tills man kommer till den 24:e luckan på julafton. Oskar höll med de två första dagarna. Den 3 december ville han öppna lucka 12 men rättade in sig i ledet.

Den 4 december ville han åter öppna lucka 12 och då hade jag tänkt lite och kommit fram till att det spelar ju inte någon roll i vilken ordning luckorna öppnas så länge det bara öppnas en lucka varje dag. Oskar öppnade glatt den 12:e luckan på den 4:e dagen. Gustav tyckte nog mest att Oskar och jag var allt bra konstiga.

Det stormar

Stormen Sven har dragit in över Skåne och det blåser något alldeles otroligt! Det viner och dånar utanför fönstren. Regnet smattrar mot rutorna.

Det gick inte fort att köra hem från jobbet idag. Det var mörkt. Regnet öste ner. Vinden ryckte i bilen. Det blåser upp emot 30 sekundmeter. SMHI har utfärdat en klass 3-varning. Under natten lär regnet övergå i snö och vinden ska kulminera. Det ska bli spännande att se hur det ser ut när jag vaknar i morgon bitti, om det alls går att köra till jobbet.

När jag körde hem från jobbet, lyssnade jag på Studio Ett på P1 och det pratades om stormen. Trafikverket har valt att ställa in hundratals avgångar i tågtrafiken. Journalisterna, som skötte intervjun, ifrågasatte det riktiga i detta. Är det verkligen rätt att ställa in resandet för tusentals resenärer bara för att några få eventuellt ska slippa sitta fast på ett tåg, som blivit strömlöst och kallt?

Journalisters jobb är att ifrågasätta men ibland blir det bara så otroligt infantilt och löjligt! Hade Trafikverket struntat i att vidta några förebyggande åtgärder, så hade samma journalister i morgon ställt frågor om varför Tåg X blev stående i flera timmar, utkylt och utan fungerande toaletter - hur kunde Trafikverket låta detta hända?!?

Julstök på Kulturen

Julstök på Kulturen verkar vara en populär tillställning. Köerna ringlade långa, när jag och min pappa kom till Kulturen vid 13-tiden, och de ringlade minst lika långa, när vi gick två timmar senare. Vi behövde inte stå i kö, eftersom vi hade köpt och betalat våra biljetter online.

Första söndagen i advent har varit en solig och blåsig dag. Vinden blev besvärlig och ganska oskön framåt eftermiddagen. Jag tyckte att det var svårt att hitta julstämningen. Jag trodde väl inte att jag skulle säga detta men lite snö hade gjort susen.

Jag måste ha varit på Kulturen tidigare. Jag kände igen mig där men blev också förvånad över hur stort området är. Det fanns hur många hus som helst att titta in i. Och därtill fanns en mängd med julmarknadsstånd. Mycket fint att titta på men det fick stanna vid det.

För pappa har det varit tradition att gå till Kulturen med en av mina kusiner. Jag hoppas att pappa och jag kan göra det till vår tradition nu. Nästa år måste Gustav följa med. Jag är övertygad om att han kommer att tycka att Kulturen är en spännande plats.

Innan vi gick hem, åt vi lunch på Kulturkrogen. Jag hann bara kasta en blick på menyn så visste jag vad jag skulle ha. Jag såg ordet AIOLI. Jag är som en målsökande robot, när det kommer till aioli. Det är så sanslöst gott att jag bara måste ha det om det finns att välja. Idag var det en chiliaioli (så god) och till den blev det en hamburgare med bacon, ost och fries. Mums!

Min tvättstuga

Söndagsförmiddagen har ägnats åt tvätt och åt att adventspynta lite. Med betoning på lite!

Jag har blivit mycket förtjust i min tvättstuga. Det är inte bara det faktum att det finns en mangel där som gör den utmärkt utan också att den är så effektiv. Jag ska snart upp och vika ihop den sista tvätten. På fyra timmar har jag tvättat, torkat, vikt och plockat undan sex maskiner tvätt. Den effektiviteten kan man inte klaga på!

Oskar kom ut i köket för en stund sedan och bedömde det arbete jag gjort därute. Köksbordet och diskbänken är städade. På köksbordet står en adventsljusstake. Det fick godkänt. Oskar konstaterade att jag hade röjt. Men så fick han syn på hyllan precis innanför dörren. Till mitt försvar måste jag säga att jag har plockat där också men Oskar var av uppfattningen att det inte var tillräckligt:

- Du måste städa, mamma! sade han och gick sedan tillbaka till sin pärlplatta i vardagsrummet.

Ja, jag ska fortsätta plocka i hyllan och få ordning på sakerna där. Men det får bli senare. Eftermiddagen ska jag tillbringa på Kulturen tillsammans med min pappa. Vi ska titta på julstöket.

Tidig adventsmorgon

När barnen kom hit igår, hade de med sig var sin LEGO-adventskalender. De var båda mycket förväntansfulla och ville helst börja öppna luckorna genast men pappa hade sagt att de måste vänta. Den som vaknade först på morgonen den 1 december skulle få öppna en lucka först.

Halv fem i morse vaknade Gustav och han hävdade med bestämdhet att solen var på väg att gå upp.Vi gick upp och han fick öppna sin lucka nummer ett bakom vilken det fanns en polis. Oskar vaknade en knapp timme senare och hittade R2D2 bakom sin första lucka.

Nu har väntan börjat för att få öppna lucka nummer två...

Tvåbenta katter

Barnen var hos mormor en stund i eftermiddags. Att döma av vad min mamma skrev på Facebook alldeles nyss så hade de en annorlunda stund tillsammans:

det var planerat, att jag skulle få besök av två pojkbarnbarn. i stället dök det upp två tvåbenta katter. dom lapade mjölk från tefat halva eftermiddagen och försökte klättra upp på köksbänken (utan att direkt lyckas). de fyrbenta katterna försvann ur sikte i samma ögonblick de tvåbenta kom in om dörren, visa av erfarenheten

Pysselprojekt

Det är ett par år sedan jag köpte pärlor och pärlplattor till Gustav i en from förhoppning om att han skulle tycka att det är kul att pärla. Hittills är det mest jag som suttit med pärlorna ... men den senaste veckan har det skett en förändring. Båda barnen tycker plötsligt att det är pärlorna är roliga. Gustav var först ut med att pärla en minion. I morse gjorde även Oskar sin version av en minion:

Oskar har varit hemma från förskolan hela veckan och har suttit en hel del med både pärlor och plusplus. Av det senare skapade han Darth Vader.

Sluttampen

Om lite mer än en vecka, den 2 december, är vårt hus helt sålt, tomt och städat. Jag var där idag för att hämta det sista av mina saker samt för att vi skulle köra en massa till återvinningen.

Det som skulle till återvinningen visade sig vara betydligt mindre än vi trodde. Det jag skulle ha med mig till min lägenhet var däremot bra mycket mer än jag tänkt. Men det fick plats i bilen. Till min stora förvåning har jag dessutom redan packat upp det mesta.

Barnen var hos mormor och J och där stannade jag till en stund för att vi skulle äta middag tillsammans. Det blev en mycket god kycklinggryta. Jag kom inte hem tomhänt därifrån. I mammas förråd har min brors gamla stereo stått i drygt tio års tid. Den har nu fått flytta hem till mig och jag ska se om jag kan få ihop den. Vi tror inte att min bror kommer att ta den med sig till USA...

Det har skett en del på teknikfronten de senaste 20 åren, den saken är säker. Stereon är enorm! För att inte tala om högtalarna. Jag vet inte riktigt var jag ska ha den. Den får till att börja med stå på skänken in vardagsrummet. Det blir inte snyggt men så får det bli. CD-växlaren för fem skivor tror jag kan komma till användning, liksom radion. Det dubbla kassettdäcket - not so much!

Jag har också tagit itu med min klädkammare. Nu finns det ljus i den! Tack, J, för spotlights. Jag har gått igenom och sorterat alla de kläder jag sparat efter Gustav för att Oskar ska ha dem. De är packade i lådor och ska ner i källarförrådet i morgon. Jag ska även gå igenom lådorna med skor och se vad som ska vara kvar i klädkammaren och vad som ska ner i källaren.

I klädkammaren finns också några kartonger med brev ... från 20+ års brevväxlande med ett antal brevvänner runt om i världen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med alla breven. Spara? Alla eller bara utvalda? Det lär i alla fall bli ett digert jobb att gå igenom de kartongerna.

Ut från klädkammaren och ner i stora plastlådor har allt Playmobil förflyttats. Jag skulle vilja ha det sorterat i olika kategorier men barnen vill ha allt i en enda röra. Vi får väl se framöver om vi kan hitta någon bra lösning på det.

Det är tur att jag gillar att tvätta

Jag passade på att ta hand om veckans tvätt redan igår eftermiddag. Det var inte särskilt mycket, vilket inte är så konstigt, eftersom Oskar och jag har varit hemma hela veckan. Det kändes skönt att inte behöva tänka på tvätt den här helgen. Eller...?

När barnen hade somnat igår, fick Oskar en jobbig hosta. Den kom från ingenstans. Han sov men hostade ordentligt med jämna mellanrum. Jag var inne och tittade till honom med jämna mellanrum, gav honom en extra kudde, så att hans huvud skulle komma upp.

Jag höll på att göra mig i ordning för att gå och lägga mig, när jag hörde ett desperat skrik från sovrummet. Oskars sista hostattack hade resulterat i att han kräktes - på sig själv, sin kudde, underlakanet, Gustavs täcke ... och på Gustav. Det låter som om det kom kopiösa mängder men det var inte så mycket. Det lyckades bara sprida sig väldigt mycket.

Ta hand om Oskar, börja ta hand om sängkläderna, försiktigt väcka Gustav ... som förståeligt blev helt förskräckt över vad som hade hänt. Han fick tvättat av sig och en ny pyjamas letades fram och sedan gick han och lade sig i sin egen säng, där han sov hela natten.

Och nu tvättar jag igen!

Halv åtta hemma hos mig...

... serverades inte middagen idag men den var på gång. Fredag kväll lär i Sverige vara synonymt med att äta tacos. Det brukar vi inte göra men idag var det just det som hamnade på middagsbordet. Det var inte mycket känsla av Mexiko över vår tacomiddag men det fanns åtminstone tacoskal och köttfärs.

Det är inte lätt att få ihop en middag som både jag och barnen äter. Rättelse: det är helt omöjligt! Av det som stod på bordet idag var det bara tacoskalen och köttfärsen som alla åtminstone smakade av. Oskar åt nog hela två kvadratcentimeter tacoskal. Gustav åt ett helt. Inget av barnen åt några större mängder av köttfärsen.

Oskar åt sig mätt på röd paprika och morötter. Gustav åt sig mätt på morötter, gurka och broccoli. Jag åt mig mätt på tacoskal, köttfärs, broccoli, röd paprika och dressing.

Igår lagade jag en potatisgratäng med falukorv i. Den var jättegod! Barnen tittade på den och konstaterade att de inte ville ha. Gustav gillar normalt sett potatis men tydligen inte som potatisgratäng. Han åt en skiva falukorv, som han nogsamt skar bort kanten på. Oskar åt ingenting. Men det borde jag ha kunnat räkna ut. Han äter ju inte potatis i någon form.

Pasta äter han däremot. Det gillar Gustav också. Inget av barnen är överdrivet förtjust i köttfärssås även om de ibland överraskar mig och äter det. Köttbullar kan Oskar tänka sig att äta en. Gustav säger tvärnej. Förut åt båda barnen pannkakor men numera tycker Oskar inte om det. Men ... slår det mig nu, när jag nämner pannkakor ... båda barnen äter fläskpannkaka. Oskar vill visserligen att den ska vara snudd på kall men han äter det!

Se där, det finns något som vi alla tre äter!

- Du måste öva, mamma!

När barnen säger att de inte kan något, säger jag att man måste öva för att lära sig nya saker. Det mottas inte alltid med entusiasm. Ibland får man äta upp sina egna ord. Det fick jag göra alldeles nyss.

Oskar och jag åt en enkel lunch tillsammans och efter lunchen plockade jag undan i köket. Jag kom att tänka på en sång om en krokodil, som Oskar sjöng för ett drygt år sedan. Han har lärt sig den på förskolan och jag bad honom att sjunga den för mig medan jag ställde in disk i diskmaskinen. Men det ville han inte.

- Du kan sjunga den, mamma.

- Men jag kan den inte.

- Du måste öva, mamma. Du måste öva!

Apropå att röja i köket och äta upp sina egna ord... Jag pratar mycket med barnen om att de måste plocka undan efter sig. Städa. Härom kvällen tittade Oskar sig omkring i köket och sedan tittade han allvarligt på mig:

- Mamma, köket är stökigt. Du måste städa!

Och han hade naturligtvis alldeles rätt. Det stod ganska mycket saker på köksbänken. Jag följde hans uppmaning och städade undan.

Läsandet gör framsteg

Gustav gör stora framsteg med sitt läsande. Nu tar han fram böcker för att läsa själv. Och han gör det för att läsa, inte "läsa". I förrgår kväll läste han högt för sig själv ur en bok som handlar om att fylla år. Igår läste han en bok som heter Hitta på (av samma författare som skrivit Knacka på) och delar av en bok som heter Jag är inte söt. Och så läste han om binnikemaskar.

Om binnikemaskar och andra parasiter, både ekto- och endoparasiter, läser vi i en bok som heter Vad är det som kliar? Det är en mycket bra, rolig och informativ bok. Det är mycket text men även mycket bilder. Parasiter och deras anpassning till livsmiljön och överlevnadsstrategier inte bara spännande utan ibland smått otroliga.

They got us!

I början av höstterminen var jag noggrann med att kamma barnen med NitFree-luskammen i förebyggande syfte. Det sägs att utbrott av huvudlöss är vanliga när barnen träffas igen efter sommaruppehållet. Barnen har lyckligtvis inte haft huvudlöss och den här hösten var första gången jag faktiskt använde kammen med någon slags regelbundenhet.

För 1,5 månad sedan kliade sig Oskar mycket i bakhuvudet. Jag kammade och kammade men hittade ingenting.

I samband med att jag flyttade, glömdes NitFree-kammen bort. I lördags kväll såg jag att Gustav rev sig i bakhuvudet några gånger ... och den här gången hittade jag tre-fyra löss, när jag kammade. Inget på Oskar. På söndagsmorgonen, innan vi skulle åka till Apoteket för att köpa lusmedel, kammade jag igen och resultatet blev två löss hos Gustav och en lus i Oskars hår.

Jag har gjort tappra försök att kamma även mitt eget hår. Det är inte helt enkelt, kan jag meddela. Hittade inget.

Barnen är nu behandlade och vid kamningen igår kväll och nu på morgonen har inte uppbringat några fler små "kusar". Jag hoppas att det fortsätter så.

Mangel...

... jag har en mangel! Nja, inte jag, kanske, men det finns en mangel i min tvättstuga. Det är nästan löjligt hur lycklig jag blev, när jag såg det. Jag har manglat lakan och örngott och kan knappt vänta tills det är dags att bädda med dem.

Det är ju inte bara det att manglade lakan är otroligt sköna att sova på. De tar också avsevärt mindre plats när de ligger ihopvikta i skåpet.

Mangeln var pricken över i:et i en redan positiv tvättstugeupplevelse. Det tog ett tag innan jag hittade tvättstugan. Den finns överst i trapphuset - ingen märkning på dörren. Bokningslista och tvättstugenyckel finns i ett plåtskåp utanför tvättstugan - luckan är märkt med en skylt som föreställer en brandsläckare.

Det finns inga fasta tvättpass i bokningslistan utan man bestämmer själv hur många timmar man behöver för att bli färdig. Man får bara boka ett pass åt gången. Vi är bara sex hushåll som ska samsas om den här tvättstugan så jag kan inte föreställa mig att det ska vara svårt att få en tvättid.

I tvättstugan finns två tvättmaskiner, ett torkskåp, en torktumlare ... och så den där härligt, underbara mangeln! Alla maskiner är snabba, så man blir snabbt färdig. Det kommer alltså att fungera att slänga in en eller två maskiner tvätt en kväll efter jobbet och hinna få allt klart på mindre än två timmar.

Jag sitter här och ler fånigt bara jag tänker på den där mangeln...

- Hur kan du fylla år sist när du är född först?

Gustav och jag pratade om vad vi ska köpa till hans kompis, N, som har kalas nästa helg. Gustav konstaterade att N är född i november precis som jag. Och att det är tre veckor till min födelsedag. Där måste jag rätta honom, eftersom det bara är tre dagar till jag fyller år.

Gustav funderade vidare och pratade lite högt för sig själv. Han kom fram till att jag fyller år på tisdag och att det är lördag idag och att jag fyller år den 12:e. Sedan sade han:

- Hur kan du fylla år sist när du är född först?

Jag vet inte riktigt hur han menar och det fanns inte tillfälle att reda ut det. Kanske handlar det om att jag är äldst i familjen (=född först) men jag är den av oss som fyller år sist på året.

Skaparglädje

Gustav fortsätter sitt bildskapande. Härom kvällen letade jag fram lådan med PlusPlus, eftersom Oskar ville att jag skulle bygga en båt. Gustav byggde också en båt - Titanic - och ett isberg. Hav och mörk natthimmel målades på ett papper och vita PlusPlus-bitar blev stjärnor på himlen.

Kontakt

Nu har jag kontakt med omvärlden igen.

Igår fick jag min router från Bredbandsbolaget och började proceduren att koppla in telefon och bredband. Det var inte helt enkelt men nu fungerar det! Eller, förresten, enkelt var det men det kom små hinder i vägen och det var enormt tillfredsställande att jag lyckades ta mig över dem på egen hand nu ikväll.

TVn fick jag igång redan i lördags och nu har jag återigen en massa kanaler - lite mer än 10 - och jag konstaterar att det är väldigt lite jag är intresserad av att titta på.

- Jag tycker inte om sån där fil

Pappa frågar Oskar:

- Vill du ha lite fil?

Det vill Oskar inte ha så pappa dukar undan hans tallrik. Så fort Oskar har satt sig vid bordet säger han:

- Jag vill också ha fil.

Pappa suckar lite lätt och hämtar en tallrik till Oskar och häller upp lite fil. Oskar tittar på tallriken och säger:

- Jag tycker inte om sån där fil.

Lugnet efter stormen

Simone har dragit vidare och lugnet har lagt sig. Himlen är fortfarande mest gråmulen men solen tittar fram emellanåt. Det har regnat en del under förmiddagen.

Strömmen gick en stund under kvällen igår. Barnen och jag satt och tittade på TV, när det plötsligt blev mörkt. Oskar var förbryllad:

- Tepen gick tönner, gick han runt och sade upprepade gånger. (Om du behöver översättningshjälp så betyder det TVn gick sönder.)

Efter en stunds letande hittade vi ljus. Inte helt lätt, eftersom vi packade ner alla nästan alla ljus och ljusstakar i flyttkartonger för några veckor sedan. En pannlampa fanns till hands, eftersom jag hade använt den medan jag stickade härom kvällen.

Jag hade sett till att ladda mobilen och kunde läsa på Skånska Energis hemsida att strömmen beräknades vara tillbaka klockan 23:15. Det visade sig att vi inte behövde vänta så länge utan tio minuter senare kom strömmen tillbaka. Totalt sett var vi väl strömlösa i 30-40 minuter.

Minns Gudrun

Ute vrålar vinden runt huset. Stormen Simone är här! Vädret har minst sagt varit varierat under dagen. Vissa stunder har det blåsten ackompanjerats av solsken, blå himmel, gråa moln och regn ... samtidigt. För någon timme sedan visade väderstationen vi har i köket att det blåste 21,8 sekundmeter.

En dag som idag minns jag stormen Gudrun och även stormen Per. När Gudrun drog in över landet, hade vi precis flyttat till Ingebo utanför Mösterås. Vi satt och tittade på nyhetssändningen klockan 18, när det plötsligt blev mörkt. Becksvart! Vinden dånade och emellanåt var jag övertygad om att rutorna i fönstren skulle blåsa in i huset.

Det tog fem dygn innan vi fick strömmen tillbaka och ytterligare en vecka innan telefonen fungerade igen. I Ingebo eldade vi för att få värme och för att det uppvärmda vattnet skulle kunna cirkulera i huset behövdes en pump. Det var även en pump som såg till att vi fick vatten i kranarna. Pumpar behöver el för att fungera. Det var alltså inte vara elen som försvann utan även vattnet. Och det är bra mycket mer besvärligt att vara utan vatten än att vara utan el!

Vi lyckades få tag på ett "elverk". Det heter säkert något annat, en sådan där grunka som går på bensin och genererar el. Den kunde vi koppla till pumpen som hörde till pannan, så att vi kunde elda. Vi kunde även koppla den till enstaka lampor och jag har för mig att vi även kopplade in mikron och kylskåpet.

Dagen efter stormen körde vi in till Mösnterås för att duscha på badhuset. Jag duschade även på jobbet under dagarna som följde. Varje dag när jag körde hem från jobbet hoppades jag att jag skulle se att det lyste i husen jag passerade på vägen men det var bara mörkt, mörkt, mörkt. Men den femte dagen, så möttes jag av ljus och när jag körde upp på gårdsplanen framför vårt hus, så lyste det som en julgran. Det var en underbar syn.

När det var dags för Per, var jag gravid med Gustav och bestämde mig för att inte stanna i Ingebo utan åkte hem till mamma i Lund. Men på vägen stannade jag i Växjö för att gå på en helgkurs och det var just den helgen Per slog till. På kvällen, efter första dagens träff, körde jag i snöstorm mellan Växjö och Ljungby och jag har nog aldrig varit så rädd. Så här i efterhand kan jag inte begripa varför jag inte tog in på hotell i Växjö för natten.

Även efter Per var vi av med strömmen ett par dagar men det slapp jag bekymra mig om eftersom jag inte var hemma i Ingebo.

Idag tror och hoppas jag att vi inte ska bli av med strömmen. Det känns lite otroligt att det skulle hända här. Men lamporna blinkar emellanåt, så risken finns ju.

Meeeeen...

Vi har tittat på bilder av Vintergatan och även sett var i Vintergatan vårt solsystem finns. Gustav konstaterade snabbt att han har ritat fel på sin bild av Vintergatan, eftersom han placerade solen i mitten av galaxen. Jag förklarade att han ritade så som hans inre bild sade honom att det är men nästa gång kommer han att rita annorlunda, eftersom han har lärt sig mer om Vintergatan.

När Gustav satt och ritade igår, berättade han för Oskar att vi inte kan lämna Vintergatan, eftersom det är vårt hem.

Det ritas...

R2D2 och C-3PO

... och ritas och ritas här hemma. Det är en effekt som förskoleklassen har haft på Gustav. I förskolan ritade han endast när det var en gemensam uppgift för alla barnen. Hemma ritade och målade han bara om jag tog initiativ till det.

De senaste två veckorna har Gustav producerat ett snart oräkneligt antal teckningar. Han har ritat teckningar till sin lärare, L, och till fritids"fröken", A. Oskars kompis, M, har också fått en teckning.

Under gårdagen var temat rymden och till att börja med Star Wars. R2D2, C-3PO, Darth Vader, rymdskepp, dödsstjärnor, onda som jagar goda, exploderande planeter och stjärnor växte fram på papper efter papper.

Klonsoldater, vars uniformer fått sandfläckar, jagar R2D2 och C-3PO.
Darth Vader finns med på ett hörn.

Senare på kvällen vändes fokus mot vårt solsystem och Vintergatan.

Ritandet fortsätter nu på morgonen. Någon extra timme med sömn blev det inte i natt (omställning från sommartid till vintertid). Barnen vaknade strax före klockan fem och har vid det här laget varit i farten i lite mer än två timmar. Gustav ritar både nya bilder samt gör förbättringar i gårdagens.

Konspiratorisk

Fredagens Skavlan var riktigt sevärt. Jag är så glad att jag höll mig vaken för att se intervjun med Malala Yousafzai (och hennes pappa).

Den norska prinsessan Märta-Louise var också gäst i programmet för att prata om änglar. Kontrasten mellan Malala och Märta-Louise, och vad de väljer att ägna sina liv åt, var enorm. Det är nästan så att jag känner mig konspiratorisk och tror att redaktionen bakom Skavlan hade en baktanke med att låta dessa två kvinnor vara gäster i samma program. Märta-Louise skulle med den position hon har kunna uträtta många viktiga saker i världen, till exempel arbeta för flickors rätt till utbildning ... men hon ägnar sig åt änglar och healing.

En tappad vante

Oskar gjorde dagens goda gärning, när jag hämtade honom på förskolan idag. En pappa var också där och hämtade sina barn. De var på väg att gå ut genom dörren. Jag satt och plockade med Oskars kläder, när ett av de andra barnen började gråta. När jag tittade upp såg jag Oskar springa mot den öppna ytterdörren och han ropade något.

När Oskar kom fram till tröskeln, böjde han sig ner och plockade upp något från golvet. Det ledsna barnet hade tappat sin ena vante, när pappa lyfte upp henom i vagnen. Oskar lämnade vanten till det ledsna barnet, som slutade gråta och pappan tackade Oskar för hjälpen.

Fredagskoma

Fredagarna på jobbet är en enda lång upploppsraka som leder fram emot två dagars ledighet - och den här veckan även till en veckas höstlov. Jag ser fram emot att komma hem, äta middag och sedan sätta mig i soffan och sticka. De två första delarna uppfylls alltid. Den sista är svårare att orka med. Det är konstigt att något som är så roligt, som jag ser fram emot så mycket, inte orkas med.

Ikväll blev det tre varv stickade innan jag lade ifrån mig garn och stickor. Jag har tittat på Doobidoo (som jag alltid får för mig heter Diggiloo), som var småtrevligt med Filip och Fredrik i det ena laget. Jag hade bestämt mig för att skippa Skavlan men så såg jag att Malala Yousafazai ska vara en av gästerna och det vill jag gärna se, så sömnen får vänta en stund till.

Oskaruttryck

- Jag vet ingenting, säger Oskar när jag frågar honom något som han inte kan svaret på eller när hans språk inte räcker till för att svara.

- Jag gillar inte om det, säger Oskar när det är något han inte tycker om.

Just nu gör Oskar något som jag tror att han "gillar om". Han ligger utsträckt i soffan, mätt i magen, och tittar på barnprogram. Jag gjorde pannkakor till middag. Gustav ska på utflykt med förskoleklassen i morgon och det ska med matsäck och då blir pannkakor bra. Det visade sig att pannkakor är något som Oskar "inte gillar om" så han åt köttbullar i stället. Nu får vi slappa en stund innan det blir dags att påbörja gå-och-lägga-sig-proceduren.

När barnen har somnat, ska jag sätta mig och rätta mina fysikniors prov i atom- och kärnfysik. Sedan är ännu en vanlig torsdag till ända.

Migrän och vardagsmatematik

I förra veckan hade Gustav huvudvärk vid ett par tillfällen. När den kom även på helgen, efter att han tittat på TV, tog jag igår kontakt med skolsköterskan och frågade om hon kunde kolla Gustavs syn. Det kunde hon och det gjorde hon idag.

På långt håll är Gustavs syn perfekt. Hur det står till med närseendet kan inte kontrolleras på skolan men, om vi vill, skickar skolsköterskan en remiss till ögonläkare. Hon är dock inte säker på att det är synen som är orsaken. När Gustav berättade för henne om sin huvudvärk, hur den känns, att den sitter över höger öga, att han blir väldigt trött när den går över, då gick hennes tankar till migrän.

Med tanke på att Gustav har två föräldrar som båda har migrän emellanåt så är det kanske inte en helt otrolig förklaring. Jag minns hur Gustav låg helt utslagen av huvudvärk två helger i början av det här året. En kontakt med Barnläkarmottagningen blir nästa steg.

Den här veckan har barnen varit helt galet trötta, när jag hämtat på förskola/fritids. Båda är på uruselt humör men ändå har vi haft två mysiga kvällar tillsammans. Det gäller att möta dem på rätt sätt, bortse från den egna tröttheten efter en dag på jobbet och absolut undvika att själv falla in i ett trotsigt-barn-beteende. (Jo, det händer att jag hamnar där ibland.)

Oskar har hjälpt mig med middagen igår och idag. Han drar fram en stol till spisen och står och rör grytorna vare sig det behövs eller inte. Idag hjälpte han till med dukningen också. Jag frågade hur många tallrikar vi behövde. Det visste han först inte alls med sedan menade han att vi behövde tio stycken. Jag öppnade diskmaskinen, som var full med ren disk, och Oskar fick plocka tallrikar och bestick därifrån. När han var klar, stod det tre tallrikar med tillhörande kniv och gaffel på bordet ... och det var helt rätt. Vi räknade tillsammans och kom fram till att det var tre tallrikar. Det går att hitta matematik i många situationer.

Firat födelsedag

Min pappa fyllde år igår. Idag har vi firat hans födelsedag. I förmiddags slog jag in presenterna och det krävde lite uppfinningsrikedom efter som jag inte hade en tillräckligt stor bit papper för att slå in det stora paketet på vanligt sätt.

Oskar kunde inte hålla sig, när morfar öppnade det första paketet. Han talade om vad det innehöll men eftersom han inte talar rent, förstod morfar inte vad Oskar sade.

- Han sa inte att det är batterier i paketet, hjälpte Gustav till.

Batterierna behövdes till den radiostyrda helikoptern som fanns i det stora paketet. Om jag inte minns helt fel, så var det Gustav som bestämde att morfars helikopter skulle vara guldfärgad. Pappa såg den här helikoptern på Hamleys på Emporia, när han var där med Gustav i somras. Han berättade om den och jag bestämde mig direkt att det skulle bli årets födelsedagspresent.

Helikoptern är otroligt lätt och otroligt tålig. Det går att krascha den hårt utan att den går sönder. Och det är tur! Det var inte helt enkelt att manövrera den. Pappa lyckades få ganska bra kläm på det men Gustav var riktigt duktigt från första stund.

Oskar blev mycket olycklig, när han förstod att helikoptern inte skulle följa med oss hem.

Hur svårt kan det vara...

... att räkna tio maskor? Tydligen alldeles fantastiskt svårt.

I mönstret jag stickar står det att jag ska sätta tio maskor på en tråd. Och det gör jag. Tror jag. När jag ska fortsätta sticka, tycker jag att det är något som inte stämmer men stickar ändå två varv. Då står det klart för mig att något verkligen inte stämmer och jag räknar maskorna jag satt på en tråd ... och på tråden finns det 11 maskor!!!

Jag utbrister.

- Hur svårt kan det vara att räkna tio maskor?

Gustav tittar på mig.

- 1... 2 ... 3... 4... 5... 6... 7...8... 9... 10. Så där. Inte svårt alls!

Letat och letat och letat

De senaste två månaderna har jag letat efter boken Bebis gnällig. Det är en bok som jag har lånat till barnen på biblioteket och den har varit totalt försvunnen.

Lånetiden har gått ut och jag har lånat om ... ett par gånger. Den möjligheten är nu uttömd, så det var verkligen på tiden att boken kom fram.

För en stund sedan gjorde jag ett nytt sök och jag fann den! Den låg ovanpå expedithyllan i Gustavs rum. Om den har legat där hela tiden eller om den har hamnat där på sistone har jag ingen aning om. (Nej, jag dammar inte särskilt ofta.) Det spelar mindre roll. Den är funnen och den ska tillbaka till biblioteket IDAG!

Hurra...

... idag sov jag till klockan 6:30. Eller bra nära, i alla fall. Oskar väckte mig klockan 6:23.

Så hur gör man då för att sova till 6:30? Man gör ingenting särskilt. Går och lägger sig, när det känns som att det är dags. Inga planer om en idealisk "vaknatid".

Nu börjar klockan närma sig åtta. Gustav sover fortfarande. Han har haft huvudvärk två kvällar i rad. I torsdags kväll hade han lite, lite förhöjd temperatur - dock inte feber. Dagtid tycks han vara pigg och glad. Återstår att se hur han mår, när han så småningom vaknar.

Tyskland ... Thailand...

Jag fick för mig att kolla om Gustav kom ihåg flaggorna vi tittade på igår. Jag letade upp Tysklands flagga  på internet och frågade Gustav om han visste vilket land den hörde ihop med.

- Nääää ... Thailand kanske...?

Då gjorde jag ett försök med den finska flaggan.

- Spanien...?

Nåja, det visade ju sig i alla fall att Gustav kan lite fler länder än Tyskland, Finland och Kanada. Apropå Kanada. Jag tog fram den kanadensiska flaggan och visade Gustav.

- Kanada!

One down, many to go...

Google is your friend

Hmmm, kanske ska jag inte vara fullt så okritisk i mina uttalanden men Google kan man använda till mycket. Just nu far barnen omkring i vardagsrummet med var sitt pappersflygplan. Gustav frågade om jag kan vika pappersflygplan ... och det kan jag. Jag lärde mig det som barn och använder fortfarande samma vikning.

Men visst ska man vidga sina vyer? Det måste finnas massor med olika sätt att vika pappersflygplan. Jag gjorde en snabb sökning på Google och hittade ett par YouTube-klipp som vi tittade på tillsammans. Ett av klippen visade ett grymt bra pappersflygplan ... och det visade sig vara ett alldeles riktigt konstaterande. Det flyger fantastiskt bra och barnen är superlyckliga ... och jag måste titt som tätt ducka för att inte få ett pappersflygplan rakt på näsan.

Härom kvällen undrade Gustav hur Tysklands flagga ser ut. Det hittade vi snabbt med hjälp av Google. Därefter hann vi med att titta på Sveriges, Finlands och Kanadas flagga. Fler länder kom Gustav inte på. Jag föreslog Danmark och då fick vi Norges flagga på köpet. Och naturligtvis måste vi titta på kusin Ludvigs flagga - USA:s flagga.

Jag är ganska övertygad om att det inte var sista gången barnen och jag använde Google tillsammans.

Hur göra för att sova till 6:30?

Jag har prövat att vara uppe sent, det vill säga till midnatt. Det funkar inte. Jag vaknar ändå klockan fem.

Igår gjorde jag tvärtom. Jag gick och lade mig före klockan nio på kvällen, läste en stund i A Question of Blood, somnade strax efter 21:30.

I morse hörde jag när barnen gick upp men sov vidare. Tio i åtta kom Gustav och frågade om jag ville ha ett kokt ägg till frukost och då kändes det alldeles lagom att gå upp.

Det var ett bra tag sedan jag sov så länge i ett sträck. Jätteskönt! Men inget jag kommer att göra till en vana, eftersom det känns som om halva dagen har gått, när jag vaknar så sent. Jag har siktet inställt på 6:30!

Nej, det är inte alls...

... en mild höst! Jag tar tillbaka allt jag skrev om det tidigare idag. Det blåser småspik genom märg och ben. Alldeles otroligt oskönt!

Fastnade i Spotify

Det var fredag igår och fredagar på jobbet är fullspäckade med lektioner och jag är rejält trött, när jag kommer hem. Jag hade dock föresatt mig att jag inte skulle gå och lägga mig tidigt, i en förhoppning att jag skulle kunna sova till åtminstone 6:30 idag på morgonen.

Fredagskvällen tillbringade jag i soffan med en ny stickning - en tröja till Gustav. På TV blev det så småningom Skavlan, som lyckades fånga mitt intresse en stund. Fokus flyttades så småningom till Spotify i stället. Ett "samtal" på Facebook inspirerade mig att börja göra spellistor för ett par år på 1980-talet.

Spotify har en tendens att slå klorna i mig och inte släppa mig på ett bra tag. Två spellistor fick jag ihop, en för 1985 och en för 1986, och jag är mycket nöjd med dem. Idag på morgonen kom jag på att jag inte har med några svenska låtar i någon av listorna ... så det MÅSTE jag ju råda bot på under dagen.

Hur gick det med att sova till 6:30? Inte så bra. Klockan var en bra bit efter midnatt innan jag somnade. Ändå vaknade jag strax före klockan sex. Barnen vaknade tjugo minuter senare och dagen rullade igång med Alfons Åberg-filmer på YouTube innan det var dags för frukost.

Mild höst

Vid midnatt var jag ute en kort stund för att kolla om jag hade låst bilen. Det hade jag. Även om det var blåsigt var det mycket milt ute. Inte alls kallt. Det var svårt att tro att det var mitt i natten halvvägs in i oktober månad.

Att vintern lurar runt hörnet påmindes jag om på jobbet. I veckans skolblad fanns information vad som gäller om det blir snökaos framöver, vad man ska göra om skolbussen inte kan ta sig fram. Vintern som gick var skolan stängd åtminstone ett par dagar på grund av snön.

När jag kör hem från jobbet och närmar mig Sjöbo, har jag en vacker utsikt över träd i härliga höstfärger. Flera gånger har jag tänkt tanken att jag skulle vilja stanna och ta ett foto. Men det får stanna vid en tanke, eftersom det inte är tillrådligt att parkera mitt på en 90-väg.

Igår hade jag sällskap av en kollega i bilen och vi kom att prata om färgerna på löven. Att löven skiftar färg tror man beror på att de drar in klorofyllet för att hushålla med näringen. Klorofyllet är bundet till ett visst protein och för att inte slösa med kväve, som är en begränsande näringsämne, ser trädet till att bryta ner proteinet till aminosyror för att spara dem till nästa säsong. Alen, som kan fixera luftens kväve och inte är beroende av det kväve som finns i marken, behöver inte vara lika sparsam och fäller sina blad gröna.

När det gröna klorofyllet försvinner från löven, är det andra färgämnen som syns i stället. Karotenoider ger bladen dess gula färg medan antocyaniner gör dem röda. Bladens färg påverkas också av andra faktorer. Om temperaturen ändras snabbt, kan löven bli riktigt röda. Träd som har stått i solen har klarare och starkare färger än träd som har stått mer i skuggan. En varm, torr sommar som följs av en torr höst ger bättre färger än om hösten är blöt.

Flyttfåglarna är på väg söderut. Vi såg fem stora flyttstreck dra förbi över den gråmulna morgonhimlen medan vi åt frukost för en stund sedan.

Hösten ÄR en härlig årstid på så många sätt även om dagarna blir kortare och kortare.


Källor:
Höstfärger
Därför ändrar löven färg på hösten
Bladen byter skepnad under hösten

Nobelpriset i litteraur 2013

den samtida novellkonstens mästare

Så lyder motiveringen till att den kanadensiska författarinnan Alice Munro tilldelas årets Nobelpris i litteratur.

Idag glömde jag nästan bort att det var dags för litteraturpriset. Jag hade förvisso inte möjlighet att följa direktsändningen från Stockholms börshus vid 13-tiden, eftersom jag precis då var på väg att starta upp en kemilektion. Och just då hade jag inte heller en tanke på Peter Englund och hans förestående meddelande.

Under kemilektionen visade jag en film om Alfred Nobel och dynamiten, eftersom vi läser om alkoholer och därmed glycerol/glycerin som används för att framställa nitroglycerin. När filmen (och lektionen) var i stort sett slut, kom jag ihåg dagen tilldragelse och så fort jag kunde skyndade jag mig att kolla vem som fått den stora äran.

När jag läste namnet Alice Munro sade det mig ingenting. Jag läser inte noveller, så det är inte konstigt att jag inte känner till novellförfattare. I bilen på vägen hem från jobbet lyssnade jag på radion och när jag hörde namnet uttalas så kändes det mer bekant. Jag tror dock inte att jag har läst något av Alice Munro men det går att råda bot på.

Docklek

Jag hämtade Oskar på förskolan efter jobbet. Han lekte med bästa kompisen, M. Oskar var utklädd till brandsoldat och M till polis och de körde runt med var sin dockvagn. När vi satt i bilen för att åka och hämta Gustav, frågade jag Oskar:

- Lekte du och M med dockor?

Det var ju en ganska dum fråga egentligen, eftersom jag redan visste att det var just det som barnen höll på med, när jag kom och avbröt leken.

- Nääää, blev Oskars svar.

Och det hade jag inte väntat mig. Jag frågade i stället om de hade lekt polis och brandman.

- Nääää.

- Vad lekte ni då? undrade jag lite smått uppgiven.

- Vi lekte med bäbisarna, sade Oskar med ett tonfall som fick mig att förstå att han tyckte att jag var allt lite korkad som inte förstod det själv. Och det hade han väl rätt i, att jag var lite korkad som inte förstod att det var bebisar i vagnarna och inte dockor.

Nobelpris i kemi 2013

Martin Karplus, Michael Levitt och Arieh Warshel får dela årets Nobelpris i kemi och motiveringen låter som följer:

för utvecklandet av flerskalemodeller för komplexa kemiska system

För att förstå och förutspå kemiska förlopp krävs kraftfulla datorprogram och trion lade grunden för dessa under 1970-talet. Är du intresserad av att veta mer om årets kemipris kan du läsa här.

Nobelpris i fysik 2013

Kungliga Vetenskapsakademien meddelade idag att årets Nobelpris i fysik tilldelas Francois Englert och Peter W Higgs

för den teoretiska upptäckten av en mekanism som bidrar till förståelsen av massans ursprung hos subatomära partiklar, och som nyligen, genom upptäckten av den förutsagda fundamentala partikeln, bekräftas av ATLAS- och CMS-experimenten vid CERN:s accelerator LHC

Det var redan 1964 som de båda oberoende av varandra föreslog teorin, som bekräftades genom upptäckter först förra året.

Teorin, som belönats idag, är en central del i fysikens standardmodell, som beskriver hur världen är uppbyggd. Allting består av några få byggstenar, materiepartiklar, som styrs av krafter som förmedlas av kraftpartiklar. Higgspartikeln är fundamental för standardmodellen. Partikeln är en vibration av ett osynligt fält, higgsfältet, som fyller hela rymden. Det är genom kontakten med fältet som partiklarna får sin massa. Om partiklarna inte hade massa, skulle de fara omkring i ljusets hastighet, och vi skulle inte existera.

Standardmodellen kan inte förklara allt om universum. Det finns motsägelser. Standardmodellen säger att neutriner inte har massa medan ny forskníng indikerar att de faktiskt har det. Dessutom omfattar standardmodellen bara synlig materia och den tror man utgör bara 20% av all materia i världsalltet.

Jag har skrivit om Higgs-partikeln förut. Det hittar du här och här.


Källa:
Kungliga Vetenskapsakademien: Pressmeddelande.
DN: "Nu måste fysikerna lära sig mer om partikeln"

Nobelpris i fysiologi eller medicin 2013

för deras upptäckter rörande maskineriet som reglerar vesikeltrafik, ett viktigt transportsystem i våra celler

Årets Nobelpris i medicin delas mellan James E Rothman, Randy W Shekman och Thomas C Südhof. Deras upptäckter handlar om hur cellernas transportsystem är organiserat. Molekyler, som signalsubstanser och insulin, transporteras med blodet. Molekylerna produceras i en cell och behövs i en annan cell i en annan del av kroppen. Transporten måste fungera, så att rätt molekyler kommer fram till rätt plats i rätt tid. Vesiklarna är de små paket, egentligen små blåsor, molekylerna transporteras i.

Randy Shekman hittade en grupp gener som fungerar som transportledare för transporten av vesiklar. James Rothman upptäckte hur vesiklarna levererade sin last på rätt plats. Thomas Südhof har studerat hur signaler ser till substanserna frisätts vid rätt tidpunkt.

Cellernas transportsystem är viktigt för många funktioner i kroppen. Hormonet insulin produceras i bukspottkörteln. I vesiklar transporteras de till muskler och fett och bär med sig ordern att ta upp socker från blodet. Tidpunkten är viktig, eftersom sockerupptaget måste ske när blodsockret är högt. Tas socker upp ur blodet, när blodsockret är lågt, kan det få katastrofala följder. Gifter som produceras av bakterier vid stelkramp och botulism kan slå ut systemet.

Ännu så länge finns det inte många tillämpningar av upptäckterna om cellernas transportsystem men de har lagt grunden för framsteg inom andra forskningsområden. Kanske kan upptäckterna leda till nya behandlingsmetoder för exempelvis sjukdomar i nervsystemet och diabetes.


Källor:
Karolinska institutet - Pressmeddelande om Nobelpris i medicin 2013
DN - Därför får de Nobelpriset
DN - Nobelpris för upptäckter om celltrafik
SvD - Forskare: "En fundamental upptäckt"

- Jag behöver inte sånt

Det finns mycket äpple här hemma för tillfället. Gustav tycker om att ha äpplen med sig till skolan så jag köpte äpplen igår utan att först kolla om vi hade några hemma. Det hade vi! Nu måste det ätas äpple för fulla muggar de kommande dagarna och vi började ikväll.

Jag stod vid köksbänken och klyftade och kärnade ur ett äpple och barnen stod och väntade ivrigt bredvid mig. Oskar pekade på äppelklyftorna och sade:

- Jag behöver inte sånt!

Hmmm, sånt? Jag bad Oskar förklara närmare vad han menade och han pekade igen och sade, den här gången med emfas:

- Jag behöver inte sånt! Sånt där skal!

Jag lade till skala till min att-göra-lista ... klyfta, kärna ur, skala.

Nobelpristider

Ooooooh, det är redan dags för alla nobelprisen! Vilken spännande vecka som ligger framför oss.

- Jag skrev Oskar

Oskar har spelat Kalle Kunskap-spel en stund på datorn i Gustavs rum. Det var Gustav som hjälpte honom att komma igång.

När man börjar spela, ska man skriva in sitt namn. Gustav berättade för mig att han hade gjort det åt Oskar.

- Jag skrev Oskar. Om jag hade skrivit Billy så hade det blivit fel.

Två sjalar

Igår kväll, vid 21-tiden, hittade jag energi och motivation till att spänna upp min färdiga Fellowship-sjal. Jag hade stickat de sista fyra varven tidigare på kvällen. Sjalen modellas av Gustav på bilden.

Fellowship-sjalen är stickad i Drops Delight och det gick åt ungefär 2,5 nystan, vilket motsvarar ca 125 g. Jag började sticka med stickor 5,5 mm men det blev alldeles för glest, så jag började om med stickor 4,5. De färdiga måtten blev 140 x 60 cm.

Det är en fin sjal men den lever inte alls upp till mina förväntningar. För det första är den för liten. För det andra var den inte så rolig att sticka. Lite för enkel. Jag var alldeles övertygad om att jag skulle sticka en till, mest eftersom jag har tre nystan Drops Delight över. (Det gick inte åt så mycket som jag trodde.) Ett tag planerade jag inte bara en till utan två, den andra stickad i ett grövre garn så att sjalen blir riktigt stor. Men nu vet jag inte längre. Det tål att fundera på.

En sjal som är rolig, verkligen jätterolig, att sticka är Haruni. För ett par veckor sedan stickade jag klart min tredje Haruni, den vita. Den hade fått ligga och vila ett tag, eftersom garnet tog slut när jag hade avmaskningsvarvet kvar. Just den här Harunin har blivit en present till min kusin Ingrid.

Den vita Harunin är stickad i Drops Fabel och det gick åt lite mer än tre nystan, ca 150 g. Stickor: 4 mm. I min låda med garn ligger ytterligare tre (nästan fyra) vita Fabel-nystan och de ska omvandlas till ännu en Haruni.

Av Drops Delight-garnet jag nämnde inledningsvis ska det inte bli en andra Fellowship-sjal. Och inte bara för att jag inte har lust att sticka en till. Igår kväll började jag sticka en liten tröja till en elva veckor gammal chihuahuavalp, som heter Sirva. Det är ett improviserat projekt, som jag inte vet om jag ror iland. Jag har ett mönster att utgå från men stickar med tunnare garn och tunnare stickor. Framtiden får utvisa om det blir ett lyckat projekt eller inte.

Pysselbok, medeltiden och elektrokemi

Medan vi väntade på att det skulle bli dags att äta middag tidigare idag, plockade jag fram en pysselbok till Gustav. Det var en Fem myror-pysselbok och den börjar väl bli lite för lätt för Gustav nu. Han lyckades snabbt para ihop bladen med lika många grodor, nyckelpigorna med lika många prickar på ryggen och blommorna med lika många bin.

Jag ökade på uppgiften och bad honom att skriva siffran för antalet grodor, antalet prickar och antalet bin - och det gjorde han raskt. Jag fick också veta hur en etta kan göras om till de andra siffrorna genom att man viker eller böjer den på väl valda ställen.

Under tiden Gustav höll på med sitt, satt jag och färglade en bild i en målarbok. Jag behövde något att sysselsätta mig med för att hålla mig på plats bredvid Gustav vid köksbordet, annars hade jag hamnat i tvättstugan. Det hade förvisso varit inom både hör- och synhåll men det var mycket trevligare att sitta tillsammans och prata.

Gustav berättade att han hade varit "i verkstan" idag och där hade han och några andra elever "målat medeltiden". De har medeltiden som tema i skolan. Gustav hade målat vatten. Jag fick lära mig att på medeltiden hade man inga soptunnor utan man kastade ut sina sopor genom fönstret. Det fanns inget rent vatten på medeltiden, så man drack inte vatten utan öl, även barnen. Lite senare kom det fram att man drack mjölk också.

Snart börjar det bli dags för mig att uppsöka sängen. Trött, tröttare, tröttast - det är jag. Alldeles nyss mailade jag planeringen för en av morgondagens kemilektioner till min jobbmail, så nu är dagens jobb avslutat. Vi ska börja med elektrokemi. Jag både älskar och hatar elektrokemi. Mest älskar. Jag säger bara redoxreaktioner! Jag är inte alls säker på att mina elever kommer att dela min entusiasm...

Läsdagbok 3:e kvartalet 2013

Juli

• The hanging garden av Ian Rankin
• Dead souls av Ian Rankin
• Set in darkness av Ian Rankin
• Hus vid världens ände av Åke Edwardson

Augusti

• Jag, Dante och miljonerna av Frida Nilsson
• Resurrection men av Ian Rankin

September

• Katten Jaum av Gustav Sandgren
• Pelle Svanslös klarar sig av Gösta Knutsson
• Good enough för föräldrar av Elizabeth Gummesson
• Pippi Långstrump av Astrid Lindgren

Jag inser att de flesta böcker jag läst de senaste månaderna är barnböcker. Det är böcker som jag främst läser för Gustav och det är ungefär vad jag orkar med att läsa för tillfället. Jobbet tar mycket kraft, liksom en del andra saker i tillvaron. Hjärnan orkar inte med att läsa. Jag trivs inte med att inte läsa. Jag vill läsa men ibland måste jag inse att energin inte räcker till.

Jag fortsätter plöja igenom Rebus-deckarna av Ian Rankin. "Plöja" är väl fel ord, eftersom jag associerar det med att läsa snabbt och mycket ... och ingetdera stämmer med mitt läsande för tillfället. Det ligger i alla fall en bok av Rankin på mitt sängbord. På en vecka har jag kommit ungefär tre sidor i den.

Att läsa med barnen är roligt! Vi läser inte bara kapitelböcker - Oskar tycker att kapitelböcker är ganska tråkiga - men de är bara kapitelböckerna som kommer med i min lista över lästa böcker. Härom kvällen började vi läsa om Karlsson på taket och sedan tittade vi en stund på en bit av en Karlsson-film. Den fastnade även Oskar för!

Prata ikapp

Jag börjar så smått tro att varje människa har tilldelats ett visst antal ord för sin livstid. Nej, naturligtvis tror jag inte på allvar att det är så, men Gustavs svada under eftermiddagen får mig fundera över hur det ligger till.

Gustav pratar alltid mycket. Han tycks ha ett otroligt rikt inre liv och en sprudlande fantasi och han delger gärna omgivningen sina funderingar och frågor. Sedan han blev sjuk i fredags har han varit oroväckande tyst. Idag är han utan tvekan frisk igen. Han pratar non-stop!

Jag var på jobbet under förmiddagen. Eleverna har studiedag. Vi matematiklärare som deltar i matematiklyftet hade tydligen fått dagen ledig för att kompensera för den tid vi lägger på vår kompetensutveckling. Informationen om detta har varit minst sagt knapphändig. Jag hade förvisso saker jag behövde göra så jag var ändå på jobbet. Det visade sig att så var nästan alla andra av mina komplediga kollegor och vi hade en kort ämneskonferens innan jag körde hem igen vid lunch.

- Jag hör ljudet

Gustav ligger på soffan, där han har varit sedan lunchtid i fredags. Nu har han piggnat till. Under eftermiddagen har han ätit två skivor rostat bröd med smör och popcorn och till detta har han druckit två glas saft.

Det börjar bli dags att starta gå-och-lägga-sig-rutinen och Gustav sade alldeles nyss till mig:

- Mamma, du måste hålla mig i handen. Jag är lite yr i huvudet.

Oskar skyndade sig fram till Gustav och lade sitt öra mot Gustavs hjässa.

- Jag hör ljudet. Gustav, jag hör ljudet.

Jag har inte en aning om vad han menar och jag undrar verkligen hur han uppfattade det Gustav sade om att vara yr i huvudet.

Gustav lade armen om Oskar och sade:

- Jag gillar dig. Jag älskar dig, Oskar.

Oskars svar blev:

- Jag gillar dig också.